Landhöjning – från havsbotten till lerslätt

På vissa platser i framför allt nordligaste Sverige utlöstes kraftiga jordbävningar i samband med att trycket från isen försvann. 

Ett område som förändrats från havsbotten till lerslätt. 1) Högsta kustlinjen, 2) Sand och grus som svallats ut från moränen,  3) djupt belägna bottna, 4) Glaciala finkorniga sediment, 5) Postglaciala finkorniga sediment, 6) Jordbruksmark, 7) Vattendrag. Illustration: Anna Åberg.

I Sverige finns stora landområden som varit täckta av vatten men som genom landhöjningen torrlagts.  Den högsta nivån i terrängen med strandmärken från havet eller Östersjöns olika stadier kallas den högsta kustlinjen. Nivån för denna kustlinje varierar i landet. De högsta nivåerna, närmare 300 meter ovan dagens havsyta, finns i Ångermanland. I sydligaste Sverige ligger dock den högsta kustlinjen mindre än 20 meter ovan dagens havsyta.

Allt eftersom landet stiger exponeras tidigare bildade jordarter för vågor och strömmar. Moränen vid och under den högsta kustlinjen är ofta helt eller delvis omlagrad av de vågor som påverkat moränen då den befann sig i bränningszonen. Sand och grus som svallades ut från moränen återfinns idag ofta på sluttningarna nedanför den högsta kustlinjen.

När landskapet var täckt av vatten avsattes stora mängder lera och silt på de djupast belägna bottnarna. Dessa sediment består dels av äldre glaciala sediment  som består av material som transporterats ut av smältvatten från inlandsisen, dels av yngre postglaciala sediment  som avsatts långt efter det att inlandsisen lämnat området. Genom landhöjningen har dessa forna bottnar torrlagts och utgör i många områden plana lerslätter. Dessa jordar har hög vattenhållande förmåga samt innehåller ofta rikligt med för växterna viktiga näringsämnen. De finkorniga jordarterna under den högsta kustlinjen utnyttjas därför i stor utsträckning som jordbruksmark.

I många miljöer sker alltjämt omlagring och avsättning av jordarter. Längs vattendrag och kuster eroderar strömmar och vågor jordarterna. I nästan hela Sverige pågår landhöjningen än idag vilket gör att områden som tidigare varit skyddade utsätts för erosion av vågor och strömmar. Det eroderade materialet transporteras iväg och avsätts senare i skyddade lägen såsom på djupa bottnar eller i vikar.