Torv – från sjö till torvmark

Torvtäkt i Hälsingland

Foto: Jan-Olov Svedlund, SGU.

Torv bildas i två huvudsakliga bildningsmiljöer, kärr och mossar. Dessa miljöer ger upphov till torv med olika egenskaper och på jordartskartan skiljer man därför ofta på kärrtorv och mossetorv. 

I kärren får växtligheten vatten och näring från grundvattnet. Vegetationens sammansättning i kärret är därför beroende av tillgången på näringsämnen från omgivande mark. På en mosse får växtligheten vatten direkt från nederbörden vilket gör att tillgången på näring alltid är dålig och torven byggs upp av vitmossa och starr.

I Norrland byggs många torvmarker upp av en kombination av mosse och kärr, så kallade norrlandsmyrar. De ofta översvämmade flarkarna utgör kärrpartier medan de fastare långsmala strängarna utgör mosspartier.

Foto: Jan-Olov Svedlund, SGU.

Inom biologin används ibland begreppet myr för att beskriva vissa våtmarker, detta begrepp beskriver dock inte vilka jordarter som finns i våtmarken.

I de delar av Syd- och Mellansverige där nederbörden är hög, exempelvis på den västra sidan av Sydsvenska höglandet, finns det flera stora mossar, så kallade högmossar. I förhållandevis nederbördsfattiga områden är mossar ovanliga och torvmarkerna utgörs oftast av kärr. Dessa kärr har olika karaktär beroende på tillgången på näringsämnen.Torvens utseende bestäms av hur nedbruten, humifierad, den är samt av vilken typ av vegetation som byggt upp den. Mossetorven består till stor del av rester från vitmossa och är ofta dåligt nedbruten. Kärrtorven har däremot skiftande karaktär, bland annat beroende på vilken typ av vegetation som bygger upp den.

Russnäsa vildmosse, en trädlös högmosse söder om Eksjö på sydsvenska höglandet.

Foto: Esko Daniel, SGU.

I Norrland byggs många torvmarker upp av en kombination av mosse och kärr, så kallade norrlandsmyrar. De ofta översvämmade flarkarna utgör kärrpartier medan de fastare långsmala strängarna utgör mosspartier.

På många platser i Sverige har grundvattenytan i områden med kärrtorv sänkts genom dikning för att erhålla åkermark eller förbättra skogstillväxten. Torv används även som bränsle i värmeverk samt för odlingsändamål.

I förhållandevis nederbördsfattiga områden är mossar ovanliga och torvmarkerna utgörs oftast av kärr. Dessa kärr har olika karaktär beroende på tillgången på näringsämnen. Bilden visar ett skogskärr i Uppland.

Foto: Gustav Sohlenius, SGU.

De jordarter som idag bildas i sjöar och våtmarker är i stor utsträckning uppbyggda av organiskt material från döda växter. På botten av sjöar och grunda havsvikar avsätts ofta gyttja, som är en blandning av organiskt material och mineralpartiklar. I områden med kalkberggrund, som på Gotland, innehåller de organiska sjösedimenten dessutom ofta en stor andel kalk. Efterhand som gyttjan grundar upp sjöarna täcks bottnarna av vegetation och ett torvlager börjar bildas.