Torvbruk

Sverige är en betydande producent av odlingstorv i Europa. Produktionen sker i huvudsak i södra Sverige. Odlingstorven används till traditionell odlingsjord och som växtsubstrat vid storskalig växthusodling. Sedan 2015 är produktionen av odlingstorv större än utvinningen av energitorv. Energitorv används främst som bränsle vid fjärrvärmeanläggningar och då oftast tillsammans med olika typer av biobränslen. Under senare år har produktionen av energitorv minskat.  Idag är ytan som är tagen i anspråk för torvtäkt liten, men många torvmarker bär spår av tidigare torvtäkt.

Skogsklädda torvmarker har i stor omfattning dikats och avvattnats för att öka skogsproduktionen. En del torvmarker är även dikade och torrlagda för att användas som jordbruksmark. Utdikningen av torvmarker tog fart under andra halvan av 1800-talet och fortsatte fram till slutet av 1900-talet. Idag förekommer avvattning av torvmarker jämförelsevis i mycket liten utsträckning. Dikade torvmarker är en väsentlig källa för växthusgaser och i många fall bildas ingen ny torv i dessa torvmarker.

Torvtäkt

Vid etablering av en torvtäkt avverkas eventuell skog och torvmarken avvattnas med hjälp av diken. I och med att torvmarken torrläggs blir det möjligt ta ut torven från torvmarken. Torven tas in från torvmarken vid torrt väder under vår och sommar och lagras och torkas på torvmarken eller i stora stackar i anslutning till torvtäkten. Torven tas ur torvmarkerna med hjälp av olika metoder, till exempel som frästorv och stycketorv. En stor del av växttorven tas upp som blocktorv. Produktion av torv är starkt väderberoende och under somrar med blöt och kall väderlek blir produktionen mycket lägre än när vädret är mer gynnsamt. Efter avslutad torvtäkt återgår täktområde till naturmark. De vanligaste är att skog planteras eller att området återgår till att vara myrmark eller våtmark.

Regelverk och SGU:s bedömning av torvärenden

Tillstånd för utvinning av torv regleras av miljöbalken. Det är idag endast möjligt att få tillstånd att utvinna torv från områden med låga naturvärden, vilket oftast är marker som sedan tidigare är påverkade av dikning eller annan markanvändning. I delar av landet krävs dessutom dispens från förbudet för markavvattning. Tidigare reglerades tillstånd för täkt av energitorv av Torvlagen vilken innebar att det var möjligt att få koncession för utvinning av energitorv, men från och med 2017-01-01 så gäller samma regelverk som för utvinning av energitorv som för utvinning av odlingstorv. Beslut om tillstånd för torvtäkt sker vid de Miljöprövningsdelegationer som finns vid vissa Länsstyrelser. SGU är remissinstans för de flesta ansökningar om utvinning av odlings- eller energitorv. SGU bedömer i sitt remissyttrande bland annat torvens kvalitet, eventuell risk för påverkan på grundvatten och graden av påverkan av dikning. Länk till den upphävda torvlagen finns under rubrik "Externa länkar".

Handledning om torvtäkter

SGU har tagit fram en rapport till stöd för verksamhetsutövare, konsulter och myndigheter om geologiska faktorer viktiga att beakta vi ansökan om torvtäkt samt bedömning av påverkan av dikning.

Geologiska undersökningar och bedömning av hydrologisk påverkan vid ansökan om torvtäkt,  SGU-rapport 2017:10 (nytt fönster)

Naturvårdsverket har en Prövningsvägledning för torvtäkter. Länk till Naturvårdsverket finns under rubrik "Externa länkar".

SGU:s torvinformation

SGU:s jordartsgeologiska information visar utbredning av bland annat torv. Dessutom har SGU i sitt torvarkiv samlat olika myndigheters och institutioners rapporter, kartor, handlingar och publikationer från praktiskt taget hela 1900-talet. Länk till mer information om SGU:s torvarkiv finns under rubrik "Mer på vår webbplats".

I kartvisaren ”Torv” visas information som kan vara användbar vid planering och översiktlig inventering för utvinning av energi- och odlingstorv. Områden som enligt SGU:s kartläggning av jordarter utgörs av torv visas i kartvisaren tillsammans med information som kan vara av betydelse vid bedömning om lämplighet för etablering av torvtäkt. Exempel på sådan information är resultat från Naturvårdsverkets våtmarksinventering och information om områden där flyggeofysiska mätningar visar på hög strålning från uran.