SGU-finansierad forskning ger svar om behandling av DDT med svamp

Den 29 april försvarade Stephanie Casey vid SLU sin avhandling, som på engelska har titeln ”DDT in aged, contaminated soils from Swedish forest nurseries – treatment with white-rot fungi”, för att erhålla sin doktorsexamen.

På många av de skogsplantskolor som tidigare drevs i statlig regi finns det i dag föroreningar av framför allt bekämpningsmedlet och insekticiden DDT kvar i marken. SGU har delfinansierat doktorandtjänsten vid SLU tillsammans med Sveaskog, som nu har resulterat i flera viktiga insikter om vitrötesvampars effektivitet för att behandling av DDT-föroreningar i jord.

– Undersökningar visar att vitrötesvamp kan användas för att bryta ner DDT och dess nedbrytningsprodukter som har funnits i jorden under lång tid, men att det finns stora utmaningar med att använda metoden över större och varierande miljöer, säger fil.dr. Stephanie Casey, författare till avhandlingen.

Enzym som utsöndras av svamparna för att bryta ner vedämnet lignin kunde i flera fall bryta ner DDT i jord som samlats in från skogsplatskolor i laboratorieförsök. I försök i större skala sågs dock inte någon effekt. Det var tydligt att utmaningen är att få svamparna, som ofta föredrar att växa på träd, att etablera sig i jord och där utsöndra tillräckligt med enzym för att bryta ner DDT. I ett bänkskaleförsök testades i stället en metod för jordtvätt med hjälp av tensider där tillsatta svampar sedan kunde bryta ned DDT i vätskefasen i ett cirkulerande system. Jordtvätten fungerade bra, men metoden lämpar sig främst för mindre områden med högre halter och inte för stora odlingsfält med ytlig förorening där en åtgärdslösning på plats i marken vore mer lämplig.

Doktorandtjänsten har varit en del av flera parallella forskningsprojekt där målet är att utveckla alternativa efterbehandlingsmetoder till schakt vid före detta skogsplantskolor. Stephanie Casey har också bidragit till att utveckla en metod som ger bättre förståelse för hur hårt DDT är bundet till jorden vid skogsplantskolorna. Metoden som användes är ett laktest som kallas POM, där halten av DDT i vattenfyllda porer i jorden (porvatten) bestäms. I arbetet samlades jord från nio skogsplantkolor in till en jämförande studie mellan två olika laboratorier för att testa metoden. Resultaten visade god korrelation mellan labben för POM-metoden och det gick också att visa en god korrelation mellan porvattenhalt och upptag av DDT i daggmaskar.

Slutsatsen är därför att POM-metoden kan användas för att ge ett mått på hur tillgänglig DDT-föroreningen är för organismer som lever i marken (biotillgänglighet). POM-metoden kan också användas för att följa upp hur inbindningen av DDT i jorden ökar om man tillsätter biokol i jorden, vilket SGU planerar att testa i ett större pilotförsök på en tidigare skogsplantskola.

Läs mer: SGU satsar på nya metoder med kol för att hindra PFAS och DDT från att spridas

SLU har sökt och fått fortsatt finansiering från en stiftelse för att bygga vidare på Stephanies arbete genom att genomföra laboratorieförsök med ostronskivling (Pleurotus ostreatu) och försöka upprätthålla enzymaktivitet över en längre tid. SGU kommer tillsammans med SLU se över möjligheterna att testa metoden i större skala om resultaten verkar lovande.

Läs avhandlingen här: DDT in aged, contaminated soils from Swedish forest nurseries - treatment with white-rot fungi