Rosa till gråvita-färglösa kristallaggregat av det nyupptäckta mineralet ertlit.
Foto: Erik Jonsson
Nya mineralet ertlit upptäckt av SGU-geolog
Ett nytt mineral har upptäckts av Erik Jonsson, statsgeolog vid Sveriges geologiska undersökning (SGU). Mineralet har fått namnet ertlit och kommer från en pegmatit, en så kallad gångbergart på den afrikanska ön Madagaskar.
Ett tidigare okänt mineral har upptäckts av Erik Jonsson, statsgeolog vid SGU och fram till nyligen adjungerad professor vid Uppsala universitet. Materialet undersöktes först efter en forskningsresa på Madagaskar.
- Det har tagit tid att identifiera det nyupptäckta mineralet. Det var först inte helt uppenbart vad det faktiskt representerade och har också varit en knepig mineralogisk nöt att knäcka, säger Erik Jonsson.
Mineralet kommer från en granitpegmatit, som är en gångbergart, en magma som kristalliserat (”stelnat”) i en spricka i äldre berg. Granitpegmatiter är ofta rika på olika metaller och deras mineral. Fyndområdet på centrala Madagaskar är känt för sina många komplexa granitpegmatiter som är rika på just sällsynta och kritiska metaller, till exempel bor, tantal och litium. Pegmatiterna bryts också lokalt på grund av deras innehåll av olika ädelstensmineral.
– Just de granitpegmatiter som det nya mineralet kommer från är mineralogiskt och kemiskt exotiska och har ofta extrema anrikningar av mer eller mindre sällsynta metaller, säger Erik Jonsson.
Mineralet är av typen turmalin och ingår därmed i den så kallade turmalinsupergruppen, som är en grupp borförande silikater. Turmaliner kan innehålla en stor mängd av olika metaller, lättare grundämnen och molekyler, vilka är utbytbara på olika atompositioner i deras struktur. De kan därför ha mycket olika sammansättning, beroende på i vilken geologisk miljö de har bildats.
Det nya mineralet har fått sitt namn efter professor Andreas Ertl vid Naturhistoriska museet i Wien, Österrike, som har gjort mycket stora insatser inom mineralogin och specifikt om just turmaliner.
Arbetet med att karakterisera det nyupptäckta mineralet har gjorts under ledning av forskaren Jan Cempírek vid Masaryk-universitetet i Tjeckien och i samarbete med bland annat amerikanska och kanadensiska kollegor. Mineralet är godkänt av IMA, International Mineralogical Association, som är den internationella vetenskapliga organisation som bland annat ansvarar för att granska och godkänna förslag om nya mineral.
Under arbetet med att karakterisera det nya mineralet hittades även detta mineral i en besläktad typ av granitpegmatit i Myanmar/Burma.
I Sverige har vi granitpegmatiter som i viss utsträckning påminner om dem på Madagaskar. De är rika på exempelvis litium, tantal och andra sällsynta metaller och de mest kända av dem finns i Varuträsk i Västerbotten samt på Utö i Stockholms skärgård. Utö är känt som upptäcktslokal för den idag eftertraktade metallen litium samt flera olika mineral. Det senast upptäckta litiumrika pegmatitfältet i Sverige ligger i området kring Bergby, norr om Gävle, där också prospektering efter dessa mineralrika bergarter pågår.
Mer om mineral, turmaliner och ertlit
Mineral
Mineral är byggstenarna för de fasta planerna och utgör källan till de metaller vi använder.
Mineral är strikt sett kemiska föreningar eller grundämnen med en väldefinierad kemisk sammansättning och atomstruktur, vilka bildats genom en, eller en kombination av geologiska processer.
Mineral är de byggstenar som bildar bergarterna, och är därmed de grundläggande byggstenarna för alla de fasta planeterna. Genom att bättre känna de mineral som bygger upp berggrunden och deras relationer får vi en djupare förståelse för de processer som har bildat och omformat vår planet över geologiska tidsrymder.
Alla de olika malmer som vi bryter för att få fram de metaller vårt samhälle behöver består av mineral, liksom merparten av det icke-biologiska material som vi bygger med (sand, grus, ballast och cement). Särskilt de så kallade kritiska mineralen och metallerna är nödvändiga i de flesta av de nya ”gröna” teknologier som idag expanderar kraftigt i de industrialiserade länderna världen över, och behovet av sådana mineral och metaller ökar stadigt. Det innebär också ett ökat behov av gruvbrytning.
Man känner idag till drygt 6 000 olika mineral från jorden samt extraterrestriska material, efter flera hundra år av systematiska undersökningar. Det gör att nya mineralupptäckter är mycket mera sällsynta än motsvarande upptäckter inom de biologiska vetenskaperna. Varje nytt mineral utgör en ny pusselbit som kan öka förståelsen av planetens bildning, omvandling och utveckling.
Läs mer om mineral på SGU:s webbplats
Turmaliner och ertlit
Turmalinerna är borosilikater med en ringliknande atomstruktur. De kan innehålla en stor mängd av olika metaller, lättare grundämnen och molekyler, vilka delvis är utbytbara på specifika positioner i kristallstrukturen. Turmaliner kan alltså variera mycket i sin kemiska sammansättning beroende på i vilken geologisk miljö de har bildats. Här spelar både kemi och de fysikaliska förhållandena, dvs. temperatur och tryck, stor roll.
Särskilt stor variationsrikedom finns hos de turmalinmineral som har bildats i kemiskt diversifierade typer av bergarten granitpegmatit. Här kan sammansättningen hos turmalinerna variera till och med i en enskild gång. Turmalinmineralen fungerar därför som indikatorer på den geologiska och geokemiska utvecklingen av ett specifikt system, som till exempel ett större system med gångar av granitpegmatit. De kan till och med – inom enskilda kristaller – visa den lokala kemiska utvecklingen av systemet.
Turmalinernas kemi har också potential att fungera som indikator för andra geologiska processer, bland annat andra typer av mineraliserade system. Därför har de bland annat testats som indikatorer inom prospektering.
Ertlit är ett nyupptäckt mineral som ingår i turmalinsupergruppen. Mineralet representerar en extrem borrik turmalinsammansättning kemiskt-strukturellt. Det har en trigonal atomstruktur och den kemiska formeln NaAl3Al6(Si4B2O18)(BO3)3(OH)3O. En vetenskaplig artikel som beskriver det nya mineralet har just förpublicerats i den internationellt ansedda tidskriften American Mineralogist.
Senast granskad 2025-06-16