Rör och kablar på havsbottnen

Vid planering av rör- och kabelsträckningar till havs är strandens utformning, uppbyggnad och exponering för vågverkan och vinteris vid landtagningspunkter, samt havsbottens utformning och sammansättning, faktorer som bör beaktas.

Landtagning

Vid landtagning till en exponerad kust är det viktigt att beakta havsbottnens och strandens erosionsbenägenhet. Där det naturliga bottenmaterialet påverkats och naturliga erosionsskydd (grus, sten, och block) avlägsnats kan erosionsskyddande material behöva läggas ut. Kustavsnitt som är utsatta för aktiv stranderosion bör undvikas helt.

I skyddade lägen med pågående sedimentation av gyttjiga finsediment kan höga halter av miljögifter förekomma. Innan arbeten för landtagning av en kabel eller rörledning i ett sådant område påbörjas, bör sedimentens innehåll av miljögifter fastställas. Resultaten av detta bör styra den vidare verksamheten.

Läs mer under ”Muddring och dumpning” på SGU:s webbplats (öppnas i nytt fönster).

För att skydda ledningar vid landtagningspunkter kan de förläggas någon meter under bottenytan respektive markytan.

Förläggning på havsbottnen

Kablar förläggs vanligen någon meter under havsbottenytan även i utsjöområden. Detta görs för att minska risken för skador genom exempelvis bottentrålning. Djupförläggningen kan ske genom plöjning under förläggningen eller genom högtrycksspolning efter genomförd förläggning. Plöjning är att föredra ur miljösynpunkt då högtrycksspolning orsakar en avsevärd vattengrumling och sedimentspridning med risk för remobilisering av sedimentbundna miljögifter. Metoden innebär även en risk för kabelskador, framför allt inom områden med grövre bottenmaterial.

Även större rörledningar kan kräva bottenarbeten inom utsjöområden. Dels kan stenfyllning krävas för att fylla ut ojämnheter i havsbottenytan så att röret ligger an mot havsbottnen eller för att möjliggöra en säker korsning av en befintlig kabel eller rörledning. Ledningen kan också behöva förläggas under havsbottenytan inom exponerade grundområden, då vanligen genom plöjning.