Riskbedömning av DDT

Fördjupad riskbedömning av hästverksamhet, lantbruksdjur och lantbrukare

Nuvarande markanvändning på de tidigare statliga skogsplantskolorna varierar men vanligt är vallodling (för foder), åkermark och betesmark för kor, får och hästar. I några fall har områdena bebyggts med bostadshus efter att skogsplantskolorna har lagts ner. SGU har identifierat ett antal scenarier som förekommer eller kan förekomma i framtiden vid de före detta skogsplantskolorna:

• Hästverksamhet
• Lantbrukare, det vill säga växtodling med permanent boende på ett före detta plantskolefält
• Egna höns, ägg och hönskött konsumeras
• Liten besättning kor, gris eller får för köttproduktion
• Konventionell mjölkkobesättning i mindre skala omfattande ca 50 djur

De olika scenarierna ligger till grund för fördjupade riskbedömningar, och har tagits fram då motsvarande scenarier inte ingår i Naturvårdsverkets riskbedömningsmodell. Målet är att kunna bedöma riskerna för både människor och djur som regelbundet vistas på marken, idag och i framtiden. SGU har även genom provtagningar undersökt påverkan på vilda djur, markmiljön och grundvatten.

De fördjupade riskbedömningar som SGU har utfört visar att det inte föreligger några oacceptabla risker för människor att vistas eller bo permanent på en före detta skogsplantskolemark där halterna motsvarar de vanligt förekommande medelkoncentrationerna om cirka 5–15 milligram DDT/kg torrsubstans jord på de tidigare odlingsfälten. Att bedriva hästverksamhet på före detta skogsplantskolemark innebär heller inga oacceptabla risker för vare sig hästar eller människor. Risk skulle kunna uppstå vid ”hot spot-områden” där halterna är väsentligen högre (mer än 30 mg DDT/kg), men det förutsätter att vistelsetiden vid ett ”hot spot-område” är långvarig.

Resultaten av riskbedömningen visar sammanfattningsvis att marken kan användas för jordbruksändamål. Ska marken brukas för foder eller livsmedelsproduktion, exempelvis för mjölkproduktion eller odling av rotsaker, är rekommendationen att låta utföra provtagning av produkten innan vidare försäljning eller konsumtion. Lokala hot spot-områden är vanligen så små att de inte bedöms kunna påverka markanvändningen för odlingsändamål.

Läs mer i rapporterna:

Riskbedömning av DDT-exponering vid hästverksamhet på f.d. skogsplantskolor

Riskbedömning av Lantbruksdjur och Lantbrukare

Riskbedömning av exponering för bekämpningsmedel via vilda frukter och bär samt vid bevattning

Fördjupad riskbedömning av upptag i rotfrukter

Upptag av DDT är högre i rotsaker än i grödor ovan mark. SGU har låtit utföra ett odlingsförsök med potatis i DDT-förorenad jord (cirka 8 mg/kg torrsubstans) i syfte att fördjupa kunskapen om upptaget i rotfrukter. Resultaten har använts för att bedöma risker för boende som bor på och intar egenodlade grönsaker på före detta plantskolemark. SGU har också använt POM-analyser för att beräkna ett platsspecifikt Koc-värde som visar att DDT binds hårdare till jorden jämfört med de antaganden som görs i Naturvårdsverkets riktvärdesmodell. Det beror sannolikt på att det var länge sedan DDT slutade användas och att föroreningen i marken har åldrats så att kvarvarande förorening är mindre biotillgänglig. Sammantaget visar riskbedömningen att det inte innebär en oacceptabel risk för människor att bo och äta egenodlade grönsaker motsvarande 25 procent av det årliga intaget av växter från mark som tidigare varit odlingsfält för skogsplantskolor.

Ladda ner rapporten Fördjupad riskbedömning – Fornåsa 20:1, del av Älvan f.d. plantskola

Fördjupad riskbedömning av markmiljö och vilda djur

För att ytterligare förstå om DDT påverkar markmiljöns funktion har den så kallade triadmetoden använts vid Kårehogens före detta skogsplantskola. Triadmetoden använder toxikologiska, kemiska och ekologiska data för att utvärdera och bedöma risk för negativ påverkan på markmiljön. I utredningen jämfördes markmiljöns funktion inom ett förorenat odlingsområde med ett liknande, närliggande men oförorenat referensområde.

Därutöver har risker för människor och djurs hälsa vid Kårehogens före detta skogsplantskola bedömts genom att analysera DDT i flera medier än jord (exempelvis växter, musslor, daggmask, grundvatten, sediment och ytvatten) och för att beräkna daglig exponeringsdos för människor samt olika vilda och tama djur. Resultaten visar att DDT i de måttliga halter som förekommer på de tidigare odlingsfälten inte utgör en risk för markmiljön. Små däggdjur (exempelvis näbbmöss) kan utsättas för en risk om de enbart intar föda från det förorenade området. Ingen risk bedömdes föreligga för fåglar och större däggdjur.

Över lag visar kartläggningen av DDT i olika medier i förekommande fall att risken för spridning och negativ påverkan på skyddsobjekt såsom grundvatten, ytvatten och sediment är mycket liten och inte beaktansvärd.

Läs mer om riskbedömning av markmiljö och vilda djur