Riskbedömning

Naturvårdsverkets generella riktvärden för förorenad mark pekar på att det finns risker med kvarvarande halter av DDT inklusive dess nedbrytningsprodukter DDE och DDD på de tidigare statliga skogsplantskolorna. 

De generella riktvärdena baseras på en annan typ av markanvändning än vad som vanligtvis förekommer vid de före detta plantskolorna, varför fördjupade undersökningar och riskbedömningar krävs för att förstå de översiktligt identifierade riskerna.

Läs mer om riktvärden för förorenad mark på Naturvårdsverkets webbplats (nytt fönster). 

Nuvarande markanvändning på de tidigare statliga skogsplantskolorna varierar men vanligt är vallodling (för foder), åkermark och betesmark för kor, får och hästar. I några fall har områdena bebyggts med bostadshus efter att skogsplantskolorna har lagts ner. SGU har identifierat ett antal scenarier som förekommer eller kan komma att förekomma i framtiden vid de före detta skogsplantskolorna:

  • Hästverksamhet
  • Växtodling med permanent boende på ett före detta plantskolefält/lantbrukare
  • Egna höns
  • Liten besättning kor, gris eller får för köttproduktion
  • Konventionell mjölkkobesättning i mindre skala omfattande ca 50 djur

De olika scenarierna ligger till grund för fördjupade riskbedömningar, och har tagits fram då motsvarande scenarier inte ingår i Naturvårdsverkets riskbedömningsmodell. Målet är att kunna bedöma riskerna för både människor och djur som regelbundet vistas på marken, idag och i framtiden.

Fördjupad riskbedömning av hästverksamhet på skogsplantskolemark

Riskbedömningen av scenariot ”Hästverksamhet på före detta skogsplantskola” visar att risken för både hästar och människor som vistas på före detta skogsplantskolemark, är acceptabel. Riskbedömningen gäller för vanliga medelkoncentrationer om 5–15 mg/kg TS av DDT (och dess nedbrytningsprodukter DDE och DDD) och rimligt konservativa antaganden om exponering och toxicitet.

Läs rapporten Riskbedömning av DDT-exponering vid hästverksamhet på f.d. skogsplantskolor (öppnas i nytt fönster).

Hästar får i sig mest DDT när de får i sig jord samt föda (bete) som innehåller rester av DDT. Människor får i sig mest DDT när de får i sig jord samt när de får förorenad jord på sin hud. Om den DDT som människor och djur får i sig innebär en risk för att påverkas negativt eller inte beror framför allt på halten av DDT i jord samt hur mycket jord och växter som människor och hästar äter (intagshastigheten). Även toxicitetsvärdet (Tolerabelt dagligt intag, TDI, alt. Toxikologiskt referensvärde, TRV, vilket beskriver den mängd DDT som en människa eller häst kan utsättas för utan att påverkas negativt) har betydelse för bedömning av risk. Resultaten av känslighetsanalysen visar att risken är acceptabel även vid mer konservativa antaganden än vad som antagits i modellen.

Fördjupad riskbedömning av Lantbruksdjur och Lantbrukare

SGU har låtit provta grödor som växer på före detta plantskolemark. Resultaten från provtagningen har använts till att bedöma risker för lantbruksdjur och lantbrukare som lever och vistas på före detta skogsplantskolemark (se scenarier ovan). Riskbedömningen baseras på att marken används till växtodling av en lantbrukare med familj som bor permanent på platsen där skogsplantskoleverksamhet bedrivits. Foder eller andra grödor produceras vid lantbruket för att säljas som livsmedel till djur eller människa. Lantbruksdjur (ko, får, gris och höna) vistas permanent på den före detta skogsplantskolemarken. Resultaten från riskbedömningen visar att:

  • Lantbruksdjur bedöms kunna vistas inom de före detta skogsplantskolorna vid vanligt förekommande medelhalter av DDT (5–10 mg/kg TS) utan oacceptabel hälsorisk.
  • Grisar får i sig mest DDT, framför allt via jord när de söker föda.
  • Känslighetsanalysen visar att även vid mer konservativa antaganden, än vad som antagits i huvudscenariot, är risken acceptabel för djuren. Eventuellt kan dock TRV (toxikologiskt referensvärde) för hönor överskridas, om de äter mask från de före detta plantskolorna.
  • Lantbrukare och deras barn bedöms kunna bo och vistas inom de före detta skogsplantskolorna vid vanligt förekommande medelhalter av DDT (5 mg/kg TS) exponering utan oacceptabel hälsorisk.
  • Bladgrönsaker, ko-, får- och hönskött samt ägg kan intas av barn och vuxna utan oacceptabel hälsorisk vid ett vanligt intag av dessa produkter. Det är dock osäkert om risken är acceptabel om hönor även intar mask från de före detta plantskolorna. Barn är känsligare än vuxna och för dem gäller att risken är acceptabel om de inte kombinerar intag från flera av produkterna.
  • Dimensionerande för hälsorisken är intag av rotgrönsaker och mjölk. För att risken vid intag av rotgrönsaker och mjölk ska vara acceptabel (även för barn) beräknas halten i jord max kunna vara 3,5 respektive 0,25 mg/kg TS vid antagen exponering. För att halten i mjölk inte ska överskrida EU:s gräns-värde och kunna säljas till konsumenter bedöms halten i jord kunna vara max ca 3 mg/kg TS.
  • Spannmål och raps (frön) bedöms däremot kunna odlas och säljas till konsumenter och som djurföda utan oacceptabel risk för att EU:s gränsvärde för DDT ska överskridas. Andra delar av dessa växter (stam/blad) kan dock innehålla förhöjda halter jämfört med EU:s gränsvärde.

Resultaten av riskbedömningen visar sammanfattningsvis att det finns en teoretiskt beräknad risk att livsmedel och foder som produceras vid f.d. skogsplantskolefält i vissa fall kan innehålla för höga halter av DDT, vilket även bekräftats i analyser på stam-/bladväxtdelar. Många av de antaganden som gjorts är dock konservativa redan i huvudscenariot, vilket innebär att den beräknade DDT-halten kan vara överskattad. Enligt livsmedelslagstiftningen är det producentens ansvar att visa att livsmedel och foder är säkra att konsumera. I de fall en markägare eller brukare av marken väljer att använda marken för livsmedels- eller foderproduktion eller för odling av grönsaker för egen konsumtion, kan provtagning och analys vara ett sätt att avgöra om dessa ändå kan konsumeras enligt gällande lagstiftning och utan oacceptabel hälsorisk.

Läs mer i rapporten om riskbedömning av Lantbruksdjur och Lantbrukare (öppnas i nytt fönster).

Fördjupad riskbedömning av intag av frukt och bär samt vid bevattning av grödor som bevattnas med grundvatten från skogsplantskolor

SGU har under 2023 låtit utreda risker vid intag av vildväxande frukt och bär från före detta skogsplantskolemark samt risker vid bevattning av grödor. Resultaten visar att frukt och bär som vuxit vilt på före detta skogsplantskolemark med vanliga halter av bekämpningsmedelsrester, kan intas utan några oacceptabla risker för vare sig barn eller vuxna. Resultaten visar även att trädgårdsodlingar kan bevattnas med grundvatten från före detta skogsplantskolor utan oacceptabla risker. Läs mer i rapporten:

Riskbedömning av exponering för bekämpningsmedel via vilda frukter och bär samt via bevattning

Fördjupad riskbedömning av markmiljö och vilda djur

För att ytterligare förstå om DDT påverkar markmiljöns funktion har den så kallade triadmetoden använts vid Kårehogens före detta skogsplantskola. Triadmetoden använder toxikologiska, kemiska och ekologiska data för att utvärdera och bedöma risk för negativ påverkan på markmiljön. I utredningen jämfördes markmiljöns funktion inom ett förorenat odlingsområde med ett liknande, närliggande men oförorenat referensområde.

Därutöver har risker för människor och djurs hälsa vid Kårehogens före detta skogsplantskola bedömts genom att analysera DDT i flera medier än jord (exempelvis växter, musslor, daggmask, grundvatten, sediment och ytvatten) och för att beräkna daglig exponeringsdos för människor samt olika vilda och tama djur. Resultaten visar att DDT i de måttliga halter som förekommer på de tidigare odlingsfälten inte utgör en risk för markmiljön. Små däggdjur (exempelvis näbbmöss) kan utsättas för en risk om de enbart intar föda från det förorenade området. Ingen risk bedömdes föreligga för fåglar och större däggdjur.

Över lag visar kartläggningen av DDT i olika medier i förekommande fall att risken för spridning och negativ påverkan på skyddsobjekt såsom grundvatten, ytvatten och sediment är mycket liten och inte beaktansvärd.

Fördjupade undersökningar om påverkan på grundvatten

SGU har provtagit grundvatten vid flertalet av före detta skogsplantskolor som SGU ansvarar för och har utfört två undersökningar som specifikt har inriktat sig på att utreda påverkan på grundvatten från plantskoleverksamheten. Resultaten bekräftar hypotesen att DDT och dess nedbrytningsprodukter DDD och DDE är starkt partikelbundna och inte sprider sig till djupare grundvatten. Det finns däremot påverkan från andra, mer vattenlösliga, bekämpningsmedel men det är inte tydligt att det finns ett samband till den före detta verksamheten. Dessa ämnen kan härröra från andra källor, såsom konventionellt jordbruk.

Pågående arbete

Undersökning av biotillgänglighet med POM-metoden

DDT-föroreningens biotillgänglighet är en avgörande faktor för att bedöma exponering av skyddsobjekt (ex markekosystemet, människor, djur och växter) och därmed central att ta hänsyn till vid riskbedömning. Biotillgängligheten av DDT och andra organiska klorföreningar beror på ämnenas kemiska och fysikaliska egenskaper och hur länge de funnits i marken, men också på jordens platsspecifika egenskaper, som till exempel halt och typ av organiskt kol.

En riskbedömning baserad på totalhalter i jord kan bli missvisande om biotillgängligheten är betydligt lägre än vad som antagits för det generella fallet. SGU har, tillsammans med SGI, tagit fram en metodik för att undersöka biotillgänglighet av DDT, med hjälp av så kallade passiva provtagare av polyoxymetylen (POM). En POM-provtagare består av en mjuk plastremsa, som kan absorbera fria organiska molekyler i vatten. Genom att skaka den förorenade jorden i vatten tillsammans med en POM-remsa tills jämvikt uppnås kan man få ett mått på biotillgängligheten av DDT.

För närvarade pågår ett arbete för att undersöka om POM-metodiken korrelerar med hur mycket DDT som tas upp i daggmaskar som lever i DDT-förorenad jord. POM-metoden har också tillämpats för att utvärdera resultat i ett pilotprojekt där fytoremediering och biokol testas på en tidigare skogsplantskola samt i ett forskningsprojekt där svampar (mykoremediering) används för att ta fram hållbara åtgärdstekniker för stora arealer av DDT-förorenad mark. Resultat från detta arbete kommer att publiceras längre fram.

Komplettering av historisk information om markanvändning

SGU arbetar med att samla in information om hur marken har använts efter att man slutade använda DDT på de olika fälten. Informationen används för att fördjupa förståelsen för hur markens bearbetning kan ha påverkat nedbrytningen av DDT över tid.

Fördjupad riskbedömning av upptag i rotfrukter

SGU har under 2023 låtit utföra odlingsförsök med potatis i DDT-förorenad jord i syfte att fördjupa kunskapen om upptaget i rotfrukter. Resultaten har använts för att bedöma risker för boende som bor på och intar egenodlade grönsaker på före detta plantskolemark. Potatisen odlades på plats i måttligt DDT-förorenad jord, cirka 8 mg/kg TS . Efter skörd genomfördes analyser av såväl skalad/oskalad som kokt/okokt potatis. Det utfördes även analyser av jorden för att bestämma representativ totalhalt av DDT och för att uppskatta föroreningens biotillgänglighet med POM-analyser.

Resultatet från POM-analysen har använts för att beräkna upptag i växter. POM-analysen visar att DDT binds hårdare till jorden jämfört med de antaganden som görs i Naturvårdsverkets riktvärdesmodell eftersom den tillgängliga koncentrationen i markens porvatten som kan tas upp av växter är betydligt lägre. Det beror sannolikt på att det var länge sedan DDT slutade användas och att föroreningen i marken har åldrats så att kvarvarande förorening är mindre biotillgänglig. Upptaget i växter beräknas vara cirka 3 gånger lägre med platsspefika mätvärden från POM-analysen.

Faktiskt uppmätta halter av DDT i potatis visar att upptaget är betydligt lägre än de teoretiska beräkningarna av upptag i rotfrukter. Jämfört med de generella antagandena i Naturvårdsverkets riktvärdesmodell var den uppmätta halten i rå oskalad potatis cirka 10 procent och i den skalade kokta potatisen cirka 1 procent.

Sammantaget visar riskbedömningen att det inte innebär en oacceptabel risk för människor att bo och äta egenodlade grönsaker motsvarande 25 procent av det årliga intaget av växter.
Rapporten kommer att publiceras under våren 2024.

Senast granskad 2024-03-13