Att använda krossat berg

SGU har i uppdrag att verka för att användningen av naturgrus på lång sikt begränsas till sådan användning där alternativ, som till exempel krossat berg, inte är tekniskt eller ekonomiskt möjliga att använda.

Gemensamt för de exempel vi ger här är att de beskriver en verklig situation där krossat berg används. Det framgår också varifrån det aktuella berget kommer, hur det ser ut och hur det är beskaffat i övrigt. Även eventuella normer för materialets egenskaper m.m. för det aktuella användningsområdet återges.

För närvarande finns följande exempel:

• Halkbekämpning
• Ledningsbädd och kringfyllnad
• Marksten och plattor av betong
• Sättsand och fogsand
• Fabriksbetong

Halkbekämpning

Den viktigaste egenskapen för ett material som ska användas för att bekämpa halka är förstås friktionen. Dessutom ska det ligga kvar på vägbanan efter flera bilpassager.

Det finns idag inga normer för ”sandningssand”. Som ett exempel kan dock nämnas att Vägverket, vid en upphandling för vinterunderhåll för det statliga vägnätet, angav den största stenstorleken vid mekanisk halbekämpning till 6 mm. För mycket finmaterial gör att materialet bildar klumpar när temperaturen sjunker under noll. I de fall natursand används, blandar man i salt för att motverka detta.

– Jag använder krossat material åt Norrtälje kommun men också åt andra kunder. Någon skillnad när det gäller hantering mellan de olika sorterna märker jag inte. Jörgen Ljungdahl, Ljungdahls entreprenad.

Jörgen Ljungdahl med det egna företaget Ljungdahls entreprenad sköter vinterväghållningen på Norrtälje kommuns gator, en entreprenad på mellan en halv och en miljon kronor. På gågatorna i centrum sprider han ett krossmaterial med kornstorleken 2–4 mm och på övriga gator ett grövre material, 4–8 mm. Kommunen har ställt som krav att krossat material ska användas. Jörgen använder även krossat material när han sandar åt andra kunder – någon skillnad när det gäller hantering mellan de olika sorterna har han inte märkt.

Det krossade materialet hämtas från Nydalstäkten utanför Rimbo, en täkt där den dominerande bergarten är en grå, fint medelkornig granit, som på vissa ställen övergår i en finkornig, rödgrå variant. En medel- till grovkornig, grå gnejsgranit finns som stora brottstycken i graniten liksom enstaka, upp till meterbreda, röda pegmatitgångar.

Ledningsbädd och kringfyllnad

För det material som används i ledningsbäddar finns flera krav beroende på bäddens läge, vilken typ av rör eller kabel, med mera.

En rör- eller kabelgrav (ledningsgrav) är det dike i vilket man lägger ned rör eller kablar för till exempel vatten, avlopp, el, telefon eller fjärrvärme. När ledningsgraven återfylls skiljer man på tre olika zoner där det ställs olika krav på det material som används.

Om det är viktigt att ledningen ligger exakt rätt i höjd, anläggs en ledningsbädd med packningsbart och dränerande material. Runt själva ledningen sker en kringfyllning med ett material som ska skydda mot skador från det resterade fyllningsmaterialet.

Ligger ledningen eller kabeln under en väg bestäms kraven på den resterande fyllningen av kravet på vägöverbyggnaden. Annars kan man fylla ledningsgraven med den jord som finns på platsen. Speciella krav gäller för dräneringsledningar som ska leda bort vatten ur marken. Då ska kringfyllningen och ledningsbädden också vara dränerande.

För oskyddade kablar, det vill säga el- och telekablar som läggs i marken utan ett skyddsrör av plast, gäller att materialet i ledningsbädd och kringfyllnad inte är skarpkantat och att stenstorleken inte är större än 8 mm – detta för att inte skada kabeln. Alla krav på material till ledningsgravar finns beskrivna i ”Anläggnings AMA 98”.

Marksten och plattor av betong

Marksten och plattor har det gemensamt att de tillverkas av en betong som inte suger upp vatten, detta för att minska risken för sönderfrysning. Plattorna ska dessutom ha jämn yta och bestå av två olika betongblandningar, en grövre betong i kärnan och ett finare bruk på ytan.

Betong är ett kompositmaterial som tillverkas av 75 procent ballast, 15 procent cement och resten vatten och eventuella tillsatser. Cementen reagerar med vattnet och bildar ett klister som stelnar och binder samman ballastkornen.

– Det finns en brist på stenmjöl i Skåne idag. När vi började använda krossat stenmjöl var det en överskottsprodukt som gick att få billigt. Idag är det ekonomiskt ungefär detsamma att använda stenmjöl eller natursand. Petteri Suhonen, produktionschef vid Nordforms fabrik i Staffanstorp.

Vid Nordforms fabrik i Staffanstorp tillverkas cirka 70 000 ton betong som sedan blir plattor och marksten. Produkterna säljs i hela Sydsverige. Materialet till fabriken kommer i första hand från täkten i Dalby, som ligger några mil bort. Stenmjöl, dvs. en tvättad krossprodukt 0–2 mm, köps också från kvartsittäkten i Hardeberga. Markstenen tillverkas helt och hållet av krossad ballast i fyra olika sorteringar, medan det släta ytskiktet på plattorna innehåller natursand, 0–4 mm.

Vid Dalbytäkten sker all produktion av asfalt och betongballast i en särskild finkrossanläggning. Efter förkrossningen sorteras bara sten större än 100 mm ut och blir råvara i finkrossen. Det material som finfördelats vid sprängningen eller vid förkrossningen används till vägbyggnadsmaterial. Bergmaterialet i Dalby består av röda gnejser med inslag av flera olika mörka diabaser. De olika bergarterna blandas medvetet i produktionen för upprätthålla en jämn kvalitet på produkterna. I Hardeberga är materialet en kvartsitisk sandsten, där kornen är sammanfogade av kvarts.

Sättsand och fogsand

När man ska lägga markplattor eller sätta gatsten måste underlaget vara sådant att plattan eller stenen kan sättas stabilt och samtidigt kunna ruckas något för att passa till intilliggande plattor eller stenar. Fogarna mellan plattor och stenar fylls sedan med ett finare material vars uppgift är att hålla plattorna och stenarna på plats.

– Man behöver inte packa materialet, det lägger sig tillrätta själv och man spar säkert en tredjedel av tiden jämfört med att använda sand. Lasse Johansson, markentreprenören Sörgården Anläggning AB

Det stenmaterial som används får av flera skäl inte ha för stort innehåll av finmaterial. Om materialet är för fint kommer det att hålla kvar vatten, vilket gör att det kan bidra till tjällyftning. Vid läggning vintertid fryser ett fukthållande material ihop och blir svårarbetat, vid
torr väderlek dammar materialet och vid regn blir det kladdigt.

Lasse Johansson jobbar för markentreprenören Sörgården Anläggning AB i Kungsbacka. Sedan många år sätter han plattor och gatsten i det han kallar ”flis”, ett krossat stenmaterial 2–5 mm,
som säljs av flera leverantörer i Göteborgsområdet. Han ser flera fördelar med flis jämfört med natursand – bland annat behöver inte materialet packas, det lägger sig tillrätta av sig själv och man sparar tid. Mellan gatstenar går det använda samma material i fogarna som till underlaget. När man lägger plattor används däremot stenmjöl, 0–2 mm, till fogarna. Den kortare läggningstiden och det faktum att materialet kan användas oberoende väderlek gör att det även ekonomiskt är motiverat att använda krossat material, 2–5 mm.

Det krossade materialet som diagrammet visar kornstorleksfördelning för, är hämtat från Kålleredstäkten i Mölndal. Den dominerande bergarten i täkten är en deformerad och rekristalliserad röd granit, som har goda mekaniska egenskaper. Detta beror på att kvarts- och fältspatkornen genom större omvandlingsprocesser har minskats och fogats samman. Det finns också en mörk, tung metabasit i täkten.

Fabriksbetong

Flera krav ställs på fabriksbetong. Den härdade betongen ska till exempel ha rätt hållfasthet, lång livslängd och vissa fall en slät yta. Det blir också allt vanligare med önskemål om ”vibreringsfri” betong, det vill säga att den ska vara självkompakterande.

Betong är ett kompositmaterial som tillverkas av cirka 75 procent ballast, 15 procent cement och resten vatten och små mängder tillsatsmedel. Cementen reagerar med vattnet och bildar ett klister som stelnar och binder samman ballastkornen. Med begreppet fabriksbetong avses den betong som blandas i en fabrik och levereras som en smet till byggarbetsplatserna, där den hälls i formar och stelnar.

Flera krav ställs på fabriksbetong. Det är allt vanligare att den som beställer betongen vill att den ska flyta ut i formen utan att behöva vibreras, vilket annars är ett personalkrävande moment. Hållfasthet och livslängd hos den härdade betongen är andra viktiga egenskaper.

För att betongen ska få rätt egenskaper blandas ballast, cement, vatten och små mängder tillsatsmedel i betongfabriken enligt olika recept. Cement och tillsatsmedel säljs som olika standardkvaliteter av leverantörer som är verksamma i hela landet. Ballasten köps däremot lokalt och skiljer sig därför åt mellan betongfabrikerna. Varje betongfabrik har därför egna recept även om det som ska tillverkas är samma slutprodukt, till exempel betong till en vägbro som ska tåla en viss trafikbelastning.

Traditionellt har betongballast delats in i en finare del av sand eller grus, med en kornstorlek som är mindre än 8 mm och en grövre del, sten, med en kornstorlek som är större än 8 mm. Det vanligaste i Sverige idag är att stenen består av krossad ballast 8–16 eller 8–25 mm, medan betonggruset utgörs av ett naturligt sorterat grusmaterial.