Så här kan införandet av teknik för geologisk lagring av koldioxid underlättas

Att implementera nya lösningar, som till exempel för geologisk lagring av koldioxid i Sverige, kan ta lång tid och vara utmanande i förhållande till regelverk, tillståndsprocesser, tillsyn med mera. Visserligen sker lagring av koldioxid i berggrunden redan nu i till exempel Norge, men många av de tekniska lösningarna är relativt nya och även om mycket av den lagstiftningen som berör koldioxidlagring finns på plats i Sverige har den ännu inte tillämpats. 

– I vår slutredovisning till regeringen den 20 maj 2026 föreslår vi bland annat att regulatoriska sandlådor kan användas för att underlätta för och vägleda företag som vill satsa på teknik och metoder för geologisk lagring av koldioxid. En sådan sandlåda ger också möjlighet för oss på de olika berörda myndigheterna att se över hur regelverk och styrinstrument kan fungera på bästa sätt och vad som kanske saknas eller behöver justeras, säger Henrik von Zweigbergk, jurist vid SGU.

Med hjälp av regulatoriska sandlådor kan innovationer och ny teknik testas i en kontrollerad miljö med noggrann uppföljning och kontinuerlig dialog. Syftet med regulatoriska sandlådor är att skapa en gemensam förståelse för de möjligheter och risker som är förknippade med specifika innovationer och att utveckla ändamålsenlig reglering som kan hantera dem på ett effektivt sätt.

–Det finns olika sätt att arbeta med regulatoriska sandlådor och den metod vi beskriver i vårt förslag utgår från förstärkt tillsyn, strukturerad samverkan och fördjupad dialog snarare än avvikelser eller undantag från regelverket, säger Anna Månsson, jurist vid SGU.

Arbetet har gjorts i tätt samarbete med Vinnova. SGU har även bistått Vinnova i deras mer övergripande uppdrag att se över hur införande av ny teknik och nya metoder inom olika områden kan underlättas genom regulatoriska sandlådor. SGU upplever att det varit ett givande samarbete som gynnat både SGU och Vinnova, och mycket i SGU:s förslag är också gemensamt eller har likheter med de förslag som Vinnova fört fram.

En del i förslaget innebär att innovationscentrum inrättas på de behöriga myndigheterna. Med behöriga myndigheter avses i detta sammanhang tillsynsmyndigheter och tillståndsprövande myndigheter för den aktuella nettonolltekniken eller verksamheten. Exempel på behöriga myndigheter är SGU, den blivande Miljöprövningsmyndigheten, Energimarknadsinspektionen, länsstyrelser och kommuner. De föreslagna innovationscentrumen ska vägleda företagen och möjliggöra innovativ nettonollteknik på ett sätt som går utöver den serviceskyldighet som förvaltningslagen innebär.

Om regeringen väljer att gå vidare med förslaget och bland annat inrätta innovationscentra krävs utökade resurser både för SGU och för andra behöriga myndigheter.

SGU har skickat ut en enkät till möjliga verksamhetsutövare kopplat till geologisk lagring av koldioxid. Den kommer att sammanställas före sommaren och syftar till att få fram vilken kunskap det finns hos verksamhetsutövare om strategiska nettonollprojekt och regulatoriska sandlådor, om det finns intresse för att söka respektive medverka och om inte, vad det beror på.