Genom att tillsätta biokol till jorden kan utlakning, spridning och biotillgängligheten av DDT minskas.
SGU satsar på nya metoder med kol för att hindra PFAS och DDT från att spridas
Sveriges geologiska undersökning (SGU) får sammanlagt 23,6 miljoner kronor miljoner för två pilotprojekt för att utveckla metoder med aktivt kol och biokol för att åtgärda områden förorenade med PFAS och DDT. Projekten kommer att bedrivas på Timrå Sundsvall Airport i Västernorrland samt på ett tidigare odlingsfält för skogsplantor i Deje i Forshaga kommun i Värmland.
Stabilisering med aktivt kol och biokol har visat sig vara en effektiv metod för att minska spridning av både PFAS och DDT. Resultat från SGU:s och Statens geotekniska instituts (SGI) pågående regeringsuppdrag kring PFAS visar att stabilisering med pulveriserat aktivt kol (PAC) kan minska koncentrationerna i porvatten med nästan 100 procent.
En risk som områden förorenade med PFAS ofta utgör är att den spridning som sker med grundvatten riskerar hota nedströms liggande grundvatten eller ytvattenrecipienter. Ett sätt att förhindra vidare spridning av PFAS från ett markområde är därför att blanda in en sorbent, det vill säga ett material som används för att suga upp, binda eller kapsla in andra ämnen.
– Metoden med aktivt kol som sorbent är tillämpbar på många av de PFAS-förorenade platserna i Sverige, eftersom dessa ofta ligger på jordar där inblandning av kol är praktisk genomförbar. När vi dessutom kan genomföra åtgärderna på plats minskar behovet av transporter av förorenade massor till deponering och destruktion, berättar Klas Arnedal, projektledare på SGU.
Målet med projektet kring DDT är att på ett före detta odlingsfält för skogsplantskolor undersöka och jämföra två olika metoder för att applicera biokol i DDT-förorenad ytjord, med fokus på att maximera bindningen av DDT utan att negativt påverka markens övriga egenskaper.
– Genom att tillsätta biokol till jorden kan utlakning, spridning och biotillgängligheten av DDT minskas. Kolet verkar som en sorbent och låser fast DDT vilket leder till lägre koncentrationer i markvattnet. Därmed minskar exponeringen för de marklevande organismerna, deras upptag blir lägre och risken för bioackumulering minskar, berättar Hanna Wåhlén, projektledare på SGU.
De båda projekten finansieras av Naturvårdsverket och löper under fyra år. SGU är huvudman och arbetet genomförs i nära samarbete med SGI.
SGU efterlyser lämpliga biokol till DDT-pilotprojektet
SGU eftersöker i en Request for information (RFI) lämpliga biokol för pilotförsöket med DDT. SGU vill samla in information direkt från leverantörer och andra med kunskap om biokol som metod för fastläggning av hydrofoba organiska miljögifter som till exempel DDT. SGU vill även få en ökad kunskap om vilka egenskaper och testmetoder som kan användas för att avgöra biokolets lämplighet.
Läs mer i vår Request for information (RFI) på e-Avrop
PFAS
Per- och polyfluorerade alkylsubstanser (PFAS) är samlingsnamnet för en grupp av tusentals olika syntetiska organiska ämnen med problematiska miljö- och hälsoegenskaper. PFAS används sedan 1950-talet i många olika industriella processer och i olika konsumentprodukter för att tillföra kemisk stabilitet och fett- och vattenavstötande egenskaper. Trots dessa egenskaper är många PFAS-ämnen relativt vattenlösliga, vilket gör att de sprids med grundvatten, vattendrag och havsströmmar på ett sätt som få andra organiska miljögifter gör. PFAS-ämnen är dessutom extremt långlivade och har haft en omfattande användning, vilket gör att de idag finns i många miljöer.
DDT
DDT användes för insektsbekämpning i stor skala under 1950–70-talet, särskilt inom jord- och skogsbruk. Trots att ämnet förbjöds i Sverige redan på 1970-talet, finns det fortfarande höga halter av DDT och dess nedbrytningsprodukter kvar i mark som förorenats. SGU har undersökt ett 40-tal tidigare statliga skogsplantskolor, sammanlagt omfattande cirka 700 hektar, och DDT påträffas så gott som alltid där verksamheten pågått under perioden då DDT fick spridas. Skogsplantskolor är verksamheter som ofta kräver omfattande markytor. Det är därför troligt att den totala förorenade arealen i Sverige är betydande. Många av dessa platser är, förutom föroreningen, högkvalitativ åkermark.
Senast granskad 2026-02-12