Efterbehandling av gruvområden

Sverige är ett av Europas viktigaste gruvländer. Tillsammans med stål- och metallverken utgör gruvnäringen en stor del av den svenska exportindustrin. Gruvnäringen är också Sveriges äldsta industriella verksamhet med anor ända från 1200-talet.

Gruvverksamhet ger dock upphov till stora mängder restprodukter såsom slagg, varp och anrikningssand som uppstår när metaller och mineral anrikas ur malmen. Gruvavfallet utgör en belastning på omgivande miljö när metaller lakas ut genom vittringsprocesser och sprids med yt- och grundvatten. Om gruvavfallet ligger på en plats där djur eller människor kan komma åt det, kan det också innebära hälsorisker genom en förhöjd exponeringsrisk för olika hälsoskadliga metaller.

I pågående gruvverksamhet finns långtgående reglering av hur och när efterbehandlingsåtgärder ska genomföras. Läs mer om det här:

Efterbehandling av gruvor här

Vem efterbehandlar när ansvarig saknas?

Det finns ett stort antal sedan lång tid nedlagda gruvområden i Sverige där det helt eller delvis saknas ansvarig som kan ta hand om den miljöpåverkan som gruvområdena har orsakat. De gamla gruvområdena är huvudsakligen lokaliserade till de tre gruvdistrikten Norrbotten, Skelleftefältet och Bergslagen.

När det saknas verksamhetsutövare som kan ställas till svars för ett förorenat område, till exempel ett gruvavfallsområde, kan SGU gå in som huvudman och hjälpa till med utredningar och vid behov genomförande av efterbehandlingsåtgärder med statligt bidrag.

Här kan du läsa mer om några av dessa objekt:

Blaikengruvan
Svärtträskgruvan
Torskbäckens före detta anrikningsverk

SGU jobbar med både utredningar och åtgärder. Exempelvis undersöker vi påverkan från gruvavfall på Nedre Skärsjön, Riddarhyttan. Gruvverksamheten i Riddarhyttan är ett exempel på när kulturmiljön i området spelar stor roll för efterbehandlingen. Vid den gamla Stollbergsgruvan i Smedjebackens kommun förbereder vi för åtgärd av de äldre strandnära sandmagasinen.

SGU har också ett ansvar för efterbehandling av före detta Adakgruvan. Läs mer om det här:

Gruvor i Adakfältet

Hur kan man efterbehandla historiskt gruvavfall?

Gruvområden är vanligen stora till ytan och innehåller flera olika typer av gruvavfall vilket innebär att föroreningarna från dessa områden inte kan hanteras genom att avfallet grävs bort. Ofta finns det också höga kulturvärden eftersom verksamheten kan ha pågått i flera hundra år och haft stor betydelse för områdets utveckling. Detta gör att många aspekter behöver beaktas när föroreningar från före detta gruvverksamhet ska undersökas och åtgärdas. Åtgärder innebär i de flesta fall främst att reducera riskerna för spridning och exponering av metaller som läcker ut från gruvavfallet genom övertäckning eller fastläggning, snarare än att all förorening tas bort.

Förutom att reducera risker genom olika typer av åtgärder är ett viktigt steg i hanteringen av gamla gruvområden, att undersöka området så att det går att sprida kunskap om vilka risker som finns för människors hälsa eller miljön. Genom att ta reda på vilka risker som finns och medvetandegöra riskerna kan människor undvika att exponeras för förhöjda halter av olika ämnen från gruvverksamheten.

Föroreningar från gruvverksamhet kan med fördel hanteras tematiskt i syfte att dela erfarenheter och kunskaper från undersökningar och åtgärder av denna typ av områden.

SGU besitter kunskap om såväl olika mineraliseringar i den svenska berggrunden som vad dessa kan orsaka för skador på miljön som en konsekvens av gruvdrift. Läs mer om gruvor på sidorna:

Svensk gruvnäring