Undersökningar av gamla moräner, så kallade ”gamle blå”, ger oss information om hur framtida inlandsisar kan påverka den geologiska stabiliteten i till exempel ett kärnbränsleförvar.
Foto: Bradley Goodfellow, SGU
Gamla jordlager ger viktig information för lagring av kärnbränsle
Äldre moränjordar, så kallade ”gamle blå”, berättar om hur inlandsisar formade norra Euroasien och Nordamerika. De hjälper oss att förstå landskapets utveckling, men också att planera för en säker slutförvaring av använt kärnbränsle. Sveriges geologiska undersökning (SGU) har tillsammans med olika universitet och Svensk kärnbränslehantering (SKB) tagit fram nya rön om den geologiska utvecklingen i Sverige.
SGU har, i ett forskningsprojekt finansierat av SKB, tillsammans med olika forskare undersökt de mörka, lerrika moräner som förekommer sporadiskt i mellersta Sverige.
– De här moränerna kallas ”gamle blå”, både för att de är mycket gamla och för att det höga lerinnehållet ger dem en blåaktig färg. De har länge fascinerat oss geologer i och med att de ligger under yngre, glaciala avlagringar. Det innebär att de är äldre än den senaste isälvssmältning som avslutades för cirka 10 000 år sedan. Hur gamla de är har dock varit en gåta, säger Bradley Goodfellow, statsgeolog på SGU.
Det finns moräner, bland annat i norra Sverige, som är rester från tidigare nedisningar än den senaste istiden (Weichsel) och det har spekulerats om även de gamle blå är sådana rester. De undersökningar som SGU har deltagit i visar dock att de gamle blå sannolikt bildades för cirka 35 000–21 000 år sedan. Det är med andra ord från den tid då Weichselisen bredde ut sig över Norden. Den tjocka isen drog med sig finkorniga sediment och bitar av sedimentära bergarter från Bottenhavet, pressade samman materialet under en allt tjockare ismassa fram till att isen nådde maximal tjocklek på tre till fyra kilometer, för att sedan begrava det under yngre glaciala avlagringar.
De gamle blå är betydligt mindre vittrade än vad de borde vara. Det beror på att de först har varit begravda under tjock is och därefter under yngre sediment, och på så sätt skyddats från luft och vatten. Det innebär också att dessa moräner inte kan användas som naturliga analogier för att förstå hur jordar har utvecklats över tiotusentals år, vilket är en relevant fråga för att bedöma hur säkert slutförvar för använt kärnbränsle är. Hur snabbt olika jordar vittrar påverkar grundvattnets kemiska sammansättning och därmed också den miljö som omger det inkapslade kärnbränslet.
Resultaten visar att när inlandsisen bredde ut sig, eroderades äldre sediment kraftigt oberoende av hur de hade bildats. Även detta är en pusselbit i att förstå inlandsisar dynamik och hur de kan påverka den geologiska stabiliteten i ett framtida kärnbränslelager.
– Ibland finns nycklarna till att förutsäga jordens framtid gömd i sediment som avsattes för tiotusentals år sedan, säger Gustav Sohlenius, statsgeolog på SGU.
Senast granskad 2026-08-27