Tematiskt arbete med förorenade områden

Att arbeta tematiskt med förorenade områden

Ett sätt är att jobba parallellt med områden som har samma föroreningstyp. Det är också det enklaste sättet att arbeta.

En annan uppdelning är när utredningar och åtgärder av föroreningar kan göras inom ett geografiskt område, då kan målbilden av vad området ska kunna användas till i framtiden vara en gemensam nämnare. Det kan till exempel handla om ett avrinningsområde eller en specifik stadsdel. Ett geografiskt område kan ha specifika förutsättningar som behöver beaktas vid bedömning av risker med föroreningen, till exempel skredrisker eller särskilda kultur- eller naturvärden. En gemensam målbild som väger in fler aspekter än föroreningssituationen gör det tydligt vilka utgångspunkter som ska gälla, både för att bedöma risker och för att utforma åtgärder. Det ger också goda förutsättningar till långsiktig förvaltning av förorening som kan behöva lämnas kvar genom riskreducerande åtgärder.

Ett tredje angreppssätt för att effektivisera saneringsarbetet är att arbeta med objekt som är i behov av samma åtgärd och som ligger nära varandra rent geografiskt. Det kan vara aktuellt när man har behov av att schakta upp mindre ytor med väldigt högförorenad jord (så kallade hot-spots) i en och samma region. Om man handlar upp en entreprenör som tar hand om massorna under samma period finns det upphandlingstekniska och ekonomiska vinster att göra. Det kan också leda till att flera delområden eller objekt åtgärdas snabbt. Det kräver förstås en hel del förarbete, men gör man det genomtänkt så kan det bli riktigt bra. Det kan även fungera för andra metoder än schakt.

En ytterligare vinst med att jobba tematiskt är att tillsynsmyndigheterna kan bli stärkta i sitt arbete om man tar hjälp av varandra hur man jobbar med tillsynen av till exempel en viss föroreringstyp.

SGU arbetar tematiskt

På SGU jobbar vi tematiskt främst med tre grupper av objekt som har samma förorening som gemensam nämnare; glasavfall från glasindustrin, DDT från skogsplantskolor och klorerade alifatiska kolväten från kemtvättar och avfettningsindustri.

Glasbruk

För glasbruksobjekten är det föroreningstypen, glasavfallet, och den geografiska regionen där glasindustrierna var verksamma som utgör grunden för det tematiska angreppssättet, vilket ger möjligheter att återvinna kunskaper om själva föroreningen, men också att undersöka belastningen på avrinningsområdesnivå.

Läs mer om vårt tematiska arbete med glasbruksobjekten

Plantskolor

För plantskoleobjekten är det samma förorening, DDT, men på olika platser i landet. Den gemensamma nämnaren för plantskolorna är att de både de geologiska förhållandena och föroreningssituationen är väldigt lika och därmed kan vi göra riskbedömningar som kan vara giltiga för de flesta skogsplantskolor. Vi har sett att det är en stor fördel att jobba med plantskoleobjekten parallellt och försöka utveckla en åtgärdsmetod som ska kunna fungera på alla objekten. Vi kan också ha övergripande åtgärdsmål som är giltiga för alla objekten och då fatta beslut om hur vi ska hantera risker på objekten, och hur de ska åtgärdas, på likartade grunder.

Läs mer om vårt tematiska arbete med plantskolor och bekämpningsmedel

Kemtvättar och avfettningsindustri

För gruppen av objekt som har klorerade alifatiska kolväten som förorening handlar det tematiska arbetssättet framförallt om erfarenhetsutbyte och organisatoriska vinster. Föroreningstypen är väldigt komplex att utreda och utredningar tar både lång tid och är kostsamma. Utvecklingen av nya undersökningsmetoder och åtgärdstekniker går samtidigt hela tiden framåt och här ser vi en stor vinst med att utbyta erfarenheter mellan projekten. Vi har flera projektledare inkopplade på objekten men i olika konstellationer. På så vis fångas erfarenheter upp och kan förmedlas mellan projekten.

Läs mer om vårt tematiska arbete med kemtvättar och industriell avfettning