Den före detta fabriksanläggningen i Fredriksberg i Ludvika kommun, Sverige. Foto.

Vy över Fredriksbergs bruk.

Foto: Gabriel Jonsson Nordbäck, Structor Norr AB.

Efterbehandling Fredriksbergs bruk

På Fredriksbergs fabriksområde har industriell verksamhet bedrivits sedan början av 1700-talet. År 1896 startades ett pappersbruk och verksamheten pågick fram till år 1972. Både sulfit- och sulfatmassa har producerats här under olika perioder.

Marken på delar av området har förorenats av bristfällig oljehantering och deponering av restprodukter. Fabriksbyggnaderna var under många år fallfärdiga och osäkra att vistas i. Byggnaderna revs år 2021 och rivningsmassorna täcktes år 2022. Ett fåtal konstruktioner har kvarlämnats för att förmedla områdets industrihistoria.

Sveriges geologiska undersökning (SGU) är sedan år 2012 huvudman för utredningar och åtgärder vid det tidigare pappersbruket och agerar beställare och byggherre.

Efterbehandlingsprojektet bekostas med bidragsmedel från Naturvårdsverket, vidareförmedlade av Länsstyrelsen i Dalarnas län, av Ludvika kommun och till en mindre del av delansvarig verksamhetsutövare.

Sanering

Under år 2023 kommer ytlig jord på syraområdet, väster om fabriksområdet, schaktas bort. Djupare liggande jord kommer att kvarlämnas under en tät duk som begränsar vattentransporten genom de kvarlämnade massorna. Ytlig kisaska på banvallar i anslutning till fabriksområdet kommer att schaktas bort.

SGU har anlitat en entreprenör och arbetena kommer att komma i gång under maj månad. Parallellt slutförs täckningen av fabriksområdet med plantering och grässådd. Mesaupplagen runt omkring bruket planeras skyddstäckas i en framtida entreprenad.

Tidplan och kostnader

Åtgärden på syraområdet och banvallarna har en totalbudget på 29,5 miljoner kronor och är planerade att färdigställas innan årsskiftet. Tidplanen för och genomförandet av skyddstäckningen av mesaupplagen 2024-2026 är beroende av fortsatta bidragsmedel från Naturvårdsverket.

Senast granskad 2023-05-03

Kisaska, eller rostat svavelkis, är en restprodukt från tillverkning av sulfitmassa. Restprodukten har precis som malmen ett högt innehåll av arsenik och tungmetaller och innehåller ofta restsulfider. Kisaska har deponerats på det så kallade syraområdet väster om fabriken men också spridits på banvallar som idag används som gång- och cykelvägar.

Mesa är en restprodukt från kausticeringssteget i sulfatmassatillverkning och utgörs i huvudsak av kalciumkarbonat, utan innehåll av tungmetaller. Mesan har lagts upp på tre upplag i anslutning till fabriksområdet.