Den före detta fabriksanläggningen i Fredriksberg i Ludvika kommun, Sverige. Foto.

Vy över Fredriksbergs bruk.

Foto: Gabriel Jonsson Nordbäck, Structor Norr AB.

Efterbehandling Fredriksbergs bruk

På Fredriksbergs fabriksområde har industriell verksamhet bedrivits sedan början av 1700-talet. År 1896 startades ett pappersbruk och verksamheten pågick fram till år 1972. Både sulfit- och sulfatmassa har producerats här under olika perioder.

Marken på delar av området har förorenats av bristfällig oljehantering och deponering av restprodukter. Fabriksbyggnaderna var under många år fallfärdiga och osäkra att vistas i. Byggnaderna revs år 2021 och rivningsmassorna täcktes år 2022. Ett fåtal konstruktioner har kvarlämnats för att förmedla områdets industrihistoria. Följ projektet i spelaren nedan.

 

Sveriges geologiska undersökning (SGU) är sedan år 2012 huvudman för utredningar och åtgärder vid det tidigare pappersbruket och agerar beställare och byggherre.

Efterbehandlingsprojektet bekostas med bidragsmedel från Naturvårdsverket, vidareförmedlade av Länsstyrelsen i Dalarnas län, av Ludvika kommun och till en mindre del av delansvarig verksamhetsutövare.

Sanering

Under år 2023 har ytlig jord på syraområdet, väster om fabriksområdet, schaktas bort. Djupare liggande jord kommer att kvarlämnas under en tät duk som begränsar vattentransporten genom de kvarlämnade massorna. Ytlig kisaska på banvallar i anslutning till fabriksområdet har schaktats bort.

SGU:s entreprenör har färdigställt huvuddelen av arbetena. Viss återfyllning, finjustering, plantering och sådd kommer att färdigställas under våren 2024. Under år 2023 har täckningen av fabriksområdet färdigställts med plantering och grässådd. Mesaupplagen runt omkring bruket planeras skyddstäckas i en framtida entreprenad.

Tidplan och kostnader

Rivningen och täckningen av fabriksområdet har färdigställts med en slutkostnad på 16,5 miljoner kronor. Åtgärden på syraområdet och banvallarna har en totalbudget på 24 miljoner kronor och är planerade att färdigställas våren 2024. Tidplanen för och genomförandet av skyddstäckningen av mesaupplagen 2024-2026 är beroende av fortsatta bidragsmedel från Naturvårdsverket.

Senast granskad 2024-02-14

Kisaska, eller rostat svavelkis, är en restprodukt från tillverkning av sulfitmassa. Restprodukten har precis som malmen ett högt innehåll av arsenik och tungmetaller och innehåller ofta restsulfider. Kisaska har deponerats på det så kallade syraområdet väster om fabriken men också spridits på banvallar som idag används som gång- och cykelvägar.

Mesa är en restprodukt från kausticeringssteget i sulfatmassatillverkning och utgörs i huvudsak av kalciumkarbonat, utan innehåll av tungmetaller. Mesan har lagts upp på tre upplag i anslutning till fabriksområdet.