Åsgruvanit-(Ce) – ett nyupptäckt mineral som är rikt på sällsynta jordartsmetaller, här som ett vitflammigt fjärilsliknande kristallaggregat i en bild tagen med svepelektronmikroskop. Fyndplatsen är Åsgruvan vid Norberg i Bergslagen.
Foto: Erik Jonsson, SGU.
Nytt mineral rikt på sällsynta jordartsmetaller upptäckt i Bergslagen
Ett tidigare okänt mineral har hittats i Bergslagen. Det har fått namnet åsgruvanit-(Ce) och är ett mycket kemiskt och strukturellt komplext mineral rikt på sällsynta jordartsmetaller. Sveriges geologiska undersökning (SGU) har deltagit i arbetet med att karakterisera det nya mineralet tillsammans med flera universitet och organisationer både inom och utanför Sverige.
Det nyupptäckta mineralet har fått sitt namn efter den i dag nedlagda järnmalmsgruvan Åsgruvan vid Norberg i Västmanland. Åsgruvan, som är fyndplatsen för det material som använts för att karakterisera mineralet, ligger i en välkänd, intensivt mineraliserad del av malmprovinsen Bergslagen. Norbergsområdet tillhör också det som har kommit att kallas ”REE-linjen”, ett bälte av gamla och omvandlade vulkaniska bergarter med lokala skarn med stora anrikningar av just sällsynta jordartsmetaller (REE efter engelskans Rare Earth Elements). Dessa mineraliseringar kan förutom järn och REE i flera fall också innehålla andra eftersökta och kritiska metaller som till exempel kobolt och vismut.
– Upptäckten av ett sådant nytt mineral rikt på sällsynta jordartsmetaller ger oss viktig information, bland annat för att kunna förstå komplexiteten i de geologiska processer som har både bildat och ombildat malmer och mineraliseringar i denna del av Bergslagen och specifikt just inom REE-linjen, säger Erik Jonsson, statsgeolog vid SGU.
Tillsammans med Stefan Andersson, också han statsgeolog vid SGU, har Erik Jonsson deltagit i arbetet med att karakterisera det . Arbetet har skett i samarbete med forskare vid universitetet i Florens i Italien, Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm och Helmholtzinstitutet i Potsdam i Tyskland.
Åsgruvanit-(Ce) är unikt sett till såväl sin kemiska sammansättning som atomstruktur och att det inte tillhör någon tidigare känd grupp av mineral. Mineralet har den ideala kemiska formeln Ce16Ca5Al(SiO4)6(AsO3)8(CO3)2Cl4F3(OH)2. Suffixet ”-(Ce)” efter namnet åsgruvanit används för attspecificera vilken sällsynt jordartsmetall, här alltså cerium, som dominerar en viss strukturell position i mineralet. Utöver cerium (Ce) innehåller mineralet också flera andra sällsynta jordartsmetaller, främst neodym (Nd), yttrium (Y) och lantan (La). Sällsynta jordartsmetaller klassificeras av EU som kritiska råmaterial, och de utgör den grupp metaller som EU bedömer vara mest kritiska specifikt med tanke på tillgångsrisken, alltså risken att vår tillgång till dem störs. Idag finns ingen gruvproduktion av REE inom EU.
Neodym är en av de i särklass viktigaste sällsynta jordartsmetallerna för tillverkningen av högeffektiva och lätta magneter till elektriska fordon och vindkraftverk, bland mycket annat.
Upptäckten har nu publicerats i den internationella vetenskapliga tidskriften European Journal of Mineralogy:
Om mineral – de fasta planeternas byggstenar
Mineral är kemiska föreningar eller grundämnen med en väldefinierad sammansättning och atomstruktur, vilka bildats genom geologiska processer. Mineral är de komponenter som bildar bergarterna, och är därmed de grundläggande byggstenarna för de fasta planeterna. Genom att bättre känna de mineral som bygger upp berggrunden får vi en djupare förståelse för de processer som bildat och omformat den över geologiska tidsrymder. Därutöver utgörs alla de olika malmer som vi bryter för att få fram de metaller som vårt samhälle, industri och teknik kräver, av mineral, liksom merparten av de icke-biologiska material som vi bygger med (sand, grus, ballast, cement).
Man känner idag till fler än 6000 olika mineral från Jorden samt extraterrestriskt material, efter flera hundra år av systematiska undersökningar. Det innebär att nya mineralupptäckter är mycket mera sällsynta än motsvarande upptäckter inom de biologiska vetenskaperna.
Senast granskad 2026-01-21