SGU:s geologer granskar borrkärnor för att undersöka förutsättningar för lagring av koldioxid under svensk havsbotten. För att öka förutsättningarna för koldioxidlagring i Sverige behövs bland annat kunskap om geologin tillsammans med åtgärder som förenklar regler.
Foto: Åse Funes, SGU
Regelförenkling och ökad kunskap behövs för att koldioxidlagring ska bli möjlig i Sverige
För att möjliggöra koldioxidlagring under svensk havsbotten behövs ett antal åtgärder. Kopplat till regelverket är det i nuläget kombinationen av otydliga regelverk, kunskapsluckor och andra utmaningar som utgör det största hindret – inte enskilda bestämmelser eller intressen. Det slår Sveriges geologiska undersökning (SGU) fast i en delrapport kring regelförenklingar gällande koldioxidlagring.
SGU har i uppdrag av regeringen att utreda möjligheterna till regelförenklingar för att underlätta och påskynda tillståndsprocesserna för projekt om att lagra koldioxid i Sverige. Uppdraget pågår till 2027 då det ska slutrapporteras och fram till dess lämnar SGU över en årlig delrapport till regeringen.
I den första delrapporten som nu publicerats görs en hindersanalys, som ett första steg i arbetet med regelförenkling. Det ges inga konkreta förslag på åtgärder i rapporten, däremot redovisas de områden som SGU planerar att arbeta vidare med.
– Det är kombinationen av många olika saker kopplat till regelverket som utgör det största hindret. Viktigt är också att ett helhetsgrepp tas när åtgärder sedan sätts in – inte att bara att enskilda punktinsatser görs, säger Henrik von Zweigbergk, jurist vid SGU.
Genom att identifiera de hinder som finns ges en tydligare problembild, vilket är en förutsättning för det fortsatta arbetet med i att ta fram förslag på åtgärder.
– Målet med de åtgärder som vi kommer att föreslå är att de bland annat ska leda till mer effektiva tillståndsprocesser och minskad administrativ börda, utan att skyddsnivån sänks för olika skyddsintressen. Detta i sin tur stärker både rättssäkerhet och investeringsklimatet, säger Henrik von Zweigbergk.
Några av de hinder som har identifierats och som är direkt kopplade till regelverket är bland annat Helsingforskonventionens dumpningsförbud, CCS-direktivets förbud mot lagring i komplex som sträcker sig utanför EU och CCS-förordningens förbud mot lagring på land. Det finns också hinder som har en indirekt koppling till regelverket, såsom bristande kompetens, kunskap och tillämpning hos till exempel prövningsmyndigheter, branschen och allmänheten, brist på en tydlig och övergripande nationell strategi för CCS som är förankrad hos berörda samt otydliga planeringsförutsättningar.
SGU:s arbete med koldioxidlagring (CCS)
För att minska den administrativa bördan, underlätta tillståndsgivning och snabba på tillståndsprocesserna för projekt för lagring av koldioxid ska SGU på uppdrag av regeringen utreda möjligheterna till regelförenklingar. Detta uppdrag ska redovisas årligen senast den 30 november till Regeringskansliet (Klimat- och näringslivsdepartementet) med slutredovisning den 30 november 2027.
Under 2023–2025 utreder också SGU på uppdrag av regeringen om det finns lämpliga platser för permanent lagring av koldioxid under svensk havsbotten. Undersökningarna fokuserar på de platser som tidigare bedömts ha störst potential: sydöstra Östersjön och sydvästra Skåne. Regeringsuppdraget ska slutredovisas i mars 2026.
SGU är även den behöriga myndigheten i Sverige för erkännande av projekt för koldioxidavskiljning, projekt för koldioxidlagring och projekt för infrastruktur för koldioxidtransport som strategiska nettonollprojekt enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1735.
SGU ska även fullgöra de skyldigheter om offentliggörande av data som anges i artikel 21.1 i samma förordning om nettonollindustrin.
Senast granskad 2025-12-01