Bild på Televerkstaden.

Televerkstaden Nynäshamn

Televerket har sedan början av 1900-talet bedrivit tillverkningsindustri av telefoner och telefonväxlar vid dåvarande Televerkstaden i Nynäshamn. Verksamheten har använt miljöfarliga ämnen i sin produktion vilket har föranlett ett behov av att utreda om det har skett spill som kan innebära risker för miljö och människor.

Den tidigare Televerkstaden ligger centralt i Nynäshamn, norr om färjeläget. År 1913 flyttade dåvarande Telegrafverket ut sin tillverkning till platsen. De ursprungliga lokalerna på Mosebacke i Stockholm hade blivit för trånga och verksamheten behövde en modern fabriksbyggnad. Verksamheten bolagiserades år 1987 och den miljöstörande verksamheten upphörde år 1995. Idag används området för kontors- och handelsverksamhet. Fabriksområdet omges av bostäder och i sydöst ligger Bensinviken.

På platsen har Telegrafverket (sedermera Televerket) i huvudsak tillverkat och monterat telefoner och telefonväxlar. Tillverkningsprocesserna har förändrats i takt med teknikutvecklingen och under 1950- och 1960-talen ersattes trä och plåt i stor utsträckning med plast och elektronik. Tillverkningen har bland annat inneburit metallbearbetning, mönsterkortstillverkning, avfettning och ytbehandling. Klorerade kolväten började användas i verksamheten redan under 1930-talet.

Processvatten från verksamheten gick orenat ut i Bensinviken från verksamhetens början år 1913 till omkring 1970. Utloppsledningen ska ha varit förlagd till den inre delen av Bensinviken fram till 1961 och därefter flyttades den längre ut i viken, där dagvatten idag leds ut. Från omkring 1970 gick processvatten till ett reningsverk som idag är rivet och överbyggt med fyllnadsmassor. Idag leds avloppsvatten till det kommunala reningsverket, medan dagvatten som genereras på området leds ut i Bensinviken.

Flera översiktliga undersökningar, gjorda på uppdrag av tidigare verksamhetsutövare och fastighetsägare, bekräftar att marken ställvis är förorenad med metallföroreningar, oljeprodukter och klorerade lösningsmedel. Omfattande undersökningar av porluft under byggnader, luft i byggnader, dagvatten, grundvatten, ytvatten och sediment har företagits av SGU mellan 2020 och 2022 i syfte att kartlägga eventuella föroreningskällor och möjliga spridningsvägar för desamma.

Porluft i marken/bottenkonstruktionen under byggnaderna har undersökts så långt det har varit tekniskt möjligt utan att påverka pågående verksamheter. Syftet med mätningarna har varit att få reda på om förorening kan finnas under byggnaderna. En förhöjd halt av vinylklorid i ytvatten i samband med provtagning av sediment och ytvatten i Bensinviken har föranlett en fördjupad undersökning av spridningsvägar till Bensinviken. Såväl spridningsvägar som själva sedimenten i viken har undersökts. Vid provtagning av porvatten i sedimenten utanför strandkanten i Bensinviken påträffades förhöjda halter av klorerade kolväten och zink i porvattnet. I ytvattnet finns också dessa ämnen men i väsentligen lägre koncentrationer. Namnet Bensinviken vittnar om att viken har använts för industriell verksamhet som inte enbart kan knytas till Televerkstaden. Kajområdet söder om viken är tydligt utfyllt med massor och det kan antas, mot bakgrund av seismiska undersökningar och borrloggar, att även Bensinviken är utfylld.

Detaljerad kartläggning av ledningssystem runt Televerkstaden, undersökning av flöden och provtagningar av dagvatten samt långtidsmätningar av grundvattennivåer visar att förorening historiskt kan ha läckt ut via bottenlösa brunnar och att ett eventuellt förorenat grundvatten idag kan tränga in i ledningssystemet där det är trasigt och står i kontakt med grundvatten. Halterna av analyserade ämnen i dagvattnet visar att det finns spår av förorening i dagvattnet men halterna och mängderna i sig är inte anmärkningsvärda och kan inte heller förklara den förorening som påträffas i sediment i Bensinviken. Föroreningstransport via grundvatten från Televerkstaden till Bensinviken kan ske men de halter som har uppmätts i grundvattnet kan inte förklara de halter som har mätts upp i sedimentens porvatten med annat än att sedimenten i så fall utgör en barriär för fastläggning.

De påträffade halterna av både metaller och klorerade kolväten i porvattnet i sedimenten i Bensinviken kan ha uppstått av en långtgående spridning från Televerkstadens byggnader via grundvattnet men det kan även ha uppstått när processavloppet leddes direkt ut i viken. Det kan även ha skett i samband med utfyllnad av kajen och viken. Alternativt har spridning skett, och sker än idag, från det numera nedlagda reningsverket. Uppmätta halter i porvattnet i sedimenten visar att det finns en risk att bada i Bensinviken, och att det finns en risk för negativ påverkan på recipienten i sig, däremot är det osannolikt att en negativ påverkan på vattenförekomsten Nynäshamn utanför Bensinviken skulle uppkomma.

Fortsatt utredningsarbete

De genomförda undersökningarna har visat att det inte finns någon risk för människors hälsa vid vistelse i eller utanför byggnaderna utan det är de förorenade sedimenten i viken som behöver utredas vidare och avgränsas för att bedöma om en åtgärd är nödvändig och hur den i så fall behöver utformas. Området mellan det före detta reningsverket och Bensinviken behöver utredas ytterligare avseende om det sker en djupare spridning från reningsverket till viken än vad som idag är känt.

Senast granskad 2024-03-12