SGU har gjort två stycken 1 200 meter djupa kärnborrningar (undersökningsborrningar) i Skåne och två stycken 800 meter djupa kärnborrningar på södra Gotland. För att kunna borra så djupt används den så kallade riksborren.
Foto: SGU
Geologiska förutsättningar för koldioxidlagring i Sverige
SGU bedömer är att det finns två tänkbara platser i Östersjön – söder om Skåne och sydost om Gotland. På båda platserna finns just den typ av bergarter som behövs för att lagring ska kunna ske hållbart och säkert.
Bedömningen baseras på den undersökning som SGU har gjort under 2023–2025 på uppdrag av regeringen, och som har handlat om att undersöka och utreda lämpliga platser för permanent lagring av koldioxid under svensk havsbotten.
SGU:s undersökningar indikerar att det finns kapacitet för geologisk lagring av koldioxid i båda områdena. Bedömningen är att det skulle gå att lagra mer än 5 miljoner ton årligen, vilket motsvarar ungefär den koldioxid som all svensk utrikes sjöfart släpper ut varje år.
Trots att SGU i uppdraget har kommit långt vad gäller att identifiera lämpliga platser för koldioxidlagring, bedömer myndigheten att det behövs ytterligare insatser. Framför allt har försenade och begränsade tillstånd begränsat möjligheten att samla in den data som behövs i sydöstra Östersjön. Det behövs också fler undersökningar av båda områdena för att ytterligare kunna säkerställa lagringsplatsernas kapacitet, bland annat ny djupseismik och maringeologiska undersökningar över förkastningar, nya djupborrningar samt utökade tester på takbergarternas hållfasthet och reservoarbergarternas förmåga att fånga in koldioxiden.
Områden med potential för koldioxidlagring i södra Sverige. På bilden visas i sydöstra Östersjön Faluddensandstenens utbredning (ljusgrön) med den potentiella lagringsenheten (turkos), och i sydvästra Skåne utbredningen av Arnagergrönsanden (gul) och dess potentiella lagringsenhet (grön).
Kriterier för geologisk lagring av koldioxid i Sverige
- Lagringen måste ske till havs, och minst 800 meter
under havsbottnen (enligt svensk lag är koldioxidlagring inte tillåten på land) - Den överliggande, täta så kallade takbergarten måste vara minst 100 meter tjock.
- Den så kallade reservoarbergarten där koldioxiden ska lagras måste vara minst 20 meter tjockt, ha en hög genomsläpplighet och en porvolym på över 20 procent.
- Det får inte finnas förkastningar i berggrunden, som skulle kunna leda till läckage.
- Lagringsplatsen måste rymma minst 100 miljoner ton koldioxid.
Frågor och svar
SGU:s kartläggning är fokuserad på storskalig lagring, som kan bidra till att minska samhällets utsläpp av koldioxid till atmosfären. I Sverige är storskalig lagring av koldioxid endast tillåten till havs, och fungerar bäst på ett djup av över ungefär 800 meter under havsbottnen. Den överliggande, täta berggrunden som hindrar koldioxiden från att sippra upp till ytan ska vara minst 100 meter tjock. Sandstenslagret dä...
Steg ett är att identifiera de områden där det kan finnas djupt liggande sandstenslager. Med hjälp av seismiska mätningar och analyser av borrhål samlas information in om hur tät den överliggande berggrunden (takbergarten) är, om det finns slutna fällor i berget, hur porös och genomsläpplig den tilltänkta lagringsbergarten är, om det finns förkastningar i området samt vilken temperatur och tryck som råder. Om ...
De största riskerna med CCS-tekniken finns vid infångning och komprimering (bildning av giftiga ämnen) och vid transport och injektering (läckage och olyckor). Själva lagringen bedöms vara säker, om de geologiska förutsättningarna är de rätta. Den största risken är att lagrad koldioxid sipprar upp till ytan via förkastningar och gamla borrhål. Ett stort sådant läckage skulle kunna påverka havsbotten genom att vattnet blir...
När koldioxiden injekterats sprider den sig som en plym i den porösa sandstenen och stiger upp mot den överliggande, täta takberggrunden. Koldioxiden reagerar successivt med det salta vatten som finns i sandstenslagret, fastnar i porutrymmena och mineraliseras.
Senast granskad 2026-03-13