Teknik för CCS – koldioxidlagring

Skriv ut Stäng

Avskiljning 

Avskiljning är den process där koldioxiden skiljs från rökgaserna vid utsläppskällan.

Transport 

Det kan vara stora avstånd mellan avskiljningsanläggningen och koldioxidlagret. Då måste koldioxiden transporteras. Detta kan till exempel ske i rörledningar eller med båt. För att kunna transportera och lagra koldioxid krävs att gasen omvandlas till ett så kallat superkritiskt tillstånd där den i praktiken är flytande.

Lagring 

Koldioxiden kan lagras i berggrunden. I första hand utnyttjas sedimentär berggrund, som till exempel porösa sandstenar i en salin akvifer. För att en reservoar (salin akvifer) ska kunna utgöra ett koldioxidlager måste flera kriterier vara uppfyllda:

• Sandavsnittens totala mäktighet måste vara minst 20 meter.
• Reservoaren måste ligga på minst 800 meters djup, för att säkerställa att trycket är så stort att koldioxiden är flytande.
• Berggrunden måste också vara tillräckligt porös (mikroporer) och det ska finnas kontakt mellan porerna så att koldioxiden kan fylla upp utrymmet.
• Det måste även finnas en tät takbergart ovanför akviferen som kan fungera som ett lock så att koldioxiden stannar kvar i reservoaren.

Ett sådant exempel är det norska Sleipnerfältet där koldioxiden pumpas ner i den porösa Utsiraformationen som täcks av tätande lager av skiffer och lera. I sin flytande form tränger inte koldioxiden upp till markytan genom den tätande takbergarten. Andra typer av sedimentär berggrund som kan fungera som koldioxidlager är djupt liggande kollager eller sprickrika kalksten.

Lagrens förmåga att hålla kvar koldioxiden under lång tid är beroende av såväl geologiska förhållanden som av tekniska lösningar för injektering, avveckling eller förslutning av brunnar. Med rätta förutsättningar bedöms risken för att koldioxiden ska läcka som minimal.

Med tiden kommer även en stor del av koldioxiden att ha gått i lösning och mineraliserats vilket gör att risken för läckage minskar med tiden. För att minska riskerna är det viktigt att det finns en kontinuerlig övervakning som följer hur den lagrade koldioxiden uppför sig i koldioxidlagret.