PFAS i grundvatten

PFAS används sedan 1950-talet i många olika industriella processer och i olika konsumentprodukter för att tillföra kemisk stabilitet och fett- och vattenavstötande egenskaper. Trots dessa egenskaper är många PFAS-ämnen relativt vattenlösliga, vilket gör att de sprids med grundvatten, vattendrag och havsströmmar på ett sätt som få andra organiska miljögifter. 

Att PFAS-ämnen är extremt långlivade, eller kan omvandlas till långlivade ämnen, och att de har används omfattande, gör att PFAS idag finns i många miljöer. Till detta bidrar också att det är komplicerat att efterbehandla, och därmed eliminera, PFAS-föroreningar jämfört med andra organiska föroreningar. 

Källor till PFAS i grundvatten

Det finns en stor mängd potentiella källor till PFAS. PFAS har länge använts som brandsläckningsskum på brandövningsplatser, vilket utgör den främsta källan till PFAS-förekomster i yt- och grundvatten. Detta har lett till omfattande kostnader för samhället då vattentäkter har fått stänga i samband med att rening av råvatten för dricksvattenproduktion har installerats. Även vid olycksplatser där brandsläckningsskum har använts finns risk att vattentäkter kontaminerats av PFAS

Deponier, industrier, avloppsreningsverk och avfallshanteringsanläggningar och konsumentprodukter där PFAS förekommer, används eller har använts, har också identifierats som möjliga PFAS-källor. I en screening av miljögifter utförd 2018 av SGU på uppdrag av Naturvårdsverket påvisades ett samband mellan höga halter av PFAS i grundvatten och närheten till deponier.

Geologin avgör spridningen i grundvattnet

Grundvattnets flöde är generellt en mycket viktig spridningsväg för PFAS, och lokal kunskap om hydrogeologin är därför ofta avgörande för att förstå spridningen. Egenskaper som styr spridning är bland annat jordlagrens genomsläpplighet , hur ämnet löser sig i vatten och hur väl ämnet binder till partiklar i jorden. Ju genomsläppligare och tunnare jordlager är, ju större är risken för allvarligare konsekvenser av ett utsläpp. Berggrundens sprickighet och porositet är också av betydelse för spridningen till bergborrade brunnar.

Risken för att en förorening sprider sig i grundvattnet är också mindre om utsläppet sker i ett utströmningsområde än om det sker i ett inströmningsområde för grundvatten. I ett inströmningsområde riskerar föroreningen att sprida sig till djupare nivåer och över ett större område innan grundvattnet strömmar ut i ett ytvattendrag eller en våtmark. För utströmningsområden är riskerna i högre grad associerade med ytvatten än med grundvatten.

Riktvärden och gränsvärden för PFAS i grundvatten

I Sverige är flera myndigheter inblandade i tillsyn och regelutveckling inom områden där PFAS förekommer. Det finns därför flera olika gränsvärden och bedömningsgrunder för PFAS med olika juridisk status som tagits fram av olika myndigheter. På Kemikalieinspektionens respektive Livsmedelsverkets webbplatser presenteras sammanställningar av de gränsvärden som används idag (se länkar i högerspalten).

Från och med 1 mars 2023 gäller ett nytt generellt tröskelvärde för PFAS i grundvatten inom vattenförvaltningen genom SGU:s föreskrifter om kartläggning, riskbedömning och klassificering av status för grundvatten (SGU-FS 2023:1). Den nya regleringen av PFAS, som baseras på EU-kommissionens förslag till revidering av grundvattendirektivet, gäller den viktade summan av 24 PFAS med tröskelvärdet 4,4 ng PFOA-ekvivalenter/l. Omräkningen till PFOA-ekvivalenter är effektbaserad och tar hänsyn till de enskilda ämnenas toxicitet. Summan av 24 PFAS inkluderar även nyutvecklade PFAS som Gen X/HFPO-DA och ADONA.

PFAS i grundvatten

Uppgifter om bakgrundshalter av PFAS i grundvatten är mycket begränsade, och det finns ingen tydlig information om nivån på eventuella bakgrundshalter. Förhöjda halter av PFAS i grundvattnet i Sverige påträffas framför allt i anslutning till brandövningsplatser på civila och militära flygplatser. I en screening av miljögifter i grundvatten, utförd av SGU på uppdrag av Naturvårdsverket under 2018, observerades även en koppling mellan närheten till deponier och höga halter av PFAS i grundvatten. PFAS kan också spridas via atmosfärisk deposition till områden där PFAS inte har hanterats. Inom den nationell miljöövervakningen har halter i storleksordning upp till några nanogram per liter uppmätts i nederbörd, med högst halter i den sydvästra delen av landet.

Mellan 2016 och 2017 genomförde SGU en screening av miljögifter i grundvatten, med fokus på kommunala grundvattentäkter i urbana miljöer. PFAS återfanns i cirka två tredjedelar av alla prover, dock i halter som över lag bedömdes som låga. Enligt en bedömning genomförd inom vattenförvaltningen anges att det finns en risk för betydande påverkan av PFAS hos cirka 250 grundvattenförekomster.

Påverkan på ytvatten

PFAS förekommer frekvent i sjöar och vattendrag, där det sprids till människan via dricksvatten och livsmedel. Föroreningarna kan ha hamnat i ytvatten via avrinning från förorenade områden, utsläpp från släckinsatser, reningsverk och deponier samt via atmosfärisk deposition. Tillförsel kan också ske via grundvattnet. Detta har vanligtvis mindre betydelse, men kan i anslutning till större punktkällor finnas i högre halter.