SGUs kartläggning av havsbotten har tidigare visat att gamla utsläpp av miljögifter och fibrer från trä- och pappersindustrier finns koncentrerade i bottensediment, så kallade fiberbankar, över stora områden. Genom naturlig påverkan av vågor, strömmar, gasbildning från sedimentet och undervattensskred riskerar fiberbankarnas innehåll av bland annat dioxiner och tungmetaller att spridas och tas upp av ekosystemen.

– Därför går det inte vänta ut problemen. Vi måste utveckla en efterbehandlingsmetod så snart som möjligt, säger Sarah Josefsson, miljökemist på Sveriges geologiska undersökning.

Fiberbankarnas egenskaper, till exempel att de innehåller mycket organiskt material som bildar gas, kan göra att vanliga saneringsmetoder för sediment inte fungerar. Fokus för forskningsprojektet är därför att testa efterbehandlingsmetoder på fiberbankssediment.

– Det blir till exempel svårt att muddra bort massor på vanligt vis eftersom miljögifterna då riskerar att suspenderas i vattnet och spridas vidare. Dessutom är muddring ofta en dyr metod, säger Sarah Josefsson.

Projektet kommer istället att undersöka möjligheterna att använda ett täcklager som säkerställer så att miljögifterna stannar kvar och inte sprids vidare, och med tiden täcks med naturliga processer. Denna metod har framgångsrikt har prövats på andra typer av sediment. Utmaningen med efterbehandling av fiberbankssediment är att de stora mängderna organiskt material inte säkert kan bära ett tungt täcklager, och den omfattande gasbildningen som skapar en instabil miljö.

En annan viktig del i arbetet blir att ta fram mätmetoder för att i fält bestämma fiberbankarnas mäktighet, densitet och hållfasthet. Detta är viktigt för att bedöma hur mycket förorenat sediment som måste behandlas och hur efterbehandlingen ska utformas.

FIBREM, som finansieras av Vinnova, är ett samarbete mellan Uppsala universitet, SGU, Sveriges lantbruksuniversitet, Statens geotekniska institut och SAO Environmental Consulting.