SGU svarar bland annat på remisser från huvudmän för vattentäkter, kommuner och länsstyrelser samt från regeringen. Ärenden som skickas på remiss till SGU kan till exempel vara ärenden om vattenskyddsområden för grundvattentäkter, och för ytvattentäkter där väsentligt grundvattenutbyte förekommer, enligt miljöbalkens förordning om områdesskydd (26 § förordning 1998:1252).

SGU gör bland annat sin bedömning med hjälp av Naturvårdsverkets handbok 2010:5. I handboken finns en arbetsgång och upplägg på vad en utredning om vattenskyddsområden bör innehålla för att syftet med vattenskyddsområdet ska vara uppfyllt.

Skicka ärendet på remiss till SGU i ett tidigt skede

För att utnyttja SGUs expertkunskap som myndighet för grundvatten så effektivt som möjligt kan man redan på ett tidigt skede i arbetet med att ta fram ett vattenskyddsområdet skicka ärendet på remiss till SGU.

I de fall SGU anser att det behövs ytterligare undersökningar för att inrätta ett bra skyddsområde är det mer effektivt om detta klargörs på ett tidigt stadium. Om SGU får ärendet först när vattenskyddsområdet ska fastställas eller vid ett överklagande är det svårare att tillgodose SGUs synpunkter och hanteringen av ärendet drar dessutom ut på tiden.

Vad granskar SGU? 

Det är viktigt att allt underlag i form av utredningar bifogas ärendet, inte bara föreskrifterna och kartan med avgränsningar. Först då kan SGU göra en korrekt bedömning.
 
SGU bedömer remisser om vattenskyddsområden utifrån flera aspekter, bland annat det tekniska underlagets utformning och handlingarnas läsbarhet. Referenser till relevanta geologiska kartor och information om nya och tidigare undersökningar ska alltid ingå i det tekniska underlaget. En hänvisning till eller redogörelse för beräkningar, antaganden och tolkningar ska också finnas med.

SGU granskar bland annat om tillräckliga undersökningar har utförts och huruvida de avgränsningar och zonindelningar som föreslagits i ärendet är geologiskt relevanta. En fråga som SGU ställer sig är  om hela tillrinningsområdet inkluderas. Om inte, finns det relevanta skäl för detta?

Lättbegripligt och välstrukturerat 

Handlingarna ska vara lättbegripliga och välstrukturerade för att tillsynsmyndighet, huvudman för vattentäkt, räddningstjänst, Trafikverket och andra aktörer ska kunna använda materialet vid tillståndsansökningar, dispensansökningar, incidenter med mera. I många fall krävs också ett kompletterande beslutsunderlag.

De geologiska förutsättningarna ska styra 

Zonindelningen ska vara väl motiverad och ha en koppling till de geologiska förutsättningarna. Har syftet med vattenskyddsområdet  definierats?  Har grundvattentäktens värde  uppskattats och dess sårbarhet  bedömts? SGU kontrollerar också om man har gjort en riskanalys och att den omfattar såväl pågående som framtida verksamheter och markanvändning inom tillrinningsområdet.
 
SGUs granskning av vattenskyddsområdets föreskrifter fokuseras på om de är relevanta för den avgränsning och zonindelning som man föreslår. Vattenskyddsområdets föreskrifter bör, i enlighet med Naturvårdsverkets allmänna råd (NFS 2003:16) med tillhörande föreskrifter, vara anpassade efter lokala förhållanden, och indelningen i zoner vara anpassade efter de naturgivna förhållandena och skyddsbehovet i respektive zon.

Naturvårdsverkets allmänna råd (NFS 2003:16, nytt fönster)