EU-domar om vattendirektivet

Det finns tre domar från EU-domstolen som förtydligar hur reglerna i vattendirektivet ska tolkas. Den tolkning som EU-domstolen ger uttryck för ska tillämpas direkt i alla medlemsländer.

Den första domen brukar kallas Weserdomen och kom 1 juli 2015 (C-461/13). Den andra brukar kallas Bielefelddomen och kom 28 maj 2020 (C535/18). Både dessa domar gäller tillståndsprövning av verksamheter som kan komma att påverka en ytvattenförekomst i det första fallet och en grundvattenförekomst i det andra fallet. Den tredje domen kom 24 juni 2021 och är ett överträdelseärende där EU-kommissionen dragit Spanien som land inför rätta, och där Spanien döms för att inte ha uppfyllt kraven enligt både Vattendirektivet och Art- och habitatdirektivet (C-559/19).

Dom mot Spanien

Målet mot Spanien gäller grundvattenförekomster i området Doñana, i södra Spanien. Där finns grundvattentillgångar som används till bevattning av frukt- och bärodlingar och till dricksvattenförsörjning i turistområden. Det finns också flera våtmarksområden som är beroende av grundvatten från grundvattenförekomsterna. Våtmarksområdena är klassade som skyddade livsmiljöer enligt Art- och habitatdirektivet, de motsvarar alltså det vi i Sverige brukar kalla Natura 2000-områden.

Stort krav på underlag i fördjupad kartläggning

Domstolen poängterar vikten av att göra en fördjupad kartläggning. En fördjupad kartläggning ska genomföras för alla grundvattenförekomster som riskerar att inte uppnå god status. Syftet med den fördjupade kartläggningen är att få fram ett ordentligt underlag för att bedöma riskens omfattning och komma fram till vilka åtgärder som behövs. Domen visar att det krävs omfattande underlag. I det aktuella fallet får Spanien kritik för att de inte vet var alla vattenuttag finns och hur stora de är. Domstolen påpekar särskilt att det inte räcker med att ha koll på lagliga uttag, utan även större olagliga uttag måste räknas med för att man ska veta vilka åtgärder som behövs.

Principiell skillnad i vad som är en försämring

Målsättningen med Vattendirektivet är ett långsiktigt hållbart användande av Europas yt- och grundvattenresurser. Lite förenklat innebär det att alla yt- och grundvattenförekomster ska ha god status. För att uppnå god status krävs både att man förebygger en försämring i alla vattenförekomster och att man förbättrar situationen i vattenförekomster som inte har god status. Begreppet försämring är därför ett nyckelbegrepp i arbetet med att uppfylla Vattendirektivets målsättning. Av domen drar SGU slutsatsen att det finns en principiell skillnad mellan hur försämring för kemisk status och kvantitativ status i grundvattenförekomster som har otillfredsställande status ska göras. I en grundvattenförekomst som har otillfredsställande kemisk status blir det en försämring så snart halterna av ett ämne fortsätter stiga över tröskelvärdet. Det slår EU-domstolen fast i ett förhandsavgörande från 2020 i mål C535/18 (den s.k. Bielefelddomen). I en grundvattenförekomst som har otillfredsställande kvantitativ status blir det en försämring när uttagen av grundvatten från grundvattenförekomsten ökar. Det är alltså kopplat till belastningen på grundvattenförekomsten och inte till mätbara effekter. När det gäller försämring från god till otillfredsställande kvantitativ status är det i stället effekterna på varje kvalitetsfaktor som är styrande. 

Åtgärder krävs för att skydda Natura 2000-områden

Domen säger också en del om kopplingen mellan grundvattenförekomster (som styrs av Vattendirektivet) och värdefulla ekosystem (som styrs av Art- och habitatdirektivet). Om vatten från en grundvattenförekomst rinner ut i ett värdefullt ekosystem ska kartläggning, riskbedömning och statusklassificering av grundvattenförekomsten göras med hänsyn till ekosystemet. Om kartläggning och riskbedömning visar att mänsklig påverkan på grundvattenförekomsten riskerar att leda till negativa effekter i ekosystemet ska åtgärder vidtas för att förhindra det. Spanien döms för att inte ha vidtagit tillräckligt med åtgärder för att förhindra skada på grundvattenberoende ekosystem i Natura 2000-områden utifrån både reglerna i Vattendirektivet och Art- och habitatdirektivet. Domen tyder på att samma kravnivå ska gälla för bedömning enligt båda direktiven.

Senast granskad 2024-07-02