PFAS i grundvatten

PFAS används sedan 1950-talet i många olika industriella processer och i olika konsumentprodukter för att tillföra kemisk stabilitet och fett- och vattenavstötande egenskaper. Trots dessa egenskaper är många PFAS-ämnen relativt vattenlösliga, vilket gör att de sprids med grundvatten, vattendrag och havsströmmar på ett sätt som få andra organiska miljögifter gör. 

PFAS är dessutom extremt långlivade och har haft en omfattande användning, vilket gör att PFAS idag finns i många miljöer. Till detta bidrar också att det är svårt och dyrt att efterbehandla PFAS-förorenade områden. 

Mer information om påverkanskällor, spridningsvägar, gränsvärden och förekommande halter av PFAS i grundvatten finns i avsnittet om PFAS i SGU:s handledning Bedömningsgrunder för grundvatten:

PFAS i Bedömningsgrunder för grundvatten

Pågående undersökningar av referenshalter i mark och grundvatten 

Sedan 2023 har SGU bistått Naturvårdsverket och Statens Geotekniska Institut (SGI) inom ramen för en pågående regeringssatsning som övergripande syftar till att stärka nationell samordning och vägledning om PFAS-förorenade områden.

SGU:s arbete fokuserar på att undersöka förekomst av PFAS i mark och grundvatten också på platser bortom känt förorenade områden, i syfte att generera underlag för bedömning av diffus spridning i olika typer av referensmiljöer.

Undersökningarna omfattar flera olika delprojekt och moment som avrapporteras löpande (se under Läs mer i högerspalten), i takt med att arbetet fortgår. Insamlade data integreras i de nationella datavärdskapen för grundvatten respektive miljögifter. Delprojekt utförda 2023, och rapporterade 2024, beskrivs kortfattat nedan:

• Inledande screening av förekomst av PFAS i grundvatten i områden utan kända lokala föroreningskällor. Arbetet är slutfört och avrapporterades 2024. Data är integrerat i nationellt datavärdskap för grundvatten. Undersökningarna omfattade stationsnätet för den nationella miljöövervakningen av grundvatten. Mer konventionellt undersökta PFAS-ämnen påträffades i omkring en tredjedel av de cirka 170 undersökta provplatserna i grundvatten, med få undantag i halter under gräns- och tröskelvärden. Det ultrakorta PFAS-ämnet TFA (trifluorättiksyra) påträffades vid 90 procent av provplatserna, i halter omkring 100–1 000 gånger högre än övriga kvantifierade substanser.
  
  
• Förekomst av PFAS i skogsmark (morän) i en region utan kända lokala föroreningskällor. Arbetet är slutfört och avrapporterades 2024. Data kommer att integreras i nationellt datavärdskap för miljögifter. I samtliga undersökta provgropar förekom minst två PFAS-ämnen, med totalhalter upp till några µg per kg torrsubstans. Totalt påvisades 12 av 32 analyserade PFAS. Alla fynd gjordes i ytliga markskikt. Under cirka 0,6 m djup i mineraljorden saknades spår av PFAS helt (halter under kvantifieringsgränsen). Resultaten indikerar ett diffust tillskott av PFAS till skogsmarken och ackumulation av PFAS i humuslagret och den övre delen av mineraljorden.

Under 2025 färdigställdes följande rapport, baserat på 2023–2025 års undersökningar inom stationsnätet för den nationella miljöövervakningen av grundvatten:

• Screening och fördjupad utvärdering av TFA och andra PFAS i grundvatten i områden utan kända lokala föroreningskällor 2023–2025. Arbetet är slutfört och avrapporterades 2025. Större delen av data är integrerat i nationellt datavärdskap för grundvatten. Undersökningen omfattar cirka 240 provplatser inom stationsnätet för den nationella miljöövervakningen, varav vissa provtagits 4–5 gånger för att följa säsongsvariation. Resultaten visar att TFA har en fyndfrekvens på 91 % och medianhalt på 230 ng/l. Exklusive ultrakorta ämnen påträffades PFAS vid 34 % av provplatserna, vanligen i låga halter, med få överskridanden av gräns- och tröskelvärden. Korrelationsanalyser visar att både TFA och PFAS21 uppvisar signifikanta samband med flera variabler kopplat till provplatsernas egenskaper och grundvattenkemi. Både TFA och PFAS21 uppvisar en nord-sydlig gradient, med tendens till högre halter i söder. Högre halter TFA och PFAS21 förekommer generellt vid provplatser med högre andel jordbruksmark, provplatser nära tätorter, förorenade områden och platser där släckskumsobjekt används, samt i prover med högre halter totalkväve, nitrat, joner/konduktivitet och vissa metaller. Lägre halter TFA och PFAS21 förekommer ofta vid provplatser med högre andel skog och myrmark. Partial least squares regression (PLS) för TFA indikerar liknande resultat, med särskilt tydlig koppling mellan TFA och kväve samt jordbruk. Analyser av säsongsvariation för TFA indikerar att halterna kan variera mycket vid en och samma provplats, och att halterna ofta är högre vid lägre grundvattennivåer.

Provtagning, analys och utvärdering fortgår under 2025–2026. Arbetet inkluderar datainsamling inom andra typer av referensmiljöer, som urbana områden och våtmarker. Ett delprojekt handlar också om att utföra mer detaljerad systemanalys av tillförsel och spridning av TFA och andra PFAS i och mellan olika matriser i tre skogliga avrinningsområden.