Isättragruvan

Mellan åren 1947–1978 användes området som beredskapslager där det lagrades cirka 60 000 ton flygbränsle på rörlig vattenbädd. Lagret drevs av staten genom Överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) och senare Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB).

Gruvan tömdes och ansågs gasfri redan år 1978. Ytterligare sanering påbörjades år 1983, gruvområdet tömdes från bensinrester och sanerades åren 1984–1985. År 1997 uppskattades att gruvan var naturligt återfylld med grundvatten. I omgivande bergssprickor och bergsfickor i den nedlagda gruvan finns dock rester av bensin kvar. Dessa rester utgör en risk genom spridning via grundvattenströmmar tillbaka till bergrummet och i sin tur till omgivningen.

Den nedlagda gruvan har av Österåkers kommun bedömts tillhöra riskklass 3. Detta med tanke på uppskattad måttlig exponeringsrisk av föroreningar såsom till exempel alifatiska kolväten. Riskklassningen är utförd enligt Naturvårdsverkets inventeringsmetodik för förorenade områden (MIFO).

Miljötekniska undersökningar av grundvatten i bergrummet och i intilliggande brunnar har utförts åren 2011 och 2017. Flerfas simuleringar har utförts för att utreda transportvägar av föroreningarna och utredningarna visar på att det sker en mindre spridning i djupare grundvatten. Halterna bedöms vara relativt låga i brunnarna i dagsläget, men eventuellt kan halterna öka på längre sikt. 

Under 2020 och 2021 har kompletterande provtagningar utförts av Niras på uppdrag av SGU. Eftersom halterna är låga har en lite mer omfattande riskbedömning påbörjats av Kemakta konsult AB på SGU:s uppdrag, med syfte att se om det finns något åtgärdsbehov eller inte.