Den före detta fabriksanläggningen i Fredriksberg i Ludvika kommun, Sverige. Foto.

Vy över Fredriksbergs bruk.

Foto: Gabriel Jonsson Nordbäck, Structor Norr AB.

Efterbehandling Fredriksbergs bruk

På Fredriksbergs fabriksområde har industriell verksamhet bedrivits sedan början av 1700-talet. År 1896 startades ett pappersbruk och verksamheten pågick fram till år 1972. Både sulfit- och sulfatmassa har producerats här under olika perioder.

Sveriges geologiska undersökning (SGU) är sedan år 2012 huvudman för utredningar och åtgärder vid det tidigare bruket och agerar beställare och byggherre. Efterbehandlingsprojektet bekostas med bidragsmedel från Naturvårdsverket, vidareförmedlade av Länsstyrelsen i Dalarnas län, av Ludvika kommun och till en mindre del av delansvarig verksamhetsutövare.

Marken på delar av området har förorenats av bristfällig oljehantering och deponering av restprodukter. Kisaska har deponerat på det så kallade syraområdet och mesa har lagts upp på områden i anslutning till bruket. Det var under många år osäkert att vistas i de fallfärdiga fabriksbyggnaderna.

Byggnaderna revs 2021 och rivningsmassorna täcktes 2022. Ett fåtal konstruktioner har lämnats kvar för att förmedla områdets industrihistoria. Under 2023 har kisaska och ytlig jord på syraområdet, väster om fabriksområdet, schaktas bort. Djupare liggande jord har lämnats under en tät duk som begränsar vattentransporten genom de kvarlämnade massorna. Ytlig kisaska på banvallar i anslutning till fabriksområdet har schaktats bort. Du kan följa projektet i de två filmerna längst ned på sidan.

Fortsatt sanering

Mesaupplagen täcker en yta om cirka 10 hektar. Upplagen kommer att avjämnas och skyddstäckas med ett tunt lager anläggningsjord. Avjämningen görs för att förhindra stående basiskt ytvatten och täckningen ska underlätta etablering av vegetation och hjälpa naturen att återta områdena.

Tidplan och kostnader

Hittills genomförda åtgärder har en totalkostnad på 36,5 miljoner kronor. Skyddstäckningen av mesaupplagen är planerad att starta år 2026 men genomförandet och tidsplanen förutsätter fortsatta bidragsmedel från Naturvårdsverket.

 

Senast granskad 2025-06-12

Kisaska, eller rostat svavelkis, är en restprodukt från tillverkning av sulfitmassa. Restprodukten har precis som malmen ett högt innehåll av arsenik och tungmetaller och innehåller ofta restsulfider. Kisaska har deponerats på det så kallade syraområdet väster om fabriken men också spridits på banvallar som idag används som gång- och cykelvägar.

Mesa är en restprodukt från kausticeringssteget i sulfatmassatillverkning och utgörs i huvudsak av kalciumkarbonat, utan innehåll av tungmetaller. Mesan har lagts upp på tre upplag i anslutning till fabriksområdet.