För att sgu.se ska fungera på ett bra sätt för dig använder vi kakor (cookies) på webbplatsen.

Läs mer om kakor.
Jag godkänner
På fotot syns en man som sitter på huk på en stenlagd gång.. Med hjälp av en maskin genomför han en geofysisk mätning av berggrunden.

Geofysiska mätningar av berggrunden, som en del i undersökningarna av det område där kemtvätten Färgaren har legat.

Foto: Anna Paulsson, Sweco

Färgaren – nedlagd kemtvätt i Jönköping

Mellan 1952 och 1975 låg ett tvätteri med kemtvätt, färgning, pressning och vittvätt i kvarteret Obygden i västra Jönköping. I verksamheten användes det klorerade lösningsmedlet tetrakloreten, även kallat perkloretylen (PCE), som kemtvättvätska. Spill av PCE har orsakat förorening av mark och grundvatten på platsen.

Sedan 2015, då den första undersökningen bekräftade att föroreningar fanns, har ett flertal undersökningar gjorts av bland annat mark och grundvatten i jord och berg. Förutom tetrakloreten (PCE) har man även uppmätt halter av dess nedbrytningsprodukter trikloreten (TCE), dikloreten (DCE) samt i viss mån vinylklorid (VC). 

Tidigare utredningar och skyddsåtgärder

Under tidiga utredningar av området påträffades i några fastigheter halter av klorerade ämnen som var över eller i nivå med svenska riktvärden för inomhusluft och dricksvatten. I andra undersökta fastigheter påträffades också klorerade ämnen, men i halter under riktvärdena. Eftersom föroreningssituationen då inte var utredd installerades tekniska skyddsåtgärder i fastigheterna inom källområdet. Detta för att trygga boendemiljön under utredningsfasen, då kunskapen om föroreningarna och hur området ska saneras byggs upp.

SGU ansvarar för undersökningar och utvärderar åtgärder

På begäran av Jönköpings kommun gick SGU in som huvudman 2018 för arbetet med att efterbehandla området. SGU har ansvar för de undersökningar och utredningar som sedan dess genomförts för att förstå föroreningssituationen och för att utvärdera möjliga efterbehandlingsåtgärder.

Området kännetecknas av komplexa geologiska förhållanden, och det har därför pågått avancerade undersökningar för att bedöma omfattningen av föroreningarna och hur de kan spridas vidare i berggrunden. Det är bland annat viktigt att förstå om den största mängden förorening förekommer i jorden eller i det ytliga berget, och var så kallad fri fas av föroreningen finns. Med den kunskapen kan rätt volymer jord, berg och grundvatten åtgärdas.

På platsen har det från starten 2015 utförts omfattande undersökningar med en lång rad olika tekniker och utföranden.

Tekniker som har visat sig fungera väl och givit mycket information på platsen är bland annat:

  • porluftsundersökning i omättad jord med passiva mätare
  • undersökning av energibrunnar med passiva mätare i kombination med provtagning av vattnet
  • ostörd jordprovtagning med dual-tube/sonic
  • MIP för att avgränsa föroreningens utbredning
  • Kontinuerlig trycknivåmätning för att förstå grundvattenförhållanden och variationer under året
  • Seismiska undersökningar av bergöverytan samt filmning av hammarborrade hål för att identifiera sprickor
  • NAPL FLUTe med insydd FACT-remsa för undersökning i berg

Läs om aktuell status på arbetet vid kvarteret Obygden/ Färgaren

Läs mer om Färgaren på Jönköpings kommuns webbplats

Läs mer om Färgaren på Länsstyrelsens webbplats

 

Senast granskad 2021-03-23

Frågor om projektet

skickar du till fargaren@sgu.se

Kontaktpersoner

  • Karin Eliaeson

    Telefon: 08-54521508
    Ort: Uppsala
    Avdelning: Mark och grundvatten - Renare mark och vatten
    Skicka e-post

  • Ulf Winnberg

    Telefon: 08-54521505
    Ort: Uppsala
    Avdelning: Mark och grundvatten - Renare mark och vatten
    Skicka e-post

Fri fas innebär att en förorening förekommer rent i sin ursprungsform, till skillnad från då föroreningen är bunden till partiklar eller löst i vatten.

Kärnborrning bygger på en roterande, cirkelformad, borrkrona förstärkt med diamanter (metoden kallas även ibland för ”diamantborrning”). Resultatet är borrkärnor - runda stavar som analyseras av geologer för att få en uppfattning om berggrundens eller markens egenskaper.

In situ sanering innebär att förorenad jord och grundvatten inte schaktas bort, utan behandlas på plats.

Termisk behandling in situ innebär att föroreningar omvandlas till gas genom kraftig uppvärmning upp mot vattnets kokpunkt, vilket medför att även vatten förångas. Gasfasen samlas sedan upp och avkyls, varefter de klorerade föroreningarna avskiljs genom till exempel kolfilter. Termisk behandling fungerar bäst på källområden, platser med höga föroreningsnivåer och stort saneringsbehov. Metoden innebär att uppvärmnings- och uppsamlingsbrunnar borras i jord och berg. Ovan markytan läggs ett geomembran som suger upp den uppvärma uppstigande varm luft som inte samlas upp i uppsamlingsbrunnarna.

Kemisk och/eller biologisk nedbrytning in situ innebär att ett behandlingsmedel (till exempel nollvärt järn, bakterier eller näringsämnen) tillsätts. Oavsett val av kemisk eller biologisk metod finns en utmaning i att få behandlingsmedlet att nå ut till föroreningarna på ett effektivt sätt. Om föroreningsnivåerna är höga och markförhållandena komplexa kan flera behandlingsomgångar behövas. Kemiska behandlingsmedel ger en direkt nedbrytning medan biologiska behandlingsmedel innebär att föroreningar stegvis bryts ned av mikroorganismer.