Undersökningar av kiselalger och metaller i fisk vid Blaikengruvan
Biologiska undersökningar i området runt Blaikengruvan har genomförts. Bedömningen är att det inte är hälsofarligt att äta fisk från sjöarna Storjuktan och Storuman med avseende på zink, kadmium och koppar.
Biologiska undersökningar av fisk, kiselalger och bottenlevande små djur i området runt Blaikengruvan genomförs för att följa upp hur omgivande sjöar och vattendrag påverkas under och efter efterbehandlingen av gruvområdet. Ett provfiske sommaren 2019 har resulterat i en riskbedömning där slutsatsen är att det inte är hälsofarligt att äta fisk från sjöarna Storjuktan och Storuman med avseende på zink, kadmium och koppar. Likt för de flesta andra sjöar och vattendrag i Sverige ska viss försiktighet dock iakttas om man dagligen äter fisk, på grund av förhöjda halter av kvicksilver som förorsakats av luftnedfall. Hälsoriskbedömningen är gjord genom att jämföra metallhalter i abborrar med EU:s gränsvärden för främmande ämnen i livsmedel, antaget en vuxen person som väger 70 kg och dagligen äter en portion fisk på 150 g.
Kiselalger används ofta som miljöindikator i svenska bedömningsgrunder för miljökvalitet av vatten. Undersökningen bekräftar att halterna av tungmetaller är förhöjda i kiselalger i framför allt Blaiksjöbäcken, Storjuktan och Smakarbäcken.
Resultat från undersökningarna finns publicerade i en rapport av Sweco på uppdrag av SGU år 2019.
Senast granskad 2021-01-13