Ny rapport om föroreningar i utsjösediment

I rapporten beskrivs halterna av organiska föroreningar och metaller från 16 olika platser i utsjön runt Sverige, från Bottenviken till Västerhavet, och en utvärdering görs om halterna är så höga att de kan vara en risk för miljön. Halterna sätts också i relation till pågående och genomförda åtgärder, och det görs en bedömning om det behövs fler åtgärder eller mer kunskap om de olika ämnena för att halterna ska minska.

Sammanfattningsvis visar rapporten att Egentliga Östersjön och södra Östersjön är de havsområden som har högst halter av miljöföroreningar i ytsedimenten, även om det geografiska mönstret skiljer sig för olika ämnen. Halterna av exempelvis kadmium i Egentliga Östersjön och TBT (tributyltenn) i både Egentliga Östersjön och södra Östersjön är så höga att de kan utgöra en direkt risk för sedimentlevande organismer.

Analysen visar att halterna av vissa ämnen beror mest av storskaliga spridningsmönster medan halterna av andra ämnen är mer påverkade av punktkällor, även i utsjön. Halterna av HCB (hexaklorbensen) verkar öka i sedimenten trots globala förbud mot den avsiktliga användningen och insatser för att minska oavsiktliga utsläpp. Även halterna av cybutryn verkar öka men då förbud mot användning i båtbottenfärger infördes 2018 inom EU förväntas halterna minska i framtiden.

Rapporten har gjorts på uppdrag av Naturvårdsverket och data kommer från det nationella övervaknings- och trendprogrammet för föroreningar i sediment.

Läs rapporten "Miljöföroreningar i utsjö­sediment – geografiska mönster och tidstrender" (pdf, öppnas i nytt fönster)

Karta som visar de olika mätstationerna i utsjön.