För att få en bättre bild av situationen har SGU på uppdrag av Naturvårdsverket sammanställt data över halterna av HCB i prover som finns i SGUs databaser. Syftet är att undersöka var det finns höga halter i sedimentet, hur halterna varierar längs kusten och i utsjön, och hur utvecklingen har varit över tid.

Analysen visar att högst halter förekommer vid kusten eller i sjöar och vattendrag. Vid kusten överskreds det värde som visar att det finns risk för att sedimentlevande organismer påverkas på en del platser. I utsjön, långt ifrån kända punktkällor, hade inga prover halter som överskred detta värde, däremot förekommer det också i utsjön områden med förhöjda halter, vilket tyder på påverkan från punktkällor.

Resultaten visar att HCB-halterna i utsjösedimenten har ökat under det senaste decenniet. Ökande halter har också setts i fisk i Östersjön och Västerhavet, luft i Arktis och Europa samt i ren och nötkreatur i Sverige. Orsaken till de ökande halterna har inte gått att fastställa. Möjliga orsaker är antingen att HCB sprids från sekundära källor, det vill säga områden som har förorenats med HCB tidigare, eller utsläpp från okända primära källor. Någon avsiktlig produktion av HCB har inte skett i världen sedan 2004, men ämnet förekommer som biprodukt, bland annat vid olika industri- och förbränningsprocesser.

HCB, hexaklorbensen, är en organisk förening som främst har använts som bekämpningsmedel mot svampangrepp inom jordbruket. Denna användning förbjöds i många länder under 1970- och 1980-talen, vilket ledde till kraftigt minskade utsläpp och sjunkande halter i miljön.

Läs rapporten om HCB här