Det är i år 200 år sedan Johan August Arfwedson och Jacob Berzelius publicerade upptäckten av litium. Den nya metallen döptes efter grekiskans ord för sten; lithion. Fyndet gjordes i mineralet petalit som i sin tur för första gången beskrevs från Utö år 1800.

Litium har nummer tre i det periodiska systemet och är det 35:e vanligaste grundämnet i jordskorpan. I ren form är det en mycket lätt, silvervit, mjuk och reaktiv metall. Tillsammans med bland andra natrium och kalium räknas litium till alkalimetallerna.

Sedan upptäckten 1818 har litium gått från att vara ett tämligen okänt grundämne till att spela en central roll inom både teknik och medicin. Världsproduktionen av litium har gått stadigt uppåt. Med dagens ökande krav på elfordon som ”fossilfria” transportmedel har denna ganska ovanliga alkalimetall en nyckelroll med en starkt ökande efterfrågan.

De industriellt viktigaste mineralen för utvinning av litium idag är petalit och spodumen. Dessa är i princip helt begränsade till bergarten granitpegmatit eller vissa graniter, men litium förekommer som salter även i saltsjöar, och i havsvatten.

Idag produceras merparten av världens litium från saltsjöar i Chile, Bolivia och Argentina, samt från bergbrutna mineraliseringar i exempelvis Australien. I Europa finns potentiella förekomster i Österrike, Finland, samt i Sverige. I ett pågående projekt i Bergby mellan Söderhamn och Gävle har man till exempel hittat en ganska litiumrik granitpegmatit, som också håller viss halt av metallen tantal. Litiumanrikade pegmatiter finns förutom i Stockholms skärgård även bland annat i Västernorrland och i Västerbotten.

Sverige har världsrekord i upptäckten av grundämnen

Litium är långt ifrån det enda grundämnet som har upptäckts i Sverige. Totalt sett har ett drygt tjugotal grundämnen, lite beroende på hur man räknar, upptäckts av svenskar och i många fall i mineral från Sverige. Vad ligger bakom en sådan rekordsvit från detta förhållandevis undanskymda och sparsamt befolkade land? Svaret måste sökas i kombinationen av en omväxlande geologi, en aktiv och varierad gruvindustri, och några generationer av synnerligen drivna, nyfikna och innovativa kemister och mineraloger. Tvåa är britterna med upptäckter av runt 14 nya grundämnen.

Den världsberömda fyndplatsen Utö

Förutom upptäckten av litium har många andra upptäckter gjorts i material från Utö på grund av den gruvbrytning som har förekommit där åtminstone sedan 1100-talet. Utö är därför en internationell så kallad typlokal för fler mineral än petalit. Bland dessa kan nämnas holmqvistit, tantalit samt spodumen. Spodumen upptäcktes år 1800 och är idag det viktigaste malmmineralet för litium. Utös mineralogiska ryktbarhet beror på en ovanligt litiumrik typ av bergarten granitpegmatit. Den förekommer som gångar, som klipper de bandade järnmalmerna på norra delen av Utö.

Utö uppvisar en mångsidig kombination av geologisk utvecklingshistoria, vetenskapshistoria, gruvhistoria och stor potential för nya mineralupptäckter. Allt detta tillsammans gör Utö till en egenartad skärgårdspärla bland geovetenskapliga besöksmål i Sverige. Utö blev därför nominerad till Geologiskt arv år 2014.

Läs mer om Utö som geologiskt besöksmål via länken:

Utö - en vulkanbåges uppgång och fall

200-årsjubiléet firas med vetenskapligt symposium och exkursion till Utö i juni. 

Läs mer om firandet på Svenska mineralogiska sällskapets (SMS) webbsida (öppnas i nytt fönster)

 

 

Studenter studerar berggrunden på Utö

Studier av de äldsta delarna av Utös berggrund. Foto: Erik Jonsson/SGU.