I Kalifornien har kraftig nederbörd orsakat förödande strömmar av jord, stenar och vatten, så kallade slamströmmar. En lång torrperiod i kombination med gles vegetation har lett till en kraftig erosion och att strömmar av vatten och jord bildats i det relativt kuperade landskapet. Sannolikt har även de skogsbränder som förekommit i området bidragit till slamströmmarnas omfattning.

I Sverige har slamströmmar uppkommit vid flera tillfällen i områden med brant terräng, som i fjällkedjan. Ett exempel är den slamström som 1997 ägde rum i samband med ett mycket kraftigt skyfall över Fulufjället i Dalarna. På delar av fjället föll under ett dygn ca 400 millimeter regn vilket får betraktas som exceptionellt. Längs flera av vattendragen utefter Fulufjällets sluttningar bildades då extrema slamströmmar som tog med sig jord, stenar och en hel del skog. Bilden högst upp visar nedre delen av Göljåns fåra. Dessbättre kom ingen människa till skada.

Eftersom risken för slamströmmar är störst i kraftigt lutande områden med lösa jordlager  och sparsam vegetation är det viktigt att markanvändningen i sådan terräng tar hänsyn till denna risk. Exempelvis bör stora kalhyggen undvikas. Genom att kartlägga områden där slamströmmar skett tidigare kan man få en indikation om vilka områden som är särskilt drabbade.

I samband med snösmältningen våren 2010 bildades en slamström längs en fjällsida i Hemavan. Slamströmmen svepte med sig alla träd i ett brett stråk. Foto: Eva Jirner/SGU.