Riksintresse för värdefulla ämnen eller material

Områden som innehåller fyndigheter av värdefulla ämnen eller material som är av riksintresse ska skyddas mot åtgärder som påtagligt kan försvåra utvinningen av dessa. Inom utpekade områden får kommuner och statliga myndigheter inte planera för eller lämna tillstånd till verksamheter som kan förhindra eller påtagligt försvåra ett nyttjande av mineralresurserna.

Riksintressen utpekade enligt 3 kapitlet miljöbalken är statens anspråk på marken. Det finns 12 riksintressemyndigheter som pekar ut riksintressen. Det innebär att olika anspråk kan överlappa varandra.

SGU är ansvarig myndighet för att peka ut sådana områden enligt 2 § 5 stycket i förordningen (1998:896) om hushållning med mark- och vattenområden. Vid ett utpekande av ett riksintresse är det endast fyndighetens eller fyndigheternas geologiska beskaffenhet som beaktas av SGU. Utpekandet ska ses som ett anspråk och information om att marken innehåller ämnen som kan vara viktiga för samhället på kort och lång sikt. Skulle det finnas flera riksintressen på ett område som har oförenliga ändamål, får en avvägning ske och företräde ska ges åt det eller de ändamål som på lämpligaste sätt främjar en långsiktig hushållning med marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt.

Syftet med utpekandena

Syftet med att peka ut områden som riksintresse för värdefulla ämnen eller material är att dessa områden ska beaktas i samhällsplaneringen. Det sker för att nationella intressen rörande tillgången av vissa viktiga grundämnen, metaller, mineral, eller bergarter som är viktiga för samhället ska kunna tillgodoses på lång sikt. Ett riksintresseutpekande utgör ett stöd i planläggning eller vid beslut om förändrad markanvändning när olika intressen står i konflikt.

Utpekade riksintressen för värdefulla ämnen eller material

För närvarande finns cirka 150 utpekade fyndigheter av riksintresse enligt 3 kapitlet 7 § i miljöbalken varav merparten är detaljavgränsade. En detaljavgränsning innebär att fyndighetens utbredning har preciserats genom att riksintresseområdet har ritats in på en karta med tillhörande koordinater. Det är endast fyndigheten som avgränsas. Eventuella verksamhetsytor som krävs för att utvinna fyndigheten ingår inte i detaljavgränsningen. I några av de äldre utpekade och detaljavgränsade riksintressen ingår dock verksamhetsområden. Äldre riksintressen kan vara markerade med endast en punkt. Så arbetar vi inte längre och vid översyn av sådana punktsatta fyndigheter görs en detaljavgränsning.

I kartvisaren "Riksintressen, mineral" kan du hitta områden som innehåller fyndigheter av riksintresse. Genom att klicka på markeringarna i kartan för "Riksintresse, punktsatt" eller ”Riksintresse, detaljavgränsat” får du upp information om fyndigheten och länk till beslut i PDF-format.

I listan "Utpekade riksintresseanspråk för värdefulla ämnen eller material" redovisas de riksintressen som utpekats av SGU enligt 3 kap. 7 § andra stycket miljöbalken.

Utpekade riksintresseanspråk för värdefulla ämnen eller material

Kartvisaren "Riksintressen, mineral" (nytt fönster)

Vad är ett riksintresse?

Skriv ut Stäng

Geografiska områden som är av nationell betydelse för olika samhällsintressen kan pekas ut som områden av riksintresse. De kan vara viktiga av olika skäl – det handlar både om bevarande- och exploateringsintressen. Det är mark- och vattenområden som har olika skyddsbehov, till exempel för att de är känsliga ur ekologisk synpunkt, innehåller värdefulla ämnen eller material eller är särskilt lämpliga för industrianläggningar. Inom de utpekade områdena får inte åtgärder vidtas som påtagligt kan skada de angivna värdena eller påtagligt försvåra det avsedda utnyttjandet av marken.

Länsstyrelserna är mottagare av beslut om riksintressen. Besluten utgör underlag som länsstyrelse och kommun har att ta hänsyn till i den långsiktiga planeringen. Riksintressen ska även tas med i den kommunala översiktsplanen.

Riksintressen regleras i miljöbalkens kapitel 3 och 4.

Hur SGU beslutar om riksintressen

Vid utpekande och detaljavgränsning av en fyndighet som riksintresse för värdefulla ämnen eller material krävs omfattande undersökningar och gedigen dokumentation av fyndigheten för att SGU ska kunna göra bedömningen om fyndigheten är av riksintresse. 

Kriterier för bedömning

De kriterier, på vilka SGU föreslås grunda sitt beslut att peka ut och detaljavgränsa ett område med en fyndighet eller flera fyndigheter av ämnen eller material som ett riksintresseanspråk, är:

1. Ämnen eller material som har stor betydelse för samhällets behov eller försörjningsberedskap,
2. Ämnen eller material som har särskilt värdefulla egenskaper och
3. Området innehållande fyndigheten/fyndigheterna av ämnen eller material är väl undersökt och dokumenterat.

Alla tre kriterier ska vara uppfyllda för att ett område med en fyndighet eller flera fyndigheter ska kunna vara av riksintresse.

Kriterierna har sin utgångspunkt i förarbetena till hushållningsförordningen. Tidigare utpekande riksintressen gäller fortfarande men kommer successivt att ses över.

Du som är intresserad av att veta mer om hur SGU arbetar med riksintresseanspråk kan läsa den sektorsbeskrivning som myndigheten har tagit fram.

Sektorsbeskrivning – riksintresse enligt 3 kap. 7 § miljöbalken

Detaljavgränsning av fyndigheter viktig

Exempel på en detaljavgränsning av ett riksintresse. Stekenjokk i Västerbottens län och Jämtlands län.

Foto: SGU

Detaljavgränsning innebär att fyndighetens utbredning preciseras genom att riksintresset ritas in på en karta med tillhörande koordinater. Detta underlättar för länsstyrelser och kommuner, dels i planprocessen, dels för att göra en avvägning när ett område är av riksintresse för flera oförenliga ändamål.

En detaljavgränsning görs genom att data sammanställs från SGU:s databaser och publikationer. Information om till exempel produktion och materialegenskaper kan också inhämtas från en eventuell verksamhetsutövare. Vid behov görs fältbesök av SGU och en preliminär avgränsning tas fram. Det är endast fyndighetens geologiska beskaffenhet som beaktas vid detaljavgränsningen. När SGU anser att det finns tillräckligt underlag för att kunna göra en bedömning upprättas ett förslag som remitteras till berörd länsstyrelse och kommun, Boverket samt andra berörda myndigheter eller organisationer. En kopia skickas även till eventuella aktiva verksamhetsutövare eller markägare (gäller för markägarmineral). Efter remissförfarandet görs eventuella justeringar av förslaget innan SGU:s generaldirektör fattar ett beslut.

SGU arbetar löpande med att detaljavgränsa fyndigheter som bedöms vara av riksintresse. Det handlar både om fyndigheter som hittills endast har utmärkts med en koordinatsatt punkt och ”nya” fyndigheter som bedöms och kan klassas som riksintresse. SGU arbetar även kontinuerligt med att upphäva de fyndigheter som inte längre kan anses vara av riksintresse enligt miljöbalkens kapitel 3, 7 § andra stycket.