Kobolt (Co) är en hård, glänsande silvergrå metall med många användningsområden. Kobolt har en hög smältpunkt och är ferromagnetisk, vilket betyder att det går att magnetisera för att göra permanenta magneter. Legeringar och superlegeringar, legeringar med högpresterande egenskaper, är ett stort användningsområde för kobolt. Kobolt gör att legeringarna kan bli mycket hårda och hållfasta samt få en hög smältpunkt, vilket efterfrågas i konstruktionen av bland annat jetmotorer, rymdskepp och turbiner. Batterier är ett annat användningsområde för kobolt, där det används i litiumjonbatterier, nickelkadmiumbatterier och i nickelmetallhybridbatterier. Efterfrågan på kobolt förväntas växa de närmaste tio åren på grund av en växande marknad för elektriska fordon med batterier. Andra användningsområden för kobolt är som komponent i katalysatorer, pigment och inom kemiska processer i olje- och gasindustrin. Ett annat växande användningsområde för kobolt är inom bioteknologi, där kobolt används i medicin, tandvård och fermenteringsprodukter. Visste du att kobolt också är en huvudkomponent i vitamin B12 och därmed en livsviktig byggsten för allt liv?

Fyndigheter och produktion

Koboltglans. Bild: Tor SvenssonKoboltglans. Bild: Tor Svensson (CC BY-SA 3.0).

Kobolt bryts ofta som en biprodukt i gruvdrift efter andra metaller, ofta nickel eller koppar. Bara omkring en tiondel av världsproduktionen kommer från gruvor där kobolt är det primära ämnet. Den Demokratiska republiken Kongo (DRC) står för över halva världsproduktionen av kobolt. Här finns världens viktigaste koboltreserver, omkring sex miljoner ton kobolt, i vad som kallas Centralafrikanska kopparbältet. Elva länder står för lite över 40 procent av resterande världsproduktion, exempelvis Kina, Ryssland och Zambia, med fler länder som har lägre produktion. Ingen primär gruvbrytning av kobolt sker inom EU idag.

I Sverige bedrivs ingen gruvbrytning för kobolt i dagsläget. Kobolt här däremot hittats på flera lokaler, bland annat i Kleva gruva, Venafältet (Bergslagen), Kiskamavaara (Kiruna) och kring Lainjaur (Skelleftefältet). Sveriges totala mineraltillgångar räknas till omkring 19 000 ton. En annan källa till kobolt är genom återvinning, där stor potential finns. Uppskattningsvis tio ton kobolt omsmälts i Sverige varje år, medan vår användning ligger på över 500 ton.