Prospektering i Sverige
Geologiska och geofysiska undersökningar av berggrunden i syfte att hitta utvinningsbara mineral och metaller kallas för prospektering. I dagsläget görs ingen statlig prospektering i Sverige, det är privata företag eller enskilda personer som utför prospekteringsarbete. Prospektering kräver dock speciell kompetens och finansiella resurser.
Prospektering får bedrivas inom ramen för ett undersökningstillstånd enligt minerallagen och utförs oftast i flera steg. Grundläggande arbeten kan vara geologisk kartering i kombination med att mindre prover tas från hällar och jord. Geofysiska mätningar på marken eller från luften med hjälp av olika typer av instrument kan visa om det finns så kallade anomalier det vill säga avvikelser, i marken. Anomalierna kan identifieras med hjälp av tyngdkrafts-, elektriska-, magnetiska eller elektromagnetiska mätningar. Om prospektören hittar ett intressant område, kan arbetet fortsätta med fördjupade undersökningsarbeten och vanligtvis så utförs kärnborrning (diamantborrning). Syftet med kärnborrningen är att identifiera om det finns en så kallad mineralisering på platsen.
Om kärnborrningar utförs är det oftast inom en liten och begränsad geografisk del av undersökningstillståndet. I de allra flesta fall är mark- och miljöpåverkan vid prospektering mycket liten.
Att bedriva prospektering är en tidskrävande och resurskrävande verksamhet som sällan leder till att en bearbetningskoncession (tillstånd att utvinna mineral) meddelas. I Sverige beslutas det om cirka 200 nya undersökningstillstånd per år – men det finns endast tolv gruvor i drift. Merparten av allt undersökningsarbete som utförs leder alltså inte fram till att ekonomiskt brytvärda mineral hittas. Däremot kan arbetet ge ny geologisk kunskap som kan vara till nytta för samhället i framtiden.
1991 avvecklades det statliga stödet till prospektering. Anledningen var att man från statens sida ansåg att skattemedel inte bör användas till en såpass riskfylld ekonomisk verksamhet.
Från undersökningstillstånd till gruva – så här går det till
- Den som har underliggande fakta om var en fyndighet kan finnas behöver ett undersökningstillstånd. Ett undersökningstillstånd avser ett specifikt område och det är bergmästaren som beviljar tillståndet. Tillståndet ger ensamrätt till undersökning och gäller för en treårsperiod.
- Om anledning finns att miljön kan påverkas väsentligt av undersökningsarbetet krävs särskilda tillstånd från länsstyrelsen.
- Efter särskild prövning kan undersökningstillståndet få förlängning med i första hand tre år. Maximal giltighetstid är 15 år.
- Om en fyndighet påträffas, och en utvinning bedöms sannolik, beviljar bergmästaren efter samråd med länsstyrelsen bearbetningskoncession. Den som beviljats bearbetningskoncession bestämmer över fyndigheten under den tid koncessionen gäller, vilket normalt är 25 år.
Senast granskad 2022-05-06