Information

Enligt bergmästarens tolkning av HFD:s uttalanden innebär avgörandet att det inte finns utrymme att beakta det förhållandet att en tillståndshavare har utfört omfattande undersökningar inom ett område eller att det finns tydliga planer avseende det fortsatta undersökningsarbetet inom ramen för en prövning av särskilda skäl enligt 2 kap. 7 § första stycket minerallagen. Dylika omständigheter ska istället beaktas vid en prövning enligt 2 kap. 7 § andra stycket minerallagen.

Vid en bedömning enligt 2 kap. 7 § första stycket minerallagen finns det enbart utrymme att beakta om undersökningsarbete förhindrats eller i tillräcklig grad försvårats och som inte är hänförligt till tillståndshavaren själv eller dennes planering och utförande av undersökningsarbeten. Exempel på situationer är fyndighetens beskaffenhet, särskilda naturförhållanden och därmed jämförliga omständigheter.

Däremot har HFD uttalat att om goda förutsättningar för bearbetningskoncession föreligger redan vid slutet av den andra förlängningen, dvs. vid utgången av den initiala sexårsperioden, får det i stället prövas om detta utgör särskilda skäl - och beviljas en förlängning så ska det i så fall då ske med som mest fyra år.

Med andra ord innebär detta att för det fall en prospektör redan efter sex år kan visa att man uppfyller kraven på förlängning enligt 2 kap. 7 § andra stycket minerallagen – att betydande arbete har lagts ned inom området och att vidare undersökningar sannolikt kommer att leda till att bearbetningskoncession kan meddelas – så kan en förlängning beviljas på den grunden.