Meny Sök

Lagbok

Lagbok

Lagstiftning

Minerallagen behövs för att underlätta samhällets försörjning av nödvändiga metaller och mineral. Minerallagen omfattar särskilt utpekade naturresurser som utgörs av många metaller men även andra ämnen, så kallade koncessionsmineral.

De ämnen som omfattas av minerallagen kallas koncessionsmineral och har det gemensamma att de är industriellt användbara, de förekommer med viss sannolikhet i Sverige i sådan omfattning och på sådant sätt att utvinning tar sig meningsfullt och kräver en systematisk letning och undersökningsverksamhet för att kunna påvisas.

Minerallagen

Minerallagen (1991:45) trädde i kraft den 1 juli 1992. Den nu gällande minerallagen ersatte gruvlagen (1974:342) och lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter.

Övriga lagar och förordningar för mineralutvinning

Mineralförordningen (1992:285)

Ärenden som gäller utvinning av naturtillgångar från havsbottnen och svensk ekonomisk zon i marin miljö handläggs av Sveriges geologiska undersökning (SGU) enligt bland annat lagen om kontinentalsockeln. Såväl sådan tillståndsgivning som tillsyn över efterlevnad av denna lagstiftning ansvarar SGU för.

Senast granskad 2022-05-06

Skriv ut

Lagar

Ämnen som omfattas av minerallagen:

Antimon, arsenik, beryllium, bly, cesium, guld, iridium, järn som förekommer i berggrunden, kobolt, koppar, krom, kvicksilver, lantan och lantanider, litium, mangan, molybden, nickel, niob, osmium, palladium, platina, rodium, rubidium, rutenium, silver, skandium, strontium, tantal, tenn, titan, torium, vanadin, vismut, volfram, yttrium, zink, zirkonium, andalusit, apatit, brucit, flusspat, grafit, kyanit, leror som är eldfasta eller klinkrande, magnesit, magnetkis, nefelinsyenit, sillimanit, stensalt eller annat salt som förekommer på liknande sätt, svavelkis, tungspat, wollastonit och diamant.