I riskbedömningen ska vattenmyndigheten avgöra om grundvattenförekomsten riskerar att inte uppnå eller bibehålla god kemisk och kvantitativ status. Riskbedömningen är det centrala momentet i vattenförvaltning av grundvattenförekomster och sker i en iterativ process som inkluderar flera av de andra momenten. Alla grundvattenförekomster som är i risk ska ha åtgärder för att säkerställa att god status uppnås och bibehålls.
Efter den inledande kartläggningen av en grundvattenförekomst är nästa moment i förvaltningscykeln att genomföra riskbedömning. Riskbedömningen är framåtsyftande och innebär att göra en sammanvägd bedömning av om mänsklig verksamhet medför att grundvattenförekomsten riskerar att inte uppnå eller bibehålla god kemisk och kvantitativ status. Det ska utföras en riskbedömning för kemisk påverkan och en för kvantitativ. Riskbedömningen ingår i den iterativa process där även momenten fördjupad kartläggning, trendanalys, framtagande av tröskelvärde och statusklassificering ingår. Alla de här momenten är beroende av varandra på olika sätt och därför går det inte att arbeta med dem isolerat ett i taget.
Riskbedömningen är det centrala momentet i vattenförvaltning av grundvattenförekomster. För att göra riskbedömningen kommer det i många fall att behövas mer underlag än vad som togs fram i den inledande kartläggningen. Mer detaljerat underlag om geologi, grundvattenanslutna ytvattenförekomster, grundvattenberoende terrestra ekosystem, mänsklig användning och mänskliga verksamheter tas fram genom fördjupad kartläggning. Den informationen ska ge bättre förståelse för vilka effekter mänsklig verksamhet har på grundvattenförekomsten. Även grundvattenförekomstens status är viktigt underlag för riskbedömningen, eftersom statusen berättar hur nuläget i förekomsten är. För att bedöma om en grundvattenförekomst riskerar att inte uppnå eller bibehålla god kemisk status kommer det i många fall också behövas underlag i form av tröskelvärden och trendanalyser.
Behovet av mer underlag i form av fördjupad kartläggning, statusklassificering, trendanalys och tröskelvärden styrs av vilka risker som identifieras i grundvattenförekomsten. Meningen är att ta fram tillräckligt med information för att göra en tillräckligt bra riskbedömning, som kan ligga till grund för åtgärdsutredningen. Men resurserna ska fördelas väl så att inte onödigt mycket tid läggs på att ta fram information som inte är nödvändig. Ett stegvis tillvägagångssätt ska användas, så att inriktningen och omfattningen styrs av de risker som identifieras och arbetet avslutas så snart risken är tillräckligt utredd.
Resultatet av riskbedömningen styr det fortsatta arbetet under förvaltningscykeln. De grundvattenförekomster som bedöms vara i risk ska ha åtgärder som motverkar risken och ser till att grundvattenförekomsten uppnår och bibehåller god status. Grundvattenförekomster som är i risk ska också ha mer omfattande övervakning och fastställda vända trend-värden.
3 kap. 1 § För varje grundvattenförekomst ska vattenmyndigheten utifrån listan i bilaga 1b bedöma om mänskliga verksamheter identifierade enligt 2 kap. 3 § ensamt eller tillsammans ger sådana miljökonsekvenser som leder till att grundvattenförekomsten riskerar att inte uppnå eller bibehålla god kemisk grundvattenstatus respektive god kvantitativ status enligt 4 kap. 1–7 §§.
Den paragraf som beskriver riskbedömningen inkluderar också utpekande av miljökonsekvenser (se avsnitt Miljökonsekvenser).
Vattenmyndigheten ska göra riskbedömning för alla grundvattenförekomster i varje förvaltningscykel. Den sammanvägda bedömningen av om förekomsten kommer uppnå och bibehålla god kemisk och kvantitativ status blir mer komplex ju fler och känsligare ytvattenförekomster och terrestra ekosystem som är beroende av grundvattenförekomsten, ju större risken för saltvatteninträngning är och ju fler användningsområden och mänskliga verksamheteter en grundvattenförekomst har.
När den inledande kartläggningen visar att grundvattenförekomsten saknar mänsklig verksamhet, eller när den mänskliga verksamheten är obetydlig (det vill säga den är så liten att den aldrig kommer kunna påverka grundvattenförekomstens status), behöver ingen sammanvägd riskbedömning göras. Förekomsten kan direkt få alla följande klassningar:
Det här kallas ”gröna högen” och är ett snabbspår som gör att resurser kan prioriteras till de grundvattenförekomster där det behövs mer utredning för att avgöra om den mänskliga verksamheten utgör ett problem. De grundvattenförekomster som är utsatta för mer mänsklig påverkan går vidare till den iterativa processen där riskbedömning och momenten fördjupad kartläggning, trendanalys, framtagande av tröskelvärde och statusklassificering ingår. ”Gröna högen” fungerar både på förekomstnivå, så som beskrivits hittills, men principen kan även användas per ämne och kvantitativ kvalitetsfaktor. Om en grundvattenförekomst till exempel inte har något grundvattenberoende terrestert ekosystem är förekomsten inte i risk samt har god status för den kvantitativa kvalitetsfaktorn. Därmed behövs ingen fördjupad kartläggning och inga åtgärder och ingen utredning om undantag från miljökvalitetsnormen god kvantitativ status ur den aspekten.
Vattenmyndigheten ska göra en riskbedömning för kemisk status och en för kvantitativ status. En riskbedömning kan resultera i ett av följande två alternativ:
I riskbedömningen ska vattenmyndigheten peka ut de mänskliga verksamheter som medför att grundvattenförekomsten är i risk som betydande påverkanskällor (se avsnitt Betydande påverkanskällor). De miljökonsekvenser som de betydande påverkanskällorna ger pekas också ut (se avsnitt Miljökonsekvenser). De ämnen som riskerar att få koncentrationer över tröskelvärdet ska pekas ut i riskbedömningen. Likaså ska de kvantitativa kvalitetsfaktorerna som riskerar att få otillfredsställande status pekas ut.
Grundvattenförekomster som är i risk ska också ha
Det är god kemisk och kvantitativ status som är målnivån som riskbedömningen ska göras mot. Den kemiska respektive kvantitativa statusen tar hänsyn till olika aspekter, varav flera sammanfaller, så som visas förenklat i bilden.
Den kemiska statusen bedöms mot tröskelvärdet, vilket ska fastställas i enlighet med 3 kap 5 § SGU-FS 2023:1. Det måste finnas ett tröskelvärde för att kunna göra den kemiska riskbedömningen. Om det inte finns någon mänsklig verksamhet som kan bidrar till förhöjda koncentrationer av ett ämne, kan vattenmyndigheten använda principen om gröna högen (som beskrivits under tidigare rubrik) för det ämnet. Om det finns mänsklig verksamhet som bidrar till förhöjda koncentrationer av något ämne behöver vattenmyndigheten först se över vilket tröskelvärde som ska gälla i grundvattenförekomsten för att kunna avgöra om förekomsten är i risk eller inte (se avsnitten Fastställa tröskelvärden och Ta fram tröskelvärden). Sedan ska vattenmyndigheten göra en sammanvägd riskbedömning för det ämnet. När det är flera mänskliga verksamheter som bidrar med utsläpp av samma ämne, ska de adderas. Om vattenmyndigheten bedömer att något ämne riskerar att få koncentrationer som överskriver tröskelvärdet, ska grundvattenförekomsten anges vara i risk.
Den kvantitativa statusen bedöms mot fyra kvalitetsfaktorer enligt 4 kap 5 § SGU-FS 2023:1 (se avsnitt Kvantitativ status). Vattenmyndigheten ska göra en sammanvägd riskbedömning för varje kvalitetsfaktor som påverkas av mer än obetydlig mänsklig verksamhet. Om någon av kvalitetsfaktorerna riskerar att inte uppnå eller bibehålla god status ska grundvattenförekomsten anges vara i risk.
Riskbedömningen görs bara utifrån påverkan från mänskliga verksamheter. Höga naturliga bakgrundshalter som till exempel påverkar möjligheten att använda grundvattnet som dricksvatten ska inte påverka riskbedömningen för grundvattenförekomsten. Höga naturliga bakgrundshalter kan i vissa fall påverka vilken koncentration tröskelvärdet ska fastställas till. Mer information finns på sidan Ta fram tröskelvärde.
Grundregeln är att vattenmyndigheten ska bedöma risken för att en grundvattenförekomst inte kan uppnå eller bibehålla god status i nästkommande förvaltningscykel. Alla förekomster som är i risk ska ha åtgärder och dessa redovisas i åtgärdsprogrammet. Förvaltningsarbetet i Sverige är upplagt så att åtgärdsprogrammet beslutas i slutet av förvaltningscykeln och gäller till dess ett nytt åtgärdsprogram har beslutats. Det innebär att åtgärderna ska genomföras under den kommande förvaltningscykeln, som är en sexårsperiod, och motiverar att ha tidsperspektivet nästkommande förvaltningscykel vid riskbedömningen. I praktiken rör det sig alltså om en tioårsperiod räknat från den tidpunkt när riskbedömningen utförs.
Ämnen som är långlivade och toxiska kan behöva riskbedömas i ett längre tidsperspektiv än nästkommande förvaltningscykel. Det kan handla om ämnen som riskerar att spridas från förorenade områden, exempelvis PFAS på platser där brandsläckningsskum använts eller PAH och klorerade lösningsmedel vid kemtvättar. Beroende på typ av förorening och de geologiska förutsättningarna kan ett tidsperspektiv på flera förvaltningscykler behöva användas vid bedömningen av risken att föroreningen sprids och på sikt kan skada dricksvattentäkter, ytvattenförekomster eller grundvattenberoende terrestra ekosystem.
Det kan finnas andra typer av påverkanskällor som riskerar att leda till otillfredsställande status på längre sikt än tio år. Om vattenmyndigheten bedömer att det är mest kostnadseffektivt att åtgärda dessa påverkanskällor inom en tioårsperiod, trots att miljökonsekvensen alltså inte förväntas uppstå inom denna period, ska grundvattenförekomsten anges vara i risk så att åtgärder vidtas. Särskild hänsyn ska tas till det faktum att det är mycket svårt att få bort en förorening som redan spridit sig i en grundvattenförekomst. Det är oftast mer kostnadseffektivt att genomföra åtgärder som förhindrar att föroreningar sprids till grundvattnet, än att rena grundvattnet från föroreningar.
Klimatförändringar är i de flesta fall en process med långa tidsperspektiv och som påverkar stora områden. För de storskaliga miljöeffekterna är det lämpligt att göra en mer övergripande riskbedömning. Det kan göras för hela landet, ett vattendistrikt eller en del av ett vattendistrikt. När det förväntas uppstå klimateffekter på lokal nivå, det vill säga när det förväntas uppstå miljökonsekvenser i en specifik grundvattenförekomst, ska vattenmyndigheten riskbedöma utifrån perspektivet när det är mest kostnadseffektivt att vidta åtgärder.
Om klimatförändringarna till exempel förväntas leda till en minskad tillgång på grundvatten och uttag i befintlig omfattning därmed kommer leda till saltvatteninträngning i en grundvattenförekomst under de närmaste tio åren, då ska förekomsten anges vara i risk nu. Om saltvatteninträngningen förväntas uppkomma längre fram i tiden än om tio år, ska vattenmyndigheten bedöma om det är mer kostnadseffektiv att vidta åtgärden nu än att vänta med åtgärden. Om det är mer kostnadseffektivt att vidta åtgärden nu ska grundvattenförekomsten anges vara i risk, så att åtgärder vidtas. Om saltvatteninträngningen lika gärna kan förhindras genom åtgärder som vidtas om mer än tio år, ska grundvattenförekomsten inte anges vara i risk. Grundvattenförekomstens geologiska förutsättningar kommer påverka både hur snabbt miljökonsekvenser uppstår och hur snabbt förekomsten återhämtar sig till exempel om ett vattenuttag upphör.
De mänskliga verksamheter som riskerar att ge otillfredsställande status i nuvarande förvaltningscykel borde ha identifierats redan i föregående cykel. Om vattenmyndigheten upptäcker verksamheter eller påverkanstryck som ger miljökonsekvenser tidigare än förväntat ska dessa grundvattenförekomster också anges vara i risk.
Det principiella svaret är att det underlag som behövs för att göra en tillräckligt bra riskbedömningen ska användas. Vilken information som behövs beror på vilken typ av risk som grundvattenförekomsten är utsatt för, vilka ytvattenförekomster och ekosystem som finns, hur stor risken för saltvatteninträngning är och vilken mänsklig användning som grundvattenförekomsten har.
För att avgöra vilka underlag som behövs i riskbedömningen är det viktigt att alltid utgå från den mänskliga verksamhet som har identifierats i den inledande kartläggningen (se avsnitt Identifiering av mänskliga verksamheter), eftersom det bara är effekter av mänsklig verksamhet som ska inkluderas. Genom fördjupad kartläggning kompletteras sedan bedömningen med uppgifter som mer i detalj beskriver de mänskliga verksamheterna och dess effekter på mänsklig användning, grundvattenanslutna ytvattenförekomster, grundvattenberoende terrestra ekosystem och risken för saltvatteninträngning i den aktuella grundvattenförekomsten. I avsnitt Fördjupad kartläggning finns exempel på information som kan behöva tas fram genom fördjupad kartläggning och var det underlaget kan hittas.
Informationen om vilka koncentrationer av ämnen som kan finnas i en grundvattenförekomst utan att det uppstår effekter på ytvattenförekomster, terrestra ekosystem, mänsklig användning eller effekter i form av saltvatteninträngning används också för att fastställa tröskelvärde för grundvattenförekomsten (se avsnitt Fastställa tröskelvärde). Tröskelvärdet behövs för att kunna bedöma risken att god kemisk status inte uppnås eller bibehålls. Tröskelvärdet behövs också för att bedöma nuläget, det vill säga den kemiska statusen i förekomsten. Även nuläget i förekomsten ger värdefullt underlag för att bedöma den framtida risken och det gäller givetvis både för kemisk och kvantitativ status (se avsnitten Kemisk grundvattenstatus och Kvantitativ status).
Alla kemiska analyser som finns från grundvattenförekomsten kan användas som underlag i riskbedömningen. Det finns inga uttalade kvalitetskrav på kemiska analyser för att få ingå i riskbedömningen, så som det gör för statusklassificeringen. Här finns ett antal frågor att ställa som stöd i utvärderingen av mer osäkra analysresultat:
Resultatet från momentet trendanalys ska användas för att bedöma risken att en grundvattenförekomst inte uppnår eller bibehåller god kemisk status (se avsnitt Trendanalyser). Information om genomförda och pågående åtgärder ska också vägas in i riskbedömningen.
Målsättningen är att bara ta fram tillräckligt mycket underlag för att göra en tillräckligt bra riskbedömning. Det innebär att underlaget kan begränsas till de aspekter och geografiska områden som är nödvändiga att undersöka närmare. Processen är iterativ och ska avslutas så snart det går att avgöra om grundvattenförekomsten är i risk eller inte. I de fallen det går att göra riskbedömningen med ett litet underlag behöver inget mer underlag tas fram. Om det inte finns några mänskliga verksamheter, eller om de är obetydliga, räcker det med underlaget från den inledande kartläggningen.
I grundvattenförekomster med komplex påverkansbild tar det tid att göra en sammanvägd riskbedömning eftersom det är en iterativ process där det behövs underlag från fördjupad kartläggning, trendanalys, nuläge (status) och framtagna tröskelvärden. Därför måste resurserna prioriteras. I första hand ska resurser prioriteras till förekomster med omfattande mänsklig verksamhet som har okänd effekt på ytvattenförekomster, ekosystem och mänsklig användning eller som riskerar leda till saltvatteninträngning. Ju fler och känsligare ytvattenförekomster och ekosystem som finns, ju mer grundvattnet används och ju större risken är för saltvatteninträngning, desto större anledning att ta fram mer underlag och göra en väl underbyggd riskbedömning. Resurser ska också prioriteras till grundvattenförekomster där det är svårt att avgöra vilka de betydande påverkanskällorna är, eftersom det utgör underlag till vilka åtgärder som ska vidtas.
Grundvattenförekomster med mindre omfattande mänskliga verksamheter där det är svårt att avgöra om förekomsten ska vara i risk eller inte, ska inte prioriteras högt. Grundvattenförekomster med omfattande men välkänd påverkan ska heller inte prioriteras högt.
Eftersom alla grundvattenförekomster som är i risk ska ha åtgärder, utökad övervakning och fastställda vända-trendvärden så får varje utpekande en rad konsekvenser. Kraven på underlag för att ange att en grundvattenförekomst är i risk är visserligen lägre ställda än kraven för att klassificera en grundvattenförekomst till otillfredsställande status, men samtidigt ska inte minsta misstanke om problem i en förekomst leda till att den anges vara i risk. Det ska finnas tydliga indikationer på att det finns ett problem till exempel genom mätningar av kemiska parametrar eller grundvattennivå, eller genom konstaterade miljökonsekvenser i förekomsten. Det ska också gå att knyta förhöjda koncentrationer, förändrade grundvattennivåer eller konstaterade miljökonsekvenser till en mänsklig verksamhet. Med tanke på att det nu är den fjärde förvaltningscykeln ska riskförekomster bara anges på goda grunder.
Om en grundvattenförekomst har varit i risk och haft otillfredsställande status ska risken kvarstå tills övervakningsresultat visar att förekomsten uppnått god status. Om risken pekats ut för att grundvattenförekomsten haft uppåtgående trender av någon förorening (men god status), ska risken tas bort när trenden är bruten.
Om en grundvattenförekomst har varit i risk och haft god status ska förekomsten ha omfattats av åtgärder som minskat miljökonsekvenserna av de betydande påverkanskällorna, och därmed minskat risken. I punktlistan finns exempel på åtgärder det kan röra sig om:
Om åtgärder vidtagits som gör att risken inte längre kvarstår, ska risken tas bort.
Viktigt att komma ihåg är att riskbedömning ska göras för alla grundvattenförekomster oavsett om den var i risk eller inte i föregående förvaltningscykel. Riskbedömningen är framåtsyftande och ska ange om grundvattenförekomsten under kommande förvaltningscykel riskerar att inte uppnå eller bibehålla god kemisk och kvantitativ status. Sedan föregående cykel kan det både ha tillkommit och försvunnit mänskliga verksamheter som ändrat förutsättningarna. Det kan också ha tillkommit information om befintliga mänskliga verksamheter som leder till en annan bedömning än tidigare.
Riskbedömningen mynnar ut i ett antal svar som är input till andra moment i förvaltningscykeln, och flera av dessa uppgifter ska även rapporteras till EU-kommissionen. Åtgärdsmyndigheter och verksamhetsutövare behöver också kunna ta del av informationen.
6 kap. 1 § Vattenmyndigheten ska redovisa uppgifterna i dessa föreskrifter i enlighet med SGU:s föreskrifter och allmänna råd (SGUFS 2017:1) om redovisning av förvaltningsplaner och åtgärdsprogram för grundvatten.
Ändringar av uppgifter ska framgå tydligt och utföras utan att ursprungliga uppgifter förloras. Datum då ändringen har skett ska anges.
6 kap. 4 § Vattenmyndigheten ska redovisa betydande påverkanskällor enligt 3 kap. 3 § och ange
För alla grundvattenförekomster ska vattenmyndigheten redovisa om förekomsten är i risk eller inte. För de förekomster som är i risk ska dessutom följande redovisas:
Mer om kraven på redovisning av betydande påverkanskällor finns i avsnitt Betydande påverkanskällor.
Senast ändrad 2023-12-14
