Läkemedel

Läkemedel används för att förebygga, lindra eller bota olika typer av sjukdomar. De aktiva ämnena kan se mycket olika ut och ha både naturligt och syntetiskt ursprung. Rester av läkemedel får framför allt spridning till mark- och vattenmiljön genom avloppsvatten, och det är inte ovanligt att läkemedelssubstanser påträffas i grundvatten. Läkemedel som hamnar i miljön kan bland annat ge upphov till hormonstörande effekter hos vattenlevande organismer och spridning av antibiotikaresistens.

Exempel på molekylstruktur – Karbamazepin

Definition, ursprung och användningsområden

Läkemedel används för att förebygga, lindra eller bota olika typer av sjukdomar, och innehåller ett eller flera aktiva ämnen. Vissa aktiva ämnen i läkemedel utgörs av naturligt förekommande organiska ämnen och extraheras från till exempel växter eller mikroorganismer, däribland flera typer av antibiotika. Numera framställs dock de flesta läkemedlen syntetiskt, även om molekylstrukturen hos aktiva ämnen ofta kan likna naturligt förekommande ämnen och ha modifierats utifrån dessa [1]. I Sverige använder vi över 1 000 olika aktiva substanser i mer än 7 000 olika läkemedelsprodukter, och nya substanser tillkommer varje år [2].

Läkemedel kan delas in i grupper på flera olika sätt, till exempel baserat på användningsområden som analgetika (smärtstillande medel), antibiotika, cytostatika (cellgifter) och hormonella preventivmedel. Aktiva ämnen kan också grupperas baserat på deras molekylstrukturer, och kan till exempel tillhöra ämnesgrupper som aminoglykosider, bensodiazepiner, beta-laktamer, opioider och sulfonamider [3].

Spridningsvägar och skadliga effekter

De flesta läkemedel vi använder utsöndras från kroppen i oförändrad form eller som metaboliter, och hamnar i hushållens avloppsvatten. Även de typer av läkemedel som appliceras på kroppen hamnar till stor del i avloppet genom dusch, bad och tvätt. Avloppssystemen utgör därför den största spridningsvägen för läkemedelsrester till miljön [2]. I de fall där enskilda avlopp används kan lösta och suspenderade läkemedelsrester direkt infiltrera till mark och grundvatten. Även när avloppsvatten förs till reningsverk kan läkemedelsrester passera reningsstegen i stor utsträckning, eftersom dagens avloppsreningsverk sällan är anpassade för rening av dessa ämnen [4]. Läkemedelsrester hamnar då i de mottagande recipienterna som vattendrag, sjöar eller anlagda dammar, och kan även nå mark och grundvatten genom infiltration eller interaktion med ytvatten. Andra möjliga spridningsvägar till mark och grundvatten är användning av avloppsslam och avloppsvatten inom och utanför jordbruket, djurhållning (veterinärläkemedel), gödsling med naturgödsel, läckage från deponier och utsläpp från läkemedelsindustrier [5], [6].

Aktiva ämnen i läkemedel kan se mycket olika ut molekylärt, och därför ha varierande vattenlöslighet och tendens att fastläggas till mark (varierande värden för fördelningskoefficienterna mellan oktanol och vatten (K_ow) samt mellan organiskt kol och vatten (K_oc)). Ofta är läkemedel framtagna för att stå emot biologisk nedbrytning, och kan därför också vara persistenta och finnas kvar i mark- och vattenmiljön under lång tid. Läkemedelssubstanser som är relativt små, polära och svårnedbrytbara har särskilt stor potential att spridas som grundvattenföroreningar. Karbamazepin är ett exempel på ett svårnedbrytbart ämne med svag fastläggning till mark, som kan röra sig intakt i grundvatten under många år [5], [6].

En del läkemedel anses vara särskilt miljöbelastande och regleras som särskilda förorenande ämnen för ytvatten. Bland dessa finns hormonpreparat som östradiol och antibiotikum som ciprofloxacin. Region Stockholm har upprättat en förteckning över 25 läkemedel som anses vara särskilt miljöbelastande med tillhörande åtgärdsförslag [7], där bland annat hormonpreparat och antibiotika ingår. Hormonpreparat utgör en särskild miljörisk eftersom ämnena kan orsaka hormonstörningar och negativa effekter på fortplantningsförmåga för akvatiska organismer som fisk och musslor. Sådana effekter kan uppkomma redan vid mycket låga koncentrationer av hormonstörande ämnen, omkring enstaka nanogram per liter (ng/l) [2].

En annan särskild risk berör spridning av antibiotika i mark- och vattenmiljön, vilket kan leda till att antibiotikaresistenta bakterier selekteras och gynnas. Resistensgener befaras då kunna få ökad spridning till sjukdomsalstrande bakterier, vilket kan medföra att det på sikt blir svårare att bekämpa bakteriella infektioner med antibiotika [2]. För flera olika antibiotika är de halter som påvisats i avloppsvatten tillräckligt höga för att orsaka selektering av resistenta bakterier [7]. Antibiotika i mark- och vattenmiljön kan också leda till att den naturliga sammansättningen av bakterier ute i miljön förändras, vilket kan medföra effekter på hela ekosystem [2].

I Sverige har åtminstone ett femtiotal olika läkemedelssubstanser påträffats i grundvatten (se Läkemedel – datasammanställning), däribland både syntetiska hormoner och antibiotika. Det är relativt vanligt att läkemedel påträffas i grundvatten i enskilda brunnar, något som visades vid SGU:s screening av organiska mikroföroreningar i enskild vattenförsörjning som utfördes 2020–2021 [8]. Denna screening fokuserade på dricksvattenbrunnar med risk för påverkan från enskilda avlopp.

De halter av läkemedelsrester som påträffas i grund- och dricksvatten motsvarar vanligen en exponering som är flera tiopotenser lägre än de terapeutiska doserna (de doser som intas för att läkemedel ska ge avsedd effekt), och ger inte upphov till några direkta effekter hos människor. Det finns dock begränsad kunskap angående effekter från långtidsexponering av låga halter av olika läkemedel via dricksvatten, effekter av kombinationer av ämnen (så kallade ”cocktaileffekter”) samt eventuella risker för särskilt känsliga grupper som gravida, foster och barn [9].