Bromerade flamskyddsmedel

Bromerade flamskyddsmedel är ämnen som används för att öka brandsäkerheten i bland annat plast, textilier, möbler och elektronisk utrustning. Ämnena kan spridas till mark- och vattenmiljön när produkter innehållande bromerade flamskyddsmedel tillverkas, används, förbränns eller deponeras. Bromerade flamskyddsmedel är svårnedbrytbara och kan finnas kvar länge i miljön. Ämnena kan vara skadliga, och halterna av bromerade flamskyddsmedel i fisk utgör ett särskilt stort problem för uppfyllandet av god kemisk status i Sveriges ytvatten.

Exempel på molekylstruktur – PBDE-209 (Dekabromdifenyleter)

Definition, ursprung och användningsområden

Bromerade flamskyddsmedel omfattar olika typer av bromerade kolväten, vilka används som tillsatser i material och produkter såsom plast, textil, möbler och elektronisk utrustning för att öka brandsäkerheten genom att hindra eller fördröja brand. Polybromerade difenyletrar (PBDE) är en känd grupp av syntetiskt framställda aromatiska och bromerade kolväten som haft stor användning som flamskyddsmedel. Molekylstrukturen hos PBDE liknar delvis den som finns bland andra kända persistenta miljögifter som polyklorerade bifenyler (PCB), dioxiner (PCDF/PCDD) och DDT. Det finns 209 möjliga så kallade kongener av PBDE (varianter där antalet bromatomer och deras positioner i molekylen skiljer sig åt). En del av dessa har varit mer vanligt förekommande i kommersiella flamskyddsmedel.

Förutom PBDE finns även andra industriellt framställda bromerade flamskyddsmedel, bland annat hexabromcyklododekan (HBCDD), olika varianter av polybromerade bifenyler (PBB) och tetrabrombisfenol A (TBBPA).

Spridningsvägar och skadliga effekter

Spridning av bromerade flamskyddsmedel till mark- och vattenmiljön kan ske när produkter innehållande dessa ämnen tillverkas, används, förbränns eller deponeras. Vissa typer av bromerade flamskyddsmedel kan lätt läcka ur produkter eftersom ämnena inte är bundna till materialen. Möjliga föroreningskällor kan exempelvis vara avfallshantering och deponier, industriella utsläpp samt förorenat dagvatten eller avloppsvatten. PBDE har också visat sig spridas i luft och kan därför i viss mån också tillföras till mark- och vattenmiljön diffust via atmosfärisk deposition [1]. Bromerade flamskyddsmedel har generellt låg vattenlöslighet och stark tendens att fastläggas till mark (höga värden för fördelningskoefficienterna mellan oktanol och vatten (K_ow) samt mellan organiskt kol och vatten (K_oc)) [2], [3]. Mobiliteten i mark och grundvatten är därför begränsad. Även ämnen med mycket låg teoretisk rörlighet kan dock transporteras och spridas i grundvatten i viss mån, exempelvis genom partikelbunden transport.

Bromerade flamskyddsmedel är mycket persistenta, vilket innebär att de är svåra att bryta ner och kan finnas kvar i miljön väldigt länge. Ämnena är även hydrofoba och lipofila (fettlösliga) och tenderar att lagras i fettvävnader. PBDE har bioackumulativa egenskaper, och dessa ämnen utgör ett särskilt stort problem i arbetet med att uppnå god kemisk status i Sveriges ytvatten. Halterna av PBDE i fisk har bedömts överskrida 8,5 ng/kg våtvikt i alla Sveriges sjöar, vattendrag och kustvatten, vilket innebär att inga av landets ytvattenförekomster i dagsläget uppnår god kemisk status. PBDE-gruppen utgör alltså så kallade ”överallt överskridande prioriterade ämnen” för ytvatten på grund av de höga halterna i biota. Vissa bromerade flamskyddsmedel har i djurförsök visat sig kunna påverka lever, sköldkörtel, beteende och hormonbalans samt ge ökad risk för cancer [4], dock vid högre halter än vad vi bedöms få i oss genom intag av livsmedel i Sverige.