Att avgöra om en grundvattenförekomst har god eller otillfredsställande kvantitativ status ingår som en del i statusklassificeringen. Kvantitativ status består i sin tur av fyra delar som kallas kvalitetsfaktorer och varje faktor motsvaras av en eller flera miljökonsekvenser. Det är bara miljökonsekvenser som beror på mänsklig påverkan som är av betydelse för klassificeringen av statusen.
4 kap. 5 § En grundvattenförekomst har god kvantitativ status när grundvattennivån är sådan att den
Om någon av de ovanstående fyra kvantitativa kvalitetsfaktorerna inte uppfylls ska den kvantitativa kvalitetsfaktorn klassificeras till otillfredsställande kvantitativ status. Om någon kvantitativ kvalitetsfaktor har otillfredsställande kvantitativ status ska grundvattenförekomsten klassificeras till otillfredsställande kvantitativ status.
Statusen anger tillståndet i förekomsten och att klassificera status är en del i den iterativa process där även riskbedömning, miljökonsekvenser, fördjupad kartläggning, trendanalys och framtagande av tröskelvärde ingår (läs mer i avsnitt Klassificering av status). Den kvantitativa statusen i en grundvattenförekomst består av fyra kvalitetsfaktorer. Vattenmyndigheten ska göra en klassificering av om varje kvalitetsfaktor har god eller otillfredsställande status. Kvalitetsfaktorerna ska klassificeras var för sig, men flera kvalitetsfaktorer kan naturligtvis påverkas av samma mänskliga verksamhet. Till exempel kan stora uttag av grundvatten leda till att vattenbalansen för förekomsten som helhet är störd och ge saltvatteninträngning i delar av förekomsten.
Den kvantitativa statusen bedöms utifrån fyra kvalitetsfaktorer, som alla är lika viktiga.
Varje kvalitetsfaktor motsvaras av en miljökonsekvens. Det är bara miljökonsekvenser som orsakas av mänsklig påverkan på grundvattnet i förekomsten som har betydelse för klassificeringen av statusen. En kvalitetsfaktor ska bara klassificeras till otillfredsställande status om det finns belägg för att miljökonsekvenser redan inträffar.
Otillfredsställande status kan bara inträffa när miljökonsekvenser uppstår till följd av mänsklig användning av grundvatten i en grundvattenförekomst.
De fyra kvalitetsfaktorerna bedöms på olika detaljerad nivå. Vattenbalansen bedöms i första hand på en mer övergripande nivå i förekomsten, medan de andra tre kvalitetsfaktorerna bedöms på lokal nivå inom grundvattenförekomsten. Kvalitetsfaktorn vattenbalans kan alltså vara god samtidigt som exempelvis kvalitetsfaktorn anslutna ytvattenförekomster är otillfredsställande, eftersom bedömningen kan ha gjorts i olika skalor.
För att klassificera kvantitativ status krävs en konceptuell förståelse för grundvattenförekomsten. Mätningar av grundvattennivåer och mängden grundvatten som leds bort är viktiga underlag för statusklassificeringen. Det behövs också uppgifter om till exempel salthalter i grundvattnet, vattenutbyte med ytvatten och skador på ekosystem. Ett arbetssätt där flera uppgifter vägs samman är att föredra.
Principen med gröna högen, som beskrivs i 4 kap 2 § (avsnitt Klassificering av status), går bra att tillämpa på kvalitetsfaktornivå. Det innebär att en mer omfattande klassificering av status endast behöver utföras för kvalitetsfaktorer som är i risk att inte uppnå eller bibehålla god status. Grundvattenförekomster som till exempel saknar grundvattenanslutna ytvattenförekomster behöver naturligtvis ingen omfattande klassificering för den kvalitetsfaktorn, utan kan direkt klassificeras till god status.
Om någon av kvalitetsfaktorerna klassificeras till otillfredsställande status blir hela grundvattenförekomstens kvantitativa status otillfredsställande. Den sämsta kvalitetsfaktorn styr alltså förekomstens kvantitativa status.
Bestämmelser i dricksvattendirektivet påverkar inte klassificeringen av kvantitativ status i en grundvattenförekomst. Dricksvattendirektivet omfattar endast råvattnets kvalitet.
Denna kvalitetsfaktor handlar om att vattenbortledningen inte får överstiga tillgänglig mängd grundvatten i en grundvattenförekomst. Kvalitetsfaktorn ger en övergripande bild av om grundvattenförekomsten nyttjas på ett långsiktigt hållbart sätt, eller om den mänskliga användningen sker på bekostnad av ekosystemens behov. Därför är en vattenbalans ett pedagogiskt verktyg för att tydliggöra olika anspråk på vattnet och det kan används för att öka kunskap och medvetenhet om grundvattnets betydelse. Vattenbalansen kan också ge en bild av var det finns problem med torka och vattenbrist. Särskilt i ljuset av klimatförändringar, som kan påverka flera delar av i vattenbalansen, både tillgänglig mängd grundvatten och människors och ekosystems behov.
Vattenbalansen kan dels klassificeras utifrån mätningar av grundvattennivå, tryck eller flöde, dels utifrån beräkningar eller modellering. Ibland kan flera metoder behöva användas. Oavsett hur klassificeringen görs är en god konceptuell förståelse för grundvattenförekomsten en förutsättning för att bedöma vattenbalansen. Detaljeringsgraden i klassificeringen av vattenbalansen kan variera mycket. Ju större påverkanstrycket är, desto högre detaljeringsgrad är motiverad.
Klassificeringen av vattenbalansen ska göras på en mer övergripande nivå än de andra kvalitetsfaktorerna. Därmed inte sagt att det alltid går att betrakta hela förekomsten som en enhet. Om en grundvattenförekomst täcker ett stort område, eller om det exempelvis finns flera områden med vattenbortledning som inte påverkar varandra, finns det skäl att dela in förekomsten i delområden vid vattenbalansberäkningen. Om delområden används ska vattenbalansen klassificeras i varje delområde och det område som har sämst vattenbalans blir styrande för hela kvalitetsfaktorn. Det går att göra klassificeringen för olika delområden med olika metoder.
I de fall då klassificering av vattenbalansen görs utifrån nivåmätningar kan de uppmätta grundvattennivåerna utvärderas på olika sätt. En möjlighet kan vara att utvärdera data från en observationsplats utan att ha tillgång till referensdata, det vill säga data från andra mätningar eller beräkningar. Det är dock svårt att bedöma om sjunkande nivåer har naturliga orsaker eller beror på mänsklig påverkan, eftersom grundvattennivån varierar naturligt mellan årstider. Därmed finns det också risk för felaktiga slutsatser vad gäller påverkan på vattenbalansen. Om uppgifter om vattenuttag i omgivningarna finns tillgängliga kan dock dessa bidra till att utvärdera förändringar i grundvattennivå.
Ett bättre och säkrare alternativ är att jämföra uppmätta grundvattennivåer med uppmätta eller modellerade grundvattennivåer för opåverkade områden. Detta förutsätter att hydrogeologiska förhållanden är likartade hos den aktuella platsen och de platser som används som referens. Data från eventuella uttag i omgivningarna har även i det här fallet stor betydelse för att utvärdera trender för nivåer.
Vilken metod som fungerar bäst beror på var och hur ofta grundvattennivåerna har uppmätts, hur den mänskliga verksamheten i förekomsten kan ha påverkat nivåerna och hur god tillgången till data är. Samma metoder för utvärdering kan användas när mätningar av tryck eller flöden är använda i stället för grundvattennivåmätningar.
I många fall behövs mätningar från en period på minst 5–10 år för att kunna dra slutsatser om sjunkande trender. I stora, långsamt reagerande grundvattenmagasin, kan betydligt längre perioder behövas, ända upp till 10–20 år. Det är viktigt att ta hänsyn till naturliga årstidsvariationer hos grundvattennivån. I små, snabbt reagerande grundvattenmagasin, brukar årstidsvariationerna dominera över flerårsvariationerna. I stora, långsamt reagerande magasin brukar i stället flerårsvariationerna dominera med periodlängder på10–20 år. Det kan även finnas säsongsmönster i mänsklig användning eller bortledning av grundvatten som är viktig att ta hänsyn till. I vissa fall kan uttag pågå veckovis, exempelvis med uttag från måndag till fredag. Nivåmätningarnas noggrannhet och tidsupplösning ska också vägas in.
Om mänsklig verksamhet leder till kontinuerligt sjunkande grundvattennivåer är vattenbalansen otillfredsställande. Om grundvattennivån sjunker från exempelvis en sommar till nästa sommar är vattenbalansen otillfredsställande, så länge det beror på mänsklig verksamhet.
Även om grundvattennivån ligger konstant kan det ske ett överutnyttjande men som kompenseras av till exempel ökat inläckage från ytvattensystem. Om det finns tydliga misstankar om det behöver även en vattenbalansberäkning utföras.
Ett antal exempel från SGU:s övervakning som visar grundvattennivåer i både opåverkade och påverkade förhållanden kan bidra till att hantera och utvärdera trender.
Ett exempel från Vellinge visar en tydlig påverkan i samband med etablering av en trafikplats och bortförsel av grundvatten i närheten av observationsröret. Snabbt sjunkande nivåer från ungefär 4 m under markytan vid etablering av trafikplatsen år 1996, därefter grundvattennivåer ungefär 8 m under markytan.
Mätningar från Liatorp visar effekterna av stormen Gudrun 2005 då merparten av träden i området stormfälldes vilket medförde att avdunstningen minskade och grundvattennivåerna steg. Därefter noteras sjunkande nivåer som har planat ut under de senaste åren med en återgång till normalsituation efter ca 20 år. Om mätningar hade påbörjats vid tiden för stormen Gudrun skulle de sjunkande nivåerna kunna medföra felaktiga slutsatser om försämrad kvantitativ status.
Mätningar i anslutning till en grustäkt i närheten av Sala visar en tydlig påverkan på grundvattennivåerna sedan mätningarna påbörjades i slutet av 1969-talet. Den blå kurvan är uppmätta grundvattennivåer, medianvärde per år. Under de senaste 10 åren förekommer ingen tydlig trend vilket antyder att täktverksamheten har upphört eller minskat. De beräknade nivåerna (röd kurva) återspeglar endast variationer i väder och visar ingen tydlig trend för perioden.
Mätningar i ett stort grundvattenmagasin i Motala visar ett exempel på nivåer som inte bedöms vara påverkade av mänsklig aktivitet. Detta understryks av att beräknade nivåer sammanfaller väl med de uppmätta. Väderberoende fleråriga trender kan noteras, exempelvis sjunkande nivåer under perioden 1979–1993 och 1999–2017. Någon trend för hela perioden, 1961–2025, kan inte noteras.
Om klassificeringen av vattenbalansen görs utifrån beräkningar så ska dessa göras för en relevant tidsperiod, vilket kan vara ett helt år, olika årstider eller säsonger eller ännu kortade tidsperiod. Relevant tidsperiod styrs av hur snabbreagerande magasinet är, beräknad grundvattenbildning samt vattenbehov i miljön och skyddsvärda områden och tidpunkt för bortledningen. Beräkningarna ska följa de principer som illustreras i fem steg i figuren och texten i detta avsnitt.
I figurens första steg ska den tillgängliga grundvattenresursen beräknas. I andra steget ska den mänskliga användningen beräknas. I tredje steget ska tillgänglig resurs jämföras med mänsklig användning för att få fram hur stor andel av resursen som nyttjas för mänsklig användning. Steg fyra ska resultera i ett mått på hur stor andel av den tillgängliga grundvattenresursen som är acceptabel att nyttja till mänsklig användning. I det femte och sista steget ska den acceptabla andelen jämföras med den faktiska andelen för att se om vattenbalansen i förekomsten eller delområdet har god status.
Schematisk bild av principerna för klassificering av vattenbalansen med hjälp av beräkningar.
Beräkning av total mängd grundvattenresurs. Total mängd styrs av grundvattenbildningen och magasineringsförmågan. Ofta behövs beräkningar av båda för att få kunskap om total mängd grundvatten i förekomsten. Den totala mängden grundvatten kan beräknas för hela grundvattenförekomster, eller om det finns behov, för mindre områden.
Därefter ska vattenbehovet av det valda områdets ekosystem dras av från totala mängden grundvatten, för att på så sätt beräkna den tillgängliga grundvattenresursen. Ekosystemens behov av grundvatten får i de flesta fall uppskattas. Både akvatiska och terrestra ekosystem ska inkluderas. Ekosystemens storlek eller skyddsvärde spelar ingen roll, utan alla ekosystembehov ska inkluderas.
För att kunna beräkna den mänskliga vattenanvändningen ska det valda områdets pågående bortledning av grundvatten inventeras och kvantifieras, både användning med tillstånd och utan. Tillståndsgivna uttag som inte utnyttjas ska inkluderas med den tillståndsgivna mängden. Även vissa förändringar i markanvändning ska inkluderas, så som hårdgjorda ytor. Om vatten tillförs grundvattenförekomsten via mänsklig verksamhet ska det inkluderas i beräkningen för att få ett mått på nettoanvändningen.
Den tillgängliga grundvattenresursen ska sedan jämföras med den mänskliga användningen för att få fram hur stor andel av resursen som nyttjas för mänsklig användning.
För att kunna klassificera statusen behövs också ett mått på hur stor andel av den tillgängliga grundvattenresursen som är acceptabel att nyttja till mänsklig användning. Detta mått bör grunda sig på osäkerheten i de olika ingående delarna i beräkningen. Ju större osäkerhet desto lägre andel av den tillgängliga grundvattenresursen är acceptabel att nyttja för mänsklig användning.
I ett sista steg ska den andel som är acceptabel att nyttja till mänsklig användning jämföras med den faktiska andelen. Om områdets faktiska andel som nyttjas för mänsklig användning är lägre än den acceptabla andelen får grundvattenförekomsten, eller delområdet, god status för kvalitetsfaktorn vattenbalans.
Även om klimatet nu förändras i snabb takt och beror av mänsklig påverkan har de flesta processer ett långsammare förlopp än vad som kan identifieras under en sexårig vattenförvaltningscykel. Trots det ska även påverkan från klimatförändring hanteras inom ramen för vattendirektivets genomförande. Beslut måste grundas på observationer från miljöövervakningen och mindre stränga krav enligt artikel 4.5 får inte sättas på grundval enbart av resultat från klimatmodellering.
Grundprinciperna för bedömningar beskrivs i avsnittet om Riskbedömning. När det i en specifik grundvattenförekomst uppstår miljökonsekvenser som kan härledas till klimatet, ska vattenmyndigheten bedöma utifrån perspektivet när det är mest kostnadseffektivt att vidta åtgärder. Styrmedelsåtgärderna i åtgärdsprogrammet som handlar om klimatet bör också samordnas med myndigheternas klimatanpassningsåtgärder.
Denna kvalitetsfaktor handlar om att mänsklig användning av grundvattnet i en grundvattenförekomst inte får leda till skador på anslutna ytvattenförekomster. Kvalitetsfaktorn knyter ihop vattenförvaltningen av yt- och grundvattenförekomster. Grundvattenförekomster kan interagera med vattendrag och sjöar både genom att ytvatten infiltrerar till grundvattenförekomster, och genom utströmning av grundvatten till ytvattenförekomster. Därför kan bortledning från en grundvattenförekomst påverka ytvattenförekomster negativt. Det är i första hand ytvattenförekomstens ekologiska status som kan försämras till följd av kvantitativ påverkan på grundvattenförekomsten.
Om mänsklig verksamhet minskar mängden grundvatten i en grundvattenförekomst, kan det ge minskat utflöde av grundvatten till ytvattenförekomsten eller ökat inflöde av ytvatten till grundvattenförekomsten. Om det förändrade flödet leder till att en miljökvalitetsnorm i en grundvattenansluten ytvattenförekomsten inte kan uppnås, så ska kvalitetsfaktorn i grundvattenförekomsten klassificeras till otillfredsställande kvantitativ status. Likaså om mänsklig verksamhet leder till en betydande sänkning av statusen i en grundvattenansluten ytvattenförekomst. En betydande sänkning av statusen ska tolkas som
Samma resonemang gäller om tillförsel av grundvatten till en grundvattenförekomst innebär ökat utflöde som leder till att miljökvalitetsnormen i den anslutna ytvattenförekomsten inte kan uppnås, eller ger en betydande sänkning av statusen.
Utgångspunkten vid bedömningen är ytvattenförekomstens behov av vatten från grundvattenförekomsten. Det innebär att bedömningen av kvalitetsfaktorn ska göras på lokal nivå i grundvattenförekomsten, och att hänsyn ska tas till säsongsvariationer när detta är relevant.
Ytvattenförekomsten Ljungan i dess sträckning genom sand- och grusavlagring i närheten av Bruksvallarna, Härjedalen.
Om det finns fler ytvattenförekomster som är beroende av samma grundvattenförekomst ska en separat bedömning göras för varje ytvattenförekomst. Om någon av ytvattenförekomsterna inte kan uppnå sin miljökvalitetsnorm eller har en betydande sänkning av statusen ska kvalitetsfaktorn för hela grundvattenförekomsten klassificeras till otillfredsställande status. Om en ytvattenförekomst påverkas av vattenkvantiteten i en grundvattenförekomst, men det inte är mänsklig verksamhet som är orsaken, ska kvalitetsfaktorn klassificeras till god status.
Vilket underlag som behövs för att klassificera kvalitetsfaktorns status beror både på hur grundvattenberoendet ser ut, och på omfattningen och lokaliseringen av den mänskliga verksamheten. Det behövs god konceptuell förståelse för systemet. Utifrån en konceptuell modell kan övervakning upprättas på representativa platser och undersökningar kan visa exempelvis vilken grundvattennivå eller utflöde som är acceptabel. Statusen kan sedan klassificeras utifrån om den uppmätta grundvattennivån ligger inom den acceptabla gränsen under relevanta tider på året.
Exempel på hur grundvattenberoende kan se ut och när det uppkommer finns i fördjupningsdelen av vägledningen (avsnitt Anslutna akvatiska ekosystem).
Denna kvalitetsfaktor handlar om att mänsklig användning inte får leda till skador på terrestra ekosystem som är beroende av grundvatten. Kvalitetsfaktorn knyter ihop vattendirektivet med Art- och habitatdirektivet och meningen är att skapa en samstämmighet genom att grundvattenförekomstens kvantitativa status inkluderar skydd för grundvattenberoende ekosystem. Observera att även ekosystem som inte är klassade som Natura 2000-områden kan ingå i kvalitetsfaktorn. Läs mer om vilka ekosystem som är grundvattenberoende i avsnitt Grundvattenberoende terrestra ekosystem. I kvalitetsfaktorn ingår enbart hänsyn till skyddsvärda terrestra ekosystem. Samtliga terrestra ekosystem som är beroende av grundvatten ska alltså inte inkluderas vid bedömningen av kvalitetsfaktorn.
Vid klassificering av kvalitetsfaktorn ska hänsyn ska tas till ekosystem som är direkt beroende av det utflödande grundvatten från en grundvattenförekomst eller av en viss grundvattennivå i grundvattenförekomsten. Ett ”direkt beroende” uppstår när grundvattenförekomsten tillhandahåller vatten i den kvantitet (flöde och/eller nivå) som är nödvändig för att upprätthålla ekosystemets artsammansättning och funktion. Beroendet utgår alltså från behoven som de växter, lavar, svampar och djur som lever i ekosystemet har. Exempel på hur grundvattenberoende kan se ut och när det uppkommer finns i fördjupningsdelen av vägledningen (avsnitt Grundvattenberoende terrestra ekosystem).
Grundvattennivån och grundvattenutströmningen från en förekomst ska vara tillräcklig för att inte orsaka en betydande skada i ekosystemen. Begreppet ”betydande skada” baseras på skadans omfattning, men också på ekosystemets ekologiska eller socioekonomiska betydelse. Skadans omfattning kopplas till om ekosystemet fortfarande har förmåga att fylla sin ekologiska eller socioekonomiska funktion. Om till exempel ett Natura 2000-område inte når sina bevarandemål på grund av negativa effekter från mänsklig påverkan på en grundvattenförekomst klassas det som betydande skada på det terrestra ekosystemet. Om ekosystemet påverkas så att en naturtyp övergår i en annan naturtyp innebär det också en betydande skada.
Källa med utflödande grundvatten i Grövelsjön, Dalarna.
Utgångspunkten vid bedömningen är ekosystemets behov av vatten från grundvattenförekomsten. Det innebär att bedömningen ska göras på lokal nivå i grundvattenförekomsten och hänsyn ska tas till säsongsvariationer om ekosystemet har olika behov av vatten i olika säsonger.
Om mänsklig verksamhet minskar eller ökar mängden grundvatten i en grundvattenförekomst, och det i sin tur leder till en betydande skada på ett skyddsvärt grundvattenberoende terrestert ekosystem, så ska kvalitetsfaktorn klassas till otillfredsställande status. Om ett ekosystem får för lite eller för mycket vatten från en grundvattenförekomst, men det inte orsakas av mänsklig verksamhet, så ska kvalitetsfaktorn klassificeras till god status.
Om det finns fler ekosystem som är beroende av grundvattenförekomsten ska en klassificering göras för varje ekosystem. Om något av ekosystemen uppvisar en betydande skada ska kvalitetsfaktorn klassificeras till otillfredsställande status.
Vilket underlag som behövs för att klassificera status för kvalitetsfaktorn beror både på hur grundvattenberoendet ser ut och på omfattningen och lokaliseringen av den mänskliga verksamheten. Det behövs god konceptuell förståelse för systemet. Utifrån en konceptuell modell kan övervakning upprättas på representativa platser och undersökningar kan visa exempelvis vilken grundvattennivå som är acceptabel. Om till exempel nivåmätningar visar att grundvattennivån inte upprätthålls, men det inte syns någon skada i ekosystemet, så ska kvalitetsfaktorn klassificeras till god kvantitativ status. Däremot ska grundvattenförekomsten anges vara i risk att få otillfredsställande status för kvalitetsfaktorn och åtgärder ska vidtas så att skada inte uppstår. Grundvattennivån är alltså inte ensamt tillräcklig för att klassificera status för kvalitetsfaktorn, utan det krävs att ekosystemet också uppvisar en betydande skada.
Denna kvalitetsfaktor handlar om att mänsklig användning av grundvattnet inte får leda till att saltvatten eller andra föroreningar tränger in i grundvattenförekomsten. Sådan inträngning kan inträffa när bortledningen av grundvatten är för stor i förhållande till grundvattenresursens storlek. Ett av syftena med vattendirektivet (artikel 1b) är att åstadkomma ett långsiktigt hållbart nyttjande av vattenresurser. Inträngning visar att grundvattenresursen inte nyttjas på ett långsiktigt hållbart sätt, utan i stället överutnyttjas. Därför ska ingen inträngning av saltvatten eller annan förorening ske i grundvattenförekomster.
Inträngning av saltvatten eller andra föroreningar är både en kvantitativ och kemisk aspekt. Därför finns motsvarande krav även inom klassificeringen av kemisk status. Om en grundvattenförekomst riskerar att få inträngning av ett ämne ska tröskelvärdet för det aktuella ämnet fastställas till en koncentration som är strax över bakgrundsvärdet. När tröskelvärdet fastställs till en koncentration strax över bakgrundsvärdet blir gränsen mellan god och otillfredsställande status densamma för den kvantitativa kvalitetsfaktorn och den kemiska statusen för det aktuella ämnet. Bedömningen av kemisk status och den kvantitativa kvalitetsfaktorn för inträngning bör göras gemensamt. Observera att till exempel saltning av vägar kan leda till förhöjda kloridhalter som då inte beror av saltvatteninträngning, och därför inte leder till otillfredsställande status för den kvantitativa kvalitetsfaktorn.
Illustrationer av olika principiella typer av inträngning av saltvatten eller förorening.
Begreppet inträngning syftar på att saltvatten eller en annan förorening rör sig från området utanför grundvattenförekomsten och in i den. Det inkluderar alltså inte förflyttning av saltvatten eller föroreningar inom förekomsten. Inträngning i en förekomst kan ske från sidan eller underifrån (se bilderna). För att bedöma inträngning underifrån behövs kunskap om förekomstens avgränsning i djupled. De förekomster som finns i jord är avgränsade i djupled genom att de följer jordartens utbredning på djupet. Grundvattenförekomster i berg följer bergarten eller sprickor i berget och därför saknas oftast tydlig avgränsning i djupled. Stöd får då tas i att grundvattenförekomster är utpekade för att de utgör en resurs för dricksvattenanvändning, det vill säga de innehåller vatten som är användbart för dricksvattenändamål. Därmed kan bergförekomster i djupled antas sträcka sig till den nivå där den kemiska sammansättningen förändras påtagligt.
Det är bara när mänsklig verksamhet orsakar inträngning av saltvatten eller annan förorening som grundvattenförekomsten får otillfredsställande status för kvalitetsfaktorn. Det ska alltså både finnas grundvattenbortledning av tillräcklig omfattning och hydrogeologiska förutsättningar som innebär att ett överuttag leder till inträngning. Klassificeringen ska göras på lokal nivå i grundvattenförekomsten. Om inträngning sker på flera platser i förekomsten ska varje plats klassificeras var för sig. Mänsklig verksamhet som ger återkommande inträngning beroende på säsongsvariationer i grundvattenbildning eller vattenanvändning innebär också att kvalitetsfaktorn ska klassas till otillfredsställande status.
Vilket underlag som behövs för att klassificera kvalitetsfaktorns status beror både på den geologiska miljön och på omfattningen och lokaliseringen av den mänskliga verksamheten. Det behövs god konceptuell förståelse för systemet och övervakning på representativa platser. Klassificeringen av kvalitetsfaktorn baseras snarare på kemiska mätningar än nivåmätningar. Det kan mycket väl ske inträngning även utan att grundvattennivån förändras.
Senast ändrad 2025-09-17
