Vägledning
Vattenförvaltning av grundvatten
De terrestra ekosystemen återfinns på land, eller i gränstrakten mellan land och ytvatten. Exempel på grundvattenberoende terrestra ekosystem är olika typer av våtmarker och källor. Dessa ekosystem är beroende av utflödande grundvatten eller av en viss grundvattennivå. Även grundvattnets kvalitet är viktig; ett ökat näringsinnehåll kan till exempel leda till att artsammansättningen ändras. Bilden nedan visar exempel på information som behövs för att arbeta med terrestra grundvattenberoende ekosystem inom vattenförvaltningen.
Vattendirektivet och grundvattendirektivet innehåller inte någon klar definition av begreppet grundvattenberoende terresta ekosystem. Följande definition finns däremot i SGU-FS 2023:1; "grundvattenberoende terrestra ekosystem: terrestra ekosystem som är direkt
beroende av utflödande grundvatten eller av en viss grundvattennivå".
Den svenska definitionen av grundvattenberoende terrestra ekosystem är en tolkning utifrån vattendirektivets definition av kvantitativ och kemisk grundvattenstatus (se blå rutan nedan). Begreppet ”direkt beroende” används för grundvattenberoende terrestra ekosystem både för kvantitativ och kemisk grundvattenstatus i den svenska definitionen. Ett direkt beroende uppstår när grundvattenförekomsten tillhandahåller vatten i den kvantitet (flöde och nivå) eller kvalitet som är nödvändig för att upprätthålla ekosystemets artsammansättning och funktion (EU-kommissionens tekniska rapport om grundvattenberoende terrestra ekosystem). Ett direkt beroende uppstår sannolikt när vatten från en grundvattenförekomst står för vattentillförseln i stor utsträckning eller under en stor del av året. Om ett specifikt ekosystem ska bedömas som direkt beroende bör avgöras utifrån förutsättningarna på den specifika platsen. Detta är en del av kartläggningen.
(Vattendirektivets bilaga V, punkt 2.1.2)
"Grundvattennivån i grundvattenförekomsten är sådan att den tillgängliga grundvattenresursen inte överskrids av den långsiktiga genomsnittliga uttagsnivån per år. Grundvattenförekomsten är följaktligen inte utsatt för sådan mänsklig påverkan som kan leda till
(Vattendirektivets bilaga V, punkt 2.3.2)
"Den kemiska sammansättningen av grundvattenförekomsten är sådan att koncentrationen av förorenande ämnen
För terrestra ekosystem används begreppet ”betydande skada”, som baseras på skadans omfattning men också på ekosystemets ekologiska eller socioekonomiska betydelse (CIS Guidance Document No 12). Skadans omfattning kopplas till om ekosystemet fortfarande har förmåga att fylla sin ekologiska eller socioekonomiska funktion. Om till exempel ett Natura 2000-område inte når sina bevarandemål på grund av negativa effekter från mänsklig påverkan på en grundvattenförekomst klassas det som betydande skada på det terrestra ekosystemet (EU-kommissionens tekniska rapport om grundvattenberoende terrestra ekosystem). För att definiera betydande skada krävs både ekologisk och hydrologisk kunskap, därför bör detta arbete utföras i samverkan mellan experter på dessa områden.
Kvantitativ påverkan från grundvatten på terrestra ekosystem kan bero på uttag av grundvatten från en grundvattenförekomst. Uttag eller bortledning av grundvatten görs av många olika anledningar. Exempelvis för dricksvattenändamål, för bevattning eller för användning inom någon industriell process. Grundvattennivån kan också sänkas vid olika typer av arbete djupare ner i marken, det kan handla om allt från byggnation av viadukter, vägar, tunnlar till grus- eller bergtäkter. Gemensamt för alla dessa verksamheter är att grundvattennivån sänks. Beroende på hur stor sänkningen är och hur långt från uttagspunkten ett grundvattenberoende terrestert ekosystem finns kan det få olika stora konsekvenser. Utflödet av grundvatten i en källa kan minska eller helt upphöra. Om flödet upphör kommer ekosystemet att förändras helt och det har uppstått en betydande skada. Men även om grundvattenflödet bara minskar kan det leda till så stor påverkan på ekosystemet att det förändras och det utgör även då ett exempel på betydande skada.
Grundvattennivån i en våtmark kan sänkas med följd att våtmarken helt ändrar karaktär, det vill säga ekosystemet blir ett annat och det klassas då som en betydande skada. Bilden nedan illustrerar vad som kan hända när hydrologin förändras i tre våtmarkstyper som ofta förekommer i en topografisk gradient på kalkberggrund. Rikkärr och agkärr är mycket grundvattenberoende medan kalkfuktkärr endast är det i betydligt mindre omfattning. Exemplet visar vad som händer om medelvattenståndet (det vill säga grundvattenytan) permanent höjs respektive sänks med 15 centimeter. Vid en överdämning försvinner rikkärren och ersätts av agkärr som gynnas av högre vattenstånd. En avsänkning däremot innebär att rikkärren (och agkärren) minskar i utbredning och ersätts av kalkfuktäng. De blå siffrorna visar respektive naturtyps maximala tolerans mot förändringar av medelvattenståndet enligt aktuella forskningsrön.
Exempel på kemisk påverkan kan vara ett diffust utläckage av näringsämnen från jordbruksmark som leder till ett ökat näringsinnehåll i grundvattnet. Vilket i sin tur rinner ut i en naturligt näringsfattig miljö och kan då leda till att artsammansättningen i exempelvis en våtmark förändras. Ett annat exempel på kemisk påverkan är när konstgjord infiltration av grundvatten, det vill säga när ytvatten infiltreras för att kompensera för ett större grundvattenuttag vilket är vanligt när det gäller kommunal dricksvattenförsörjning. Den konstgjorda infiltrationen görs för att förhindra att grundvattennivåerna sänks. Samtidigt skulle det kunna leda till att ett naturligt kalkhaltigt grundvatten späds ut med vatten som har lägre kalkhalt. Det utströmmande grundvattnet i ett kalkberoende rikkärr kan då få en lägre kalkhalt vilket kan påverka artsammansättningen i rikkärret så att det inte längre är att klassa som ett rikkärr. Det har då uppstått en betydande skada i det terrestra ekosystemet.
Följande är SGU:s förslag till prioriteringsordning.
Motivet till att den kvantitativa påverkan föreslås som högre prioriterad än kemisk påverkan är att SGU i nuläget bedömer att risken för negativ påverkan från en grundvattenförekomst på ett terrestert ekosystem är större för kvantitativ påverkan. De grundvattenberoende terrestra ekosystemen är direkt beroende av en viss utströmning eller nivå, det följer av definitionen. Förändringar och effekter av dessa är också förhållandevis enkla att identifiera i ett terrestert ekosystem.
Många grundvattenberoende terrestra ekosystem är naturligtvis också beroende av grundvattnets kvalitet. Ofta hänger kvaliteten på grundvattnet ihop mer med de naturliga förutsättningarna på platsen (berggrund och jordarter) än med mänsklig påverkan. En mänsklig påverkan som ökar mängden näringsämnen i grundvattnet kan ge effekt på ett terrestert ekosystem. Denna påverkan är svår att skilja från annan påverkan så som exempelvis förändrad skötsel. SGU ser att det finns stort behov av bedömningsgrunder inom det här området, men trots att detta saknas i nuläget är det viktigt att börja jobba med grundvattnets påverkan på terrestra ekosystem. Vattendirektivet och föreskrifterna kräver det.
Den fördjupade vägledningen presenterar inget flödesschema för kemisk påverkan från grundvatten på ett terrestert grundvattenberoende ekosystem. Anledningen är att det finns begränsad kunskap och saknas bedömningsgrunder angående vilka halter av ämnen som olika terrestra ekosystem tål. Det bedömdes därför inte vara meningsfullt att ta fram ett flödesschema. Om man ändå vill jobba med kemisk påverkan på ett terrestert ekosystem kan flödesschemat för kvantitativ påverkan användas som stöd.
Motivet till att hänsyn till Natura 2000-områden prioriteras högt är dels det generella lagkrav på hänsyn som följer av Art- och habitatdirektivet. Det är också tydligt angivet i den tekniska rapporten om grundvattenberoende terrestra ekosystem från EU-kommissionen att påverkan på Natura 2000-områden ska ha hög prioritet inom vattenförvaltningen av grundvatten.
Förslagen till prioriteringar och de bedömningar som de grundar sig på är generella. Observera att det alltid är de platsspecifika förhållandena som är styrande. Prioriteringen ska ses som en rekommendation till var arbetet kan inledas utifrån en översiktlig riskbedömning. Det utesluter alltså inte arbete i en annan prioriteringsordning. Läs även om prioritering av områden i avsnitt Fördjupning grundvattenberoende ekosystem.
SGU har låtit göra en sammanställning av vilka naturtyper inom Natura 2000 som bedöms vara mest grundvattenberoende (se rapport Förslag till prioritering av svenska naturtyper inom nätverket Natura 2000 samt kompletterande rapporter som finns via SGU:s webbsida med generell information om grundvattenberoende ekosystem). I rapporten finns utförlig beskrivning av metoden och bedömning och motivering för samtliga naturtyper. I korthet bygger metoden på att alla naturtypers inneboende känslighet och sårbarhet bedömts. Sedan summerades detta till en klassificering av känslighet för grundvattnets nivå och utströmning och en klassificering av grundvattnets kemiska egenskaper och temperatur. Totalt identifierades 51 grundvattenberoende naturtyper inom Natura 2000. För användning i det här sammanhanget föreslås i första hand de åtta terrestra naturtyper som finns listade i tabellen nedan. Alla dessa naturtyper är utpekade som mycket känsliga för förändringar i grundvattennivå och grundvattenutströmning. Urvalet är gjort utifrån de tre förekommande biogeografiska regionerna (se kartan nedan). Klassificeringen är endast generell men ger en hjälp att prioritera var arbetet kan påbörjas.
| Kod | Naturtyp | Alpin | Boreal | Kontinental |
|---|---|---|---|---|
| 2190 | Dynvåtmarker | x | x | |
| 7160 | Källor och källkärr | x | x | |
| 7210 | Agkärr | x | x | |
| 7220 | Kalktuffkällor | x | x | x |
| 7230 | Rikkärr | x1 | x | |
| 7240 | Alpina översilningskärr | x | ||
| 9060 | Åsbarrskog2 | x | x |
1Rikkärr bedöms vara en viktig naturtyp att fokusera på i de delar av den boreala regionen som har kalkhaltig berggrund.
2Naturtypen åsbarrskog innehåller två olika naturtyper: dels den torra barrskogen på åsens topp som normalt består av tallskog. Dels den blötare skogen vid åsens fot som normalt består av sumpig granskog. Det är den sumpiga granskogen som klassats som grundvattenberoende men det är inte säkert att denna naturtyp finns även om området klassats som åsbarrskog.
För den som önskar göra en mer omfattande genomgång med fler än de åtta utpekade naturtyperna kan förslagsvis svämlövskog (91E0) och svämädellövskog (91F0) inkluderas. Båda dessa är breda naturtyper och de kan därför innehålla delar som är mycket känsliga för förändringar i grundvattennivån. De åtta naturtyperna i listan kan också inkluderas i flera regioner än de som pekas ut i tabellen. Andra exempel på terrestra naturtyper som kan vara intressanta är lövsumpskog (9080), palsmyrar (7320), aapamyrar (7310), öppna svagt välvda mossar (7140) och högörtssamhällen (6430). Mer utförlig information om i vilka regioner dessa naturtyper bedömts som viktigast att undersöka finns i rapporten Förslag till prioritering av svenska naturtyper inom nätverket Natura 2000. I rapporten finns även information om vilka naturtyper som bedömts vara känsliga för grundvattnets kemiska egenskaper och temperatur.
Senast ändrad 2022-09-01
