Markens egenskaper har stor betydelse för grundläggningskostnader, byggbarhet och risker för ras, skred och erosion. Det betyder att det är stora skillnader i kostnader för exploatering och byggnation av till exempel väg och järnväg beroende på hur markförhållandena ser ut. Det här gäller även för den tekniska infrastrukturen som vatten, avlopp och dagvatten. Ett viktigt hänsynstagande som bör finnas med vid exploateringar är att kostnader kan komma långt senare på grund av till exempel sättningar och tjälskador. Ett annat exempel är att det kan bli komplicerat att bygga i områden där grundvattnet behöver skyddas mot föroreningar. Krav på särskilda byggnadsmaterial och byggmetoder kan medföra höga kostnader. Eftersom grundvatten är en värdefull resurs är skydd av grundvattnet viktigt.
Resurseffektivitet är ett begrepp som avser att marken ska användas för det den är bäst lämpad för. Grundvatten som är en viktig resurs behöver därför ett starkt skydd mor negativ påverkan. Brukningsvärd jordbruksmark anses ofta viktig för jordbruksproduktion och därför olämpliga att bebygga. En fråga som ofta förbises vid exploatering är uppkomsten av oanvändbara massor. Exploatering av olika typ av mark ger upphov till berg och jordmassor som är mer eller mindre användbara. Genom att undvika lokalisering till mark som ger upphov till stora mängder massor som inte kan tillgodoses inom projektet eller i samhället på annat sätt så minskar miljöpåverkan och kostnader samtidigt som resurseffektiviteten ökar. Ler- och siltjordar är typiska massor med låg användbarhet medan berg ofta är en resurs som lättare kan återanvändas.
För mer information om jordarterna i denna text hänvisas till SGU:s Handledning för jordartsgeologiska kartor och databaser.
Klicka på tabellen nedan för att förstora den.
Senast ändrad 2021-12-02