Isälvssediment, morän och berg

Isälvssediment

Denna kategori omfattar isälvsavlagringar i form av till exempel rullstensåsar, sandurfält och deltan. I vissa sammanhang används begreppet naturgrus för dessa jordarter.

Kostnaderna för att bygga på isälvssediment anses ofta vara låg, då jordarten generellt sett har bra bärighet. Detta syns tydligt historiskt då ofta äldre bebyggelse och gamla vägar återfinns på just isälvsavlagringar. Eftersom tillgången på grundvatten ofta är stor i isälvsavlagringar behövs det idag ofta dyra undersökningsmetoder kopplat till bibehållandet av grundvattnets kemiska och kvantitativa status. I slutändan kan även dyra byggmetoder och byggmaterial behöva användas för att skydda grundvattnet. Vid byggnation på isälvssediment kan det också finnas risk för radonhaltig jordluft, vilket gör att dyrare byggmetoder krävs.

Eftersom tillgången på grundvatten kan vara stor i isälvsavlagringar så anses resurseffektiviteten vid byggnation ofta vara låg. Det beror på att byggnation och mänsklig aktivitet medför risker för grundvattnets kemiska och kvantitativa status. Exploatering medför ofta hårdgjorda ytor som minskar infiltration av nederbörd, vilket riskerar att påverka grundvattenbildningen. Minskad grundvattenbildning kan i sin tur leda till försämrade uttagsmöjligheter av grundvatten och sättningar i intilliggande sättningskänsliga jordarter. Isälvsavlagringar anses ofta också ha höga naturvärden och det kan även finnas stora rekreationsmöjligheter.

Morän

I denna kategori ingår både grovkorniga sandiga/grusiga moräner och finkorniga leriga/siltiga moräner samt moränlera.

Kostnaderna för att bygga på morän anses ofta vara låg, då jordarten generellt sett anses ha bra bärighet. Moränens sammansättning kan dock variera kraftigt från finkorniga leriga/siltiga moräner till grovkorniga sandiga/grusiga moräner. Finkorniga moräner, vanliga i Skåne, på Öland och Gotland samt i fjällkedjan, kan medföra problem med till exempel sättningar och tjälskador vilket ökar kostnaderna. Det finns även risk för skred och slamströmar i finkorniga moräner. Viktigt att ta i beaktningar är också, att även om moränen i markytan är blockhaltig och har en grovkornig sammansättning så kan sammansättningen hos moränen på djupet vara mer finkornig. Grovkorniga grusiga moräner kan innehålla radonhaltig jordluft, vilket gör att särskilda byggmetoder krävs.

Morän är Sveriges vanligast jordart och ur det perspektivet resurseffektiv att bygga på. Lokalt används dock morän som jordbruksmark vilket påverkar resurseffektiviteten negativt. Överblivna moränmassor kan ofta användas som ballast.

Berg

I denna handledning avses även byggnation på områden med tunna jordtäcken på berg, upp till ca 0,5 meters jorddjup.

Ur bärighet och stabilitetssynpunkt så anses det generellt vara bra att bygga på berg. Dock kan kostnaderna för byggnation på berg och tunt jordtäcke variera på grund av flera faktorer. Om berget måste sprängas så ökar kostnaderna. Olika bergarter innehar också olika förutsättningar för byggnation. Vissa bergarter har förhöjda halter av ämnen som exempelvis sulfid och uran vilket kan fördyra byggprocessen. Uran sönderfaller till radon vilket kan innebära att särskilda byggmetoder behöver användas.

Resurseffektivitet vid byggande på berg eller tunt jordtäcke varierar beroende på sprängteknik och återanvändandet av överblivna massor som till exempel ballast. Berggrundens användbarhet som olika typer av ballast varierar starkt beroende på bergart, struktur och mineralogi.

Hanteringen av överblivna massor från berg med förhöjda halter av uran och sulfid kan vara resurskrävande. Vid hantering av massor med förhöjda halter av sulfider kan även lakvatten med lågt pH-värde och höga metallkoncentrationer orsaka skador på miljö

Senast ändrad 2021-12-03

Skriv ut
;