I denna kategori ingår glacial lera, postglacial lera, gyttjelera, samt även siltjordar. I vissa sammanhang används begreppet kohesionsjordar för dessa jordarter.
Kostnaderna för byggnation på ler- och siltjordar kan variera kraftigt. Områden som är särskilt känsliga och har högre kostnader för exploatering är exempelvis skredkänsliga områden, områden med större lerdjup samt områden med så kallade postglaciala leror och gyttjelera. Geotekniska undersökningar behövs ofta för att utreda ler- och siltjordens hållfasthet, organisk halt samt hur djupt det är till fast mark. Kostnader för hantering av överblivna massor bör också beaktas. Vid förekomst av sulfidhaltiga ler- och siltjordar så kan byggprocessens överblivna massor bli ännu dyrare att hantera. Vid byggnation på ler- och siltjordar kan även kostnader komma i senare skeden på grund av sättningar. För siltjordar tillkommer även risken för tjälskador i senare skeden.
Vid hantering av massor med förhöjda halter av sulfider kan även lakvatten med lågt pH-värde och höga metallkoncentrationer orsaka skador på miljö.
Brukningsvärd jordbruksmark i Sverige utgörs till stor del av ler- och siltjordar, därför kan dessa vara en skyddsvärd naturresurs för livsmedelsproduktion. Resurseffektiviteten vid byggnation på ler- och siltjordar anses därför ofta vara låg. Schaktmassorna som uppkommer från en byggprocess på dessa jordar har ofta låg användbarhet för andra syften, vilket är dåligt för resurseffektiviteten.
Nedan visas hur postglacial lera och glacial lera ser ut i jordartskartan samt hur de kan förhålla sig till varandra och andra jordarter på djupet i en genomskärning. Jorddjupsmodellen illustrerar djupet till berg. Två platser är markerade (A och B). Plats A är utplacerad på glacial lera i närheten av höjdområden med morän. Där kan lerdjupen ofta antas vara ringa, vilket jorddjupsmodellen återspeglar. Plats B är utplacerad på postglacial lera, platsen kan antas ha ett större lerdjup då avståndet till moränmark är längre. Kostnaderna i samband med byggnation på plats B kan därför antas bli större än på plats A, både på kort och lång sikt. På kort sikt främst i samband med dyrare geotekniska undersökningar, på längre sikt i samband med eventuella sättningar.
Figuren visar en jordartskarta med tillhörande jorddjupsmodell. Plats A ligger på glacial lera, men nära höjdområden med morän vilket medför ringa jorddjup enligt jorddjupsmodellen till höger. Plats B ligger på postglacial lera och på större avstånd från höjdområden med morän och uppvisar därmed större jorddjup.
Figuren illustrerar hur olika jordarter typiskt kan förhålla sig till varandra i en dalgång under högsta kustlinjen samt hur jorddjupet kan variera. Plats A ligger på glacial lera, men nära morän och hällmark vilket medför ringa jorddjup medan plats B ligger på postglaciallera och på större avstånd till morän och hällmark och uppvisar därmed större jorddjup.
Senast ändrad 2021-12-02