Det finns fler miljöproblem att vara uppmärksam på vad gäller byggande och markens naturliga egenskaper. Det här handla bland annat om behovet av fyllnadsmassor och transporter, förändringar hos grundvattnet, att giftiga ämnen frigörs, eller att grundvattenförhållandena förändras.
Tillgång på grundvatten och hur vatten rör sig landskapet beror av de geologiska förhållandena. Bebyggelse och infrastruktur kan minska användbarheten av dessa resurser. Särskilt känsliga är större naturgrusavlagringar vilka kan vara betydande resurser för dricksvatten. Exploatering ger ofta upphov till förändrade vattenförhållanden på grund av dränering och hårdgjorda ytor vilket får effekt på grundvattenbildning och de ekologiska systemen. En minskad grundvattenbildning kan på sikt leda till försämrad tillgång på grundvatten och sättningar i sättningskänsliga jordarter. En ökad exploatering innebär även en ökad risk för förorening av grundvattnet.
Transporter av uppkomna massor och behovet av fyllnadsmaterial kan bli omfattande vid exploatering av mark med låg hållfasthet. Vissa typer av leror är så kallade sulfidleror. Sulfidleror kan vid kontakt med syre omvandlas till sur sulfatjord och ge upphov till läckage av tungmetaller och sänkt pH och behöver tas om hand på särskilt sätt.
Vid muddring av hamnar och farleder kan miljöfarliga ämnen spridas och skada ekosystemet. Därför är det viktigt att ha kunskap om bottenförhållanden och geologin. Muddring i hamnar är ofta en nödvändig åtgärd för att bibehålla hamnarnas funktionella djup. Sedimenten som flyttas vid muddring är dock ofta förorenade av många års hamnverksamhet. Ett exempel på en föroreningskälla är fartygens bottenfärg som historiskt innehållit höga halter av miljöfarliga ämnen.
Upprätthållandet av hamnens funktion kompliceras alltså ofta av förorenade sediment. Samtidigt måste man ta hänsyn till ett generellt dumpningsförbud av avfall inom Sveriges sjöterritorium och ekonomiska zon (15 kap. 27 § miljöbalken). Om ingen speciell dispens ges måste det muddrade, ofta förorenade materialet tas om hand på land. Att ta upp muddermassor på land är ofta dyrt då materialet enligt svensk lag är klassat som avfall och således måste hanteras därefter.
Radon är ett problem i många områden och den vanligaste källan är radon från marken. Det här innebär att det är viktigt att känna till markförhållandena och markens innehåll av radongas. Det här gäller även täktmaterial som används till byggnader eller som fyllnadsmassor. Radon kan även vara ett problem i dricksvatten.
Natur- och kulturmiljön i landskapet är en resurs för rekreation och upplevelser. Framträdande geologiska bildningar kan ha betydelse för landskapsbilden, identiteten i en region eller vara viktiga symboler. Dessa värden för landskapsbild och rekreation kan gå förlorade vid oaktsam exploatering. Naturgrusavlagringar är en typ av geologiska bildningar som många gånger har stor betydelse för rekreation och för landskapsbilden.
Senast ändrad 2020-05-26