Hur handledningen kan användas
Bedömningsgrunder för grundvatten kan utgöra ett kunskapsunderlag och verktyg i flera sammanhang. Här beskrivs översiktligt hur handledningen är tänkt att kunna användas.
Bedömningsgrunder för grundvatten kan utgöra ett kunskapsunderlag och verktyg i flera sammanhang. Här beskrivs översiktligt hur handledningen är tänkt att kunna användas.
Bedömningsgrunder för grundvatten kan användas för tolka och utvärdera insamlade data om grundvatten i många olika sammanhang.
Handledningen är bland annat avsedd att utgöra ett stöd för vattenmyndigheterna inom vattenförvaltningsarbetet – vid bedömning av grundvattnets kvalitet under kartläggning och riskbedömning, upprättande av övervakningsprogram, samt vid arbete med att ta fram tröskelvärden och vända trend-värden för grundvattenförekomster (se avsnittet om Miljömål och vattenförvaltning). Vattenmyndigheternas arbete fokuserar på landets större avgränsade grundvattenförekomster, cirka 3 700 stycken som täcker cirka 8 procent av Sveriges yta. Bedömningsgrunder för grundvatten kan dock användas för allt grundvatten, och är också tänkt att användas för bedömningar avseende grundvatten i små grundvattenmagasin.
Läs mer i avsnitt Miljömål och vattenförvaltning
Datasammanställningarna i handledningen utgör ett omfattande referensmaterial angående vilka halter av olika ämnen som påträffas i svenska grundvatten, i olika geografiska regioner och vid olika typer av provtagningsplatser, och ger i kombination med tillståndsklasserna ett underlag för att bedöma om det är sannolikt att halterna är av naturligt ursprung eller ett resultat av en förorening. Handledningen kan på så sätt ge stöd vid miljöprövning, miljötillsyn och i plansammanhang, men även vid statusbeskrivning av grundvatten eller för indikatorer inom miljömålsarbetet. Datasammanställningarna och tillståndsklasserna kan också utgöra referensmaterial vid utvärdering av grundvattnets kvalitet då nya vattentäkter undersöks, och vid provtagning av enskilda brunnar. De interpolerade kartorna som visar fördelningen av halter för oorganiska ämnen kan också utgöra ett stöd vid olika tillämpningar.
Bedömningsgrunder för grundvatten har i sig ingen rättslig status men kan användas som ett vägledande dokument för olika beslut (som i sin tur kan vara rättsligt bindande).
Kvalitetskrav och andra regler om dricksvatten tas fram gemensamt av medlemsstaterna inom EU (dricksvattendirektiv (EU) 2020/2184) och har införlivats i svensk lagstiftning av Livsmedelsverket. Livsmedelsverkets dricksvattenföreskrifter (LIVSFS 2022:12) innehåller bland annat krav på:
Reglerna gäller inte dricksvatten från vattenverk som levererar mindre än tio kubikmeter per dygn eller försörjer färre än 50 personer. Levereras dricksvattnet som en del av en kommersiell eller offentlig verksamhet gäller dock dricksvattenföreskrifterna oavsett hur lite vatten som produceras.
Enskild dricksvattenförsörjning omfattas inte av Livsmedelsverkets föreskrifter för dricksvatten. Om brunnen eller vattenverket producerar mindre än 10 kubikmeter dricksvatten per dygn eller om färre än 50 personer förses med dricksvatten och den inte heller används vid livsmedelsverksamhet, offentlig eller kommersiell verksamhet, omfattas den i stället av Livsmedelsverkets råd om enskild dricksvattenförsörjning (Livsmedelsverket 2023). Dessa regler och riktvärden gäller även för dem som tar sitt enskilda dricksvatten från en ytvattentäkt, till exempel från en sjö. Den som har en enskild brunn ansvarar själv för vattenkvaliteten och för att hålla brunnen i bra skick.
Vattenmyndigheterna ska fastställa kvalitetskrav för ämnen som kan medföra att en grundvattenförekomst inte når eller inte behåller god status. I SGU:s föreskrifter om kartläggning, riskbedömning och klassificering av status (SGU-FS 2023:1) finns en lista på ett urval av ämnen med generella tröskelvärden. Tröskelvärdena ska anpassas efter skyddsbehovet för den enskilda förekomsten. Ämnen kan behöva läggas till i listan utifrån påverkan på anslutna ytvatten eller grundvattenberoende terrestra ekosystem.
Bedömningsgrunder för grundvatten kan användas för allt grundvatten. Vattenförsörjningsaspekterna för dricksvatten har fått stort utrymme, men handledningen är delvis även utformad för bedömning av påverkan på ytvattenmiljön.
Råvatten för dricksvatten:
Växt- och djurliv:
Markstabilitet:
Grundvatten har även andra användningsområden som kan ställa särskilda krav på vattnets kvalitet och kvantitet. Exempel är bevattning, dricksvatten för husdjur, processvatten eller för energilagring. Detta tas inte specifikt upp i Bedömningsgrunder för grundvatten.
Det finns en ökad medvetenhet om att grundvattenzonen utgör en livsmiljö för olika organismer [7], [8]. I handledningen ingår dock för närvarande inte någon bedömning av hur grundvattnets kvalitet eller kvantitet påverkar dessa organismer (stygofaunan).
De särskilda förhållanden som råder i det riktigt djupa grundvattnet (djup större än 200–400 m) har inte beaktats, dessa djupa grundvatten används i Sverige inte för vattenförsörjning. Eftersom grundvattnet omsätts i mycket långsam takt är den kemiska sammansättningen i så djupa grundvatten vanligtvis inte berörd av modern mänsklig verksamhet, och påverkar i regel inte heller ytvattenkvaliteten nämnvärt. Undersökningar av de specifika grundvattenkemiska förhållanden som råder i djupa grundvatten har bland annat utförts inom undersökningsprogrammen för en framtida förvaring av radioaktivt avfall [9].
Vid jämförelser mellan ytvatten och grundvatten är det viktigt att komma ihåg att dessa båda vattentyper skiljer sig åt vad gäller halter för många ämnen. Grundvatten har till exempel i regel högre jonstyrka än ytvatten. Det gäller särskilt för grundvatten av hög ålder och från stort djup. Mycket ytligt grundvatten kan i stället vara surare än nästan allt ytvatten, och därför ha höga halter av metaller som är känsliga för variationer i pH, till exempel kadmium. Detta är ett av skälen till att bakgrundsvärden för vissa metaller i grundvatten ligger högre än för ytvatten.
Tillskottet till ytvattnet av medeldjupt eller djupt grundvatten med lång omsättningstid är relativt litet i förhållande till tillskottet från ytligt grundvatten med kort omsättningstid.
Dataunderlaget i Bedömningsgrunder för grundvatten domineras av analyser från vattentäkter som framför allt använder djupare grundvatten. Det är därför svårt att bedöma effekter på ytvattnet av utströmmande grundvatten med utgångspunkt från haltnivåer i dataunderlaget. Det kan vara lättare att utifrån förhöjda halter i ytvattnet utvärdera om grundvattnets bidrag är av stor kvantitativ betydelse. Ett undantag utgörs av källor som direkt påverkar mindre vattendrag.
Förorenade områden och andra punktkällor för föroreningar berör sällan ett helt avrinningsområde. Det innebär att man vanligtvis bör räkna med den utspädning som äger rum i en sjö eller ett vattendrag, när man ska bestämma vilka halter i grundvattnet som kan ge upphov till halter som kan skada akvatiska organismer i ytvattnet. Som jämförelse kan nämnas att vid riskbedömning av förorenade områden med hjälp av Naturvårdsverkets riktvärdesmodell så antas för modellens generella scenarier en utspädning på 4 000 gånger när ett förorenat grundvatten strömmar ut i ett ytvattendrag [10]. Utspädningens omfattning varierar dock bland annat beroende på vattendragets storlek och omsättning. Man bör också ta hänsyn till att omblandningen inte alltid är fullständig och till andra effekter som påverkar halter och effekter på vattenlevande organismer [11].
När halter av förorenande ämnen i grundvatten jämförs med gränsvärden för ytvatten bör fastläggning, nedbrytning och utspädning av föroreningarna tas i beaktande.
Det sker ofta en betydande fastläggning till mark när föroreningar transporteras till och i grundvattenmiljön. Graden av fastläggning kan variera mycket och beror bland annat på ämnets molekylära egenskaper och jordens beskaffenhet. Organiska molekyler kan också brytas ner innan grundvattnet når en ytvattenrecipient, vilket kan behöva beaktas. Föroreningens persistens och nedbrytningshastighet beror både på ämnets molekylära egenskaper och förhållanden som syretillgång, pH och mikrobiell sammansättning. Nedbrytningsprodukterna kan i jämförelse med ursprungssubstansen vara mer eller mindre skadliga för akvatiska organismer.
Det sker också ofta en betydande utspädning när ett förorenat grundvatten bidrar med flöde till en ytvattenrecipient. Även utspädning kan variera mycket, och beror bland annat på hur pass spridd föroreningen är i grundvattenmagasinet samt volymen och flödet i ytvattenrecipienten.
Handledningen är avsedd att användas för att bedöma grundvattnet, det vill säga vattnet som finns i grundvattenmagasinet. De klassgränser som har valts har emellertid i regel relaterats till Livsmedelsverkets föreskrifter om dricksvatten (LIVSFS 2022:12) för större vattentäkter och riktvärden för enskild vattenförsörjning [12]. Detta tillvägagångssätt har valts bland annat på grund av den mycket stora betydelse som grundvattnet har som råvatten för dricksvatten, och för att få en praktiskt användbar struktur. Vatten som distribueras från större vattenverk har oftast renats eller på annat sätt behandlats. Gränsvärdena för dricksvatten gäller således inte råvattnets, i det här fallet grundvattnets, kvalitet, utan kvaliteten på det vatten som distribueras respektive når konsumenten. Motsvarande gäller för riktvärden vid den enskilda vattenförsörjningen även om det där är vanligare att vattnet används utan föregående behandling.
Livsmedelsverkets föreskrifter om dricksvatten uppdaterades 2022 (LIVSFS 2022:12). Detta innebar en del förändringar i satta gränsvärden, vilket har föranlett justering av klassgränser i Bedömningsgrunder för grundvatten för några parametrar. Utöver gränsvärden för dricksvatten har även justeringar gjorts i enlighet med uppdaterade föreskrifter inom vattenförvaltningen. För några parametrar har klassgränser justerats, eftersom dataunderlaget vad gäller ämnets haltfördelning i svenska grundvatten har förbättrats.
När grundvattnet lämnar grundvattenmagasinet, vare sig det sker via en brunn, en källa eller diffust till en våtmark eller till ett vattendrag, genomgår det en rad förändringar. Vid kontakt med atmosfären kan vattnet syresättas och koldioxid som finns löst i vattnet avgå varvid pH-värdet stiger. Detta kan tillsammans med temperaturförändringar sätta i gång en rad kemiska reaktioner i vattnet. I ett ledningssystem kan vattnets kvalitet påverkas av bland annat ledningsmaterial. De speciella markkemiska, fysikaliska och biologiska förhållanden som råder vid strandzoner eller i botten på sjöar och vattendrag kan också bidra till förändringar av det utströmmande vattnets kvalitet. Det är svårt att kvantifiera hur mycket olika processer påverkar grundvattnet, men man bör vid utformning av provtagningsprogram och utvärdering av resultat vara medveten om att grundvattnet kan förändras efter att det har lämnat grundvattenmagasinet.
Om råvattnets kvalitet inte uppfyller dricksvattenkriterierna kan det behöva renas. För regler och bedömning av dricksvattenkvalitet hänvisas till Livsmedelsverkets föreskrifter för dricksvatten (LIVSFS 2022:12) som gäller vattenverk som levererar mer än 10 m3 per dygn, försörjer fler än 50 personer eller där vattnet tillhandahålls eller används som en del i kommersiell eller offentlig verksamhet. Vattentäkter som försörjer dessa vattenverk benämns i handledningen som större eller allmänna vattentäkter. Vattenförsörjning som omfattas av Livsmedelsverkets regler kallas i Bedömningsgrunder för grundvatten således för allmän vattenförsörjning, medan övrig vattenförsörjning, från till exempel privata brunnar eller mindre gemensamhetsanläggningar benämns som enskild vattenförsörjning. På Livsmedelsverkets webbplats finns information om hälsoeffekter för vissa ämnen som kan förekomma i dricksvatten. WHO:s riktlinjer kan också vara ett stöd när man beslutar om ett vattens lämplighet för dricksvattenändamål [13].
Även om grundvatten finns överallt under markytan är det, till skillnad från ytvatten, endast tillgängligt för provtagning eller nivåmätning i särskilda punkter. Provtagning av grundvatten görs främst i grundvattenrör, källor eller brunnar. Grundvatten som strömmar ut till ytvattendrag kan samlas upp med speciella så kallade seepage meters [14].
Vid provtagning i ledningssystem bör prover tas så nära brunnen som möjligt, om syftet är att undersöka grundvattnets kvalitet [15]. Detta eftersom kontakt med ledningar och fastighetsinstallationer kan påverka vattnets halter av bland annat metaller. I de sammanställningar över vattenkvalitet som presenteras i handledningen har vattenanalyser med känd rening eller annan behandling av vattnet uteslutits.
Tillståndsklasserna i Bedömningsgrunder för grundvatten avser de halter som kan förväntas vara rörliga i grundvattenmiljön, det vill säga de lösta halterna. För metaller avses företrädesvis lösta halter i grundvattenprov som med minsta möjliga syrekontakt filtreras genom 0,45 µm-filter direkt vid provtagning, eller motsvarande behandling.
Analyser bör göras av ackrediterade laboratorier. EU-direktivet om tekniska specifikationer och standardmetoder för kemisk analys och övervakning av vattenstatus (2009/90/EG) och SGU:s föreskrifter om övervakning av grundvatten (SGU-FS 2014:1) ställer krav på analyskvalitet som bör uppfyllas för att analysresultat ska kunna användas till bedömningar av grundvattnets kemiska status inom vattenförvaltningsarbetet.
Grundvattnets naturliga kemiska sammansättning varierar avsevärt mellan olika grundvatten. Det beror bland annat på nederbördens och det torra nedfallets kemiska sammansättning, de geologiska materialens vittringsbenägenhet och kemiska sammansättning, och på kontakttiden mellan vatten och mark, jordlager och berggrund. Oftast har ett djupt grundvatten en längre uppehållstid i jordlager och berggrund.
När man vill jämföra sina analysresultat för att se om de egna uppmätta halterna faller inom vanliga haltområden, bland annat för att kunna avgöra om vattnen är påverkade av föroreningar från mänsklig verksamhet eller inte, så måste man jämföra med analyser av grundvatten som uppträder under likartade förutsättningar. För att möjliggöra jämförelser mellan grundvatten av liknande karaktär används för oorganiska parametrar en indelning i geografiska regioner och typ av provtagningsplats (se avsnitten Indelning i regioner och Indelning i typer av provtagningsplats).
Bedömningsgrunder för grundvatten kan användas för att bedöma tillståndet i grundvattnet inom ett grundvattenmagasin, en akvifer, en grundvattenförekomst, en grupp av grundvattenförekomster, en kommun, ett län, ett avrinningsområde eller ett vattendistrikt. Eftersom de geologiska och hydrogeologiska förhållandena skiftar, såväl areellt som i djupled, varierar också grundvattnets kvalitet, flöde och nivå inom ett område.
Det är svårt att ange hur många provpunkter och vilken provtagningsfrekvens som behövs för att få en god bild av undersökningsområdet. För att få generaliserbara resultat bör provdata vara representativa för den geografiska region och typ av provtagningsplats de tillhör. Grundvattendata varierar inte bara i rummet mellan olika provtagningsplatser, utan också i tiden. Ett enstaka prov vid ett provtagningstillfälle representerar bara sig själv och kan inte generaliseras till ett större område eller en längre tidsperiod. Genom Bedömningsgrunder för grundvatten kan emellertid det enstaka provets analysresultat för olika konstituenter sättas i relation till vanligt förekommande halter i regionen. En uppfattning om variationen för olika parametrar kan fås genom den översiktliga statistik som redovisas under respektive parameter.
Olika ämnen varierar olika mycket i tid och rum. Ytliga grundvatten uppvisar i regel större tidsvariation i halterna hos kemiska ämnen än djupa grundvatten. Generellt kan sägas att ju homogenare undersökningsobjektets grundvatten är, desto färre prover behövs för att på ett tillräckligt bra sätt beskriva grundvattenkvaliteten. Vid förorening av grundvattnet så ökar variabiliteten vanligen i både tid och rum. Teoretiskt betyder det att flera provpunkter behövs för att identifiera avgränsning av och eventuellt källan till en förorening. Dessutom behövs fler prover per tidsenhet och under en längre tidsperiod för att följa utvecklingen med tiden [16].
Bedömning av om data från egna områdesundersökningar eller övervakningsstationer indikerar att grundvattnet utsätts för mänsklig påverkan av lokal karaktär kan göras genom ett avvikelsetest. I testet jämförs koncentrationerna från egna analyser med koncentrationerna från den stora datamängd som ligger till grund för att ta fram referens- eller bakgrundsvärden.
Referensdata kan även användas för enklare jämförelser för att undersöka om det egna datamaterialet motsvarar de halter som man normalt finner i grundvattnet. Halterna kan jämföras med bakgrundshalter i jordakviferer eller med halter i olika typer av provtagningsplatser med regionindelning. En möjlighet är exempelvis att använda ett statistiskt avvikelsetest (ett så kallat t-test) för att jämföra analysresultat från egna prover med referensmaterialet. Vid en sådan jämförelse används data med avseende på antal prover, medelvärden och standardavvikelse för referensmaterialet och det egna datamaterialet, enligt formler som återfinns i statistisk litteratur. I de tidigare Bedömningsgrunder för grundvatten utarbetades en speciell metod som alternativt kan användas [1], [2]. En grov bedömning är att antal prover i referensmaterialet bör vara minst 30 för att en säker jämförelse ska kunna göras.
Senast ändrad 2024-02-19