Att avgöra om en grundvattenförekomst har god eller otillfredsställande kemisk status ingår som en del i statusklassificeringen. Halter under beslutade tröskelvärden visar på att grundvattenförekomsten har god status. Det är bara förhöjda halter som beror på mänsklig påverkan som är av betydelse för klassificeringen av statusen.
4 kap. 3 § Om uppmätta koncentrationer av ett förorenande ämne eller indikator inte överstiger det tröskelvärde som fastställts enligt 3 kap. 4 § ska det förorenande ämnet eller indikatorn klassificeras till god kemisk grundvattenstatus.
Om alla förorenande ämnen och indikatorer har god kemisk grundvattenstatus ska grundvattenförekomsten klassificeras till god kemisk grundvattenstatus.
Den kemiska statusen hos en grundvattenförekomst visar tillståndet avseende grundvattnets kvalitet vid en viss tidpunkt, och utvärderas i huvudsak genom att jämföra uppmätta koncentrationer med de tröskelvärden som gäller för förekomsten. Två klasser finns – god respektive otillfredsställande kemisk status. Grundregeln är att koncentrationerna inte ska överstiga tröskelvärdet för någon parameter (förorenande ämne eller indikator) för att förekomsten ska klassificeras till god kemisk status.
Så uppdaterade övervakningsdata som möjligt ska användas vid statusklassificering, helst inte äldre än två år. I praktiken kan tillgänglighet av data variera mycket för olika grundvattenförekomster och övervakningsstationer. Det får därför bedömas från fall till fall i vilken mån äldre data bör användas, och för hur långa tidsperioder som medelvärden beräknas. Om mätvärden saknas från de senaste två åren i cykeln, eller om det bara finns enstaka mätvärden, är det rimligt att även använda äldre data för att beräkna de medelvärden som jämförs med tröskelvärden. Målbilden är att de beräknade medelvärdena ska representera aktuella årsmedelkoncentrationer vid stationen. Längre perioder kan väljas då övervakningsdata och den konceptuella modellen indikerar att enstaka uppmätta koncentrationer påverkats av kortsiktiga variationer som inte beror av det verkliga påverkanstrycket. Det kan exempelvis handla om inverkan från naturliga variationer i grundvattennivå. Längre aggregeringsperioder (upp till sex år) bör användas när varierande koncentrationer bedöms kunna bero på sådana faktorer.
4 kap. 4 § Även om ett tröskelvärde enligt 3 kap. 4-6 §§ överskrids i en eller flera övervakningsstationer ska det förorenande ämnet eller indikatorn klassificeras till god kemisk grundvattenstatus om det är möjligt att visa att överskridandet
Om någon av de ovanstående sju punkterna inte uppfylls ska det förorenande ämnet eller indikatorn klassificeras till otillfredsställande kemisk grundvattenstatus. Om något förorenande ämne eller indikator har otillfredsställande kemisk grundvattenstatus ska grundvattenförekomsten klassificeras till otillfredsställande kemisk grundvattenstatus.
Om ett tröskelvärde överskrids vid en övervakningsstation ska vattenmyndigheten bedöma hur stor del av förekomsten som påverkas av överskridandet och vilka konsekvenser överskridandet får. Bedömningen ska alltså göras per parameter och övervakningsstation. För att grundvattenförekomsten ska klassas till god kemisk status ska alla sju punkter uppfyllas för samtliga parametrar som överskrider sina tröskelvärden, för samtliga övervakningsstationer. Om någon av de sju punkterna inte uppfylls för en parameter som överskrider tröskelvärdet i en övervakningsstation får den parametern otillfredsställande kemisk status, och då klassificeras grundvattenförekomsten till otillfredsställande kemisk status.
Cirkeldiagrammet illustrerar 4 kap. 4 § punkt 1–7– att överskridande av ett tröskelvärde bara får ske i en mindre avgränsad del av en grundvattenförekomst, samt att inga av de sex skyddsobjekten får påverkas negativt om kemisk status ska kunna klassificeras till god. Om någon av punkterna 1–7 inte är uppfyllda ska den kemiska statusen klassificeras till otillfredsställande.
Flödesschemat illustrerar tillvägagångssätt för klassificering av kemisk status.
Om endast en mindre och väl avgränsad del av förekomsten är förorenad, men föroreningen inte påverkar några skyddsobjekt och inte heller riskerar att spridas till skyddsobjekt, kan en förekomst klassas till god status trots överskridande av ett tröskelvärde. En tumregel som rekommenderas i EU-gemensam vägledning (CIS 18) är att området där tröskelvärdet överskrids maximalt får omfatta 20 procent av grundvattenförekomstens yta för att statusen ska kunna klassificeras till god.
Observera att denna tumregel endast blir relevant när det inte identifieras några skyddsobjekt som påverkas (det vill säga när punkterna 2–7 är uppfyllda). Det kan räcka att betydligt mindre delar av en grundvattenförekomst överskrider tröskelvärden för att statusen ska klassificeras till otillfredsställande. Huvudregeln är att överskridande av tröskelvärden vid en (representativ) övervakningsstation leder till otillfredsställande kemisk status.
För att en grundvattenförekomst ska kunna klassificeras till god status får kvaliteten på råvattnet inom tillrinningsområdet för uttag för produktion av dricksvatten inte utgöra en fara för människors hälsa. Om det finns behov med avseende på dricksvattenkvalitet ska ytterligare parametrar, utöver de som finns upptagna i bilaga 3, inkluderas i statusklassificeringen.
Detta kriterium kopplar till annan användning av grundvattnet än som dricksvatten som omfattas av dricksvattendirektivet. Det gäller potentiell eller nuvarande användning för till exempel bevattning, livsmedelsframställning och olika industriella processer, men även dricksvatten från enskilda brunnar som inte omfattas av dricksvattendirektivet. Relevanta tröskelvärden ska fastställas med hänsyn även till dessa aspekter och vid överskridande innebär det att möjligheten till legitim användning av grundvattnet blir begränsad.
Ett överskridande av tröskelvärde i en enstaka brunn som används för annan användning, inklusive enskild dricksvattenförsörjning, ger inte automatiskt otillfredsställande status för kriteriet. Dålig vattenkvalitet i enskilda brunnar beror inte sällan på undermålig konstruktion och dålig placering i förhållande till lokala påverkanskällor som närliggande enskilda avlopp och gödselstackar. Analysresultat från fastighetsägares egen provtagning av enskilda brunnar uppfyller dessutom inte alltid de krav som finns avseende provtagning och analysmetoder enligt SGU:s föreskrifter om övervakning av grundvatten (SGU-FS 2024:2). Enskilda brunnar utgör en användbar datakälla tack vare den stora mängden undersökningar som finns att tillgå, men när data inte är kvalitetssäkrad är det inte lämpligt att förlita sig på ett enstaka avvikande värde i en statusbedömning. Om det däremot är tillräckligt många enskilda brunnar som visar liknande resultat så kan de användas för bedömning av kriteriet. Och data kan också användas som stöd i bedömningen av hur stort område som är påverkat av en förorening, det vill säga vid bedömning av kriteriet "om mindre avgränsad del av förekomsten".
Det förekommer att enskilda brunnar används inom miljöövervakningen och därmed kan användas i en statusklassificering. I dessa fall har det gjorts en kvalificerad bedömning av lämpligheten som miljöövervakningsstation, och data är kvalitetssäkrad.
Transport av föroreningar från grundvattenförekomsten till anslutna ytvatten får inte leda till att miljökvalitetsnormerna för de anslutna ytvattenförekomsterna inte uppnås, eller betydande sänkning av statusen i sådana ytvattenförekomster. Detta innebär att grundvattnets bidrag till ytvattenförekomsten inte får orsaka att aktuella gränsvärden och bedömningsgrunder för ytvatten enligt HVMFS 2019:25 överskrids. Tröskelvärden för grundvattenförekomster ska vid behov anpassas till detta kriterium enligt beräkningsmetodiken i Fördjupning grundvattenberoende ekosystem.
Beräkningsmetodiken i fördjupningsavsnittet tar hänsyn till den förväntade utspädningen av det förorenade grundvattnet i ytvattenförekomsten. Det bör noteras att metodiken förutsätter att koncentrationen av föroreningen är jämnt fördelad i grundvattenförekomsten. Beräkningen beaktar därför inte övervakningsstationens avstånd till ytvattenförekomsten och exempelvis fastläggnings- och nedbrytningsprocesser. Huvudregeln är att den kemiska statusen klassificeras till otillfredsställande om tröskelvärdet överskrids. Om koncentrationen av en förorening överskrider tröskelvärdet inom en begränsad föroreningsplym, ska avståndet mellan övervakningsstationen och ytvattenförekomsten samt fastläggnings- och nedbrytningsprocesser beaktas när det bedöms om punkten är uppfylld eller inte.
Det finns begränsad kunskap och saknas särskilda gränsvärden eller bedömningsgrunder angående vilka koncentrationer av olika ämnen som grundvattenberoende terrestra ekosystem tål.
Inom Natura 2000-arbetet finns ett antal skyddsvärda naturtyper som är grundvattenberoende, exempelvis olika typer av källmiljöer och kärr (se Fördjupning grundvattenberoende ekosystem). Om ett sådant område tar skada och inte når sina bevarandemål på grund av mänsklig påverkan på vattenkvaliteten i en grundvattenförekomst, ska den kemiska statusen klassificeras till otillfredsställande. Detta skulle kunna handla om transport av förorenande ämnen som metaller eller organiska miljögifter från grundvattenförekomsten till ekosystemet. Det skulle eventuellt också kunna handla om andra typer av förändringar i grundvattenkemi som beror av mänsklig påverkan, exempelvis om påverkan på grundvattennivåer medför förändringar i pH eller kalciumkoncentration, och detta orsakar förändrad artsammansättning och naturtyp i området.
Inträngning av saltvatten eller andra föroreningar i en grundvattenförekomst kan inträffa när bortledningen av grundvatten är stor i förhållande till grundvattentillgången.
Saltvatteninträngning visar att grundvattenresursen inte används på ett långsiktigt hållbart sätt, utan i stället överutnyttjas. Grundvattenförekomster i kustzonen kan vara särskilt utsatta för sådan risk. Det kan också gälla grundvattenförekomster som ligger i inlandet men som befunnit sig under den marina gränsen efter den senaste istiden, eftersom relikt saltvatten kan dras in i dessa förekomster vid överuttag. Inträngning av ”annan förorening” handlar om att föroreningar från andra påverkanskällor dras in i grundvattenförekomsten vid större uttag, exempelvis från förorenande områden. Om det finns risk för inträngning av saltvatten eller annan förorening till grundvattenförekomsten på grund av mänsklig påverkan, ska tröskelvärdena som används vid statusklassificeringen vara anpassade till detta kriterium.
Det tillkommer inte några ytterligare krav för nitratkänsliga områden i praktiken i nuläget. Detta eftersom nitratföroreningar ingår i bedömningen av flera av de övriga punkterna, exempelvis kvalitetskrav för allmän och enskild dricksvattenförsörjning samt anslutna ytvattenförekomster.
I en grundvattenförekomst finns ett förorenat område där vissa efterbehandlingsinsatser utförts och ett kontrollprogram har upprättats av huvudmannen. Kontrollprogrammet inkluderar regelbundna analyser av grundvatten vid ett antal observationsrör, och utgör en del av det operativa övervakningsprogrammet. Observationsrören finns både i närheten av föroreningens källområde, och på längre avstånd från källområdet nära ett ytvattendrag samt ett bebyggt område med dricksvattenbrunnar (se illustration).
Figuren illustrerar en föroreningsplym i grundvatten, i närheten till skyddsobjekt (ett ytvattendrag och ett område med enskilda brunnar).
I exemplet är koncentrationen av det förorenande ämnet (C) betydligt högre än tröskelvärdet (TV) i källområdet, och högre än TV längs plymen vid en viss distans från källområdet. I de områden som inte färgats i röd nyans bedöms koncentrationen vara under tröskelvärdet. Dricksvattenbrunnarna och ytvattendraget utgör de skyddsobjekt som identifierats för grundvattenförekomsten (motsvarande 4 kap. 4 § punkt 2 och 4). Eftersom observationsbrunnarna som ligger strax uppströms intill dessa objekt har koncentrationer under tröskelvärdet, kan punkterna 2 och 4 anses vara uppfyllda.
För att grundvattenförekomsten ska kunna klassificeras till god kemisk status trots överskridande av tröskelvärdet vid det förorenade området måste även punkt 1 vara uppfylld. Detta innebär att överskridandet endast ska omfatta en mindre och avgränsad del av förekomsten. Den tumregel som kan användas är att ytan där tröskelvärdet överskrids maximalt får omfatta 20 procent av grundvattenförekomstens yta. Om förekomsten omfattar mindre än 20 procent av förekomstens yta, som i illustrationen nedan, kan den kemiska statusen klassificeras till god under förutsättning att de övriga punkterna 2–7 i 4 kap. 4 § är uppfyllda, vilket de är i detta fall.
Figuren illustrerar hur föroreningsplymens utsträckning förhåller sig till grundvattenförekomstens yta (det grönmålade området).
Observera att statusklassificeringen är en nulägesbeskrivning. Inom arbetet med fördjupad kartläggning och riskbedömning ska det också bedömas om föroreningsspridningen kan innebära risk för att god kemisk status inte bibehålls på sikt. Detta arbete kopplar till momenten trendanalys och framtagande av vända trend-värde, vilket kan påverka behovet av åtgärder.
Senast ändrad 2025-08-29