Vattendirektivet och svensk lagstiftning

EU:s medlemsländer har enats om att skapa en likartad förvaltning av sina vatten genom det så kallade vattendirektivet (Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område). Vattendirektivet omfattar förvaltningen av sjöar, vattendrag, kustvatten och grundvatten. Vattendirektivet kompletteras av dotterdirektiv:

• Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/118/EG av den 12 december 2006 om skydd för grundvatten mot föroreningar och försämring. Direktivet ändrades genom Kommissionens direktiv 2014/80/EU av den 20 juni 2014. I den här vägledningen kallar vi direktivet för grundvattendirektivet.
• Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/105/EG av den 16 december 2008 om miljökvalitetsnormer inom vattenpolitikens område och ändring och senare upphävande av rådets direktiv 82/176/EEG, 83/513/EEG, 84/156/EEG, 84/491/EEG och 86/280/EEG, samt om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG. Detta direktiv kallas i denna vägledning för prioämnesdirektivet och omfattar prioriterade ämnen i ytvatten. År 2013 uppdaterades priodirektivet genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/39/EU om ändring av direktiv 2000/60/EG och 2008/105/EG vad gäller prioriterade ämnen på vattenpolitikens område. 
• Kommissionens direktiv 2009/90/EG av den 31 juli 2009 om bestämmelser, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG, om tekniska specifikationer och standardmetoder för kemisk analys och övervakning av vattenstatus. Detta direktiv kallas i denna vägledning för tekniska direktivet och omfattar kvalitetskrav för kemiska analyser och för laboratorier som anlitas för övervakningen.

Direktiven är minimidirektiv, vilket innebär att varje medlemsstat kan ha strängare nationella regler men inget ur direktiven får utelämnas.

Reglering genom svensk lagstiftning

Sverige har införlivat vattendirektivet i den nationella lagstiftningen, vilket innebär att svensk vattenförvaltning i huvudsak regleras genom följande tre författningar:

• miljöbalken
• vattenförvaltningsförordningen (2004:660)
• länsstyrelsernas instruktion (förordning 2017:868 med länsstyrelseinstruktion).

Huvuddelen av vattendirektivet och dess dotterdirektiv genomförs i svensk rätt genom vattenförvaltningsförordningen och dess föreskrifter. De utgör därmed tillsammans den författning som formellt gäller i svensk rätt. Bestämmelserna i direktiven gäller enbart i de fall särskilda hänvisningar till direktivet görs i vattenförvaltningsförordningen.

SGU:s föreskrifter om grundvatten

Enligt vattenförvaltningsförordningen får SGU ge instruktioner om vattenförvaltningens arbetsmoment genom att meddela närmare föreskrifter. Föreskrifterna kan hämtas via länkarna under Relaterad information/Dokument.

Europeiska vägledningar 

För att förtydliga och stödja EU-ländernas genomförande av vattendirektivet i lagstiftning och praxis har en serie vägledningsdokument tagits fram av medlemsstaternas experter tillsammans med kommissionen. Dessa dokument är inte lagtexter och inte juridiskt bindande, men det råder politisk enighet hos medlemsstaterna om innehållet i dessa. SGU har valt att i sina föreskrifter och handböcker i stor utsträckning använda dessa EU-dokument som underlag för tolkning av direktivets krav. Dokumenten kan användas som ett komplement till SGU:s vägledning. På engelska kallas vägledningarna CIS Guidance Documents, och de finns publicerade på https://circabc.europa.eu (se länk under Relaterad information/Andra webbplatser).