Handledning
Bedömningsgrunder för grundvatten
Det finns inga gränsvärden för specifika tennorganiska föreningar i dricksvattendirektivet (direktiv 2020/2184) eller Livsmedelsverkets föreskrifter om dricksvatten (LIVSFS 2022:12), och de tas inte heller upp som separata parametrar i SGU:s föreskrifter om kartläggning, riskbedömning och klassificering av status för grundvatten (SGU-FS 2023:1) med generella tröskelvärden.
Som beskrivs i avsnittet har dock vissa tennorganiska föreningar tidigare varit godkända och använts som bekämpningsmedel i Sverige [1], och flera tennorganiska ämnen kan också förekomma som metaboliter till dessa ämnen, exempelvis kan mono- och dibutyltenn (MBT och DBT) uppstå vid nedbrytning av tributyltenn (TBT) i miljön. Mot denna bakgrund faller flera tennorganiska föreningar in under parametern ”Aktiva ämnen i bekämpningsmedel inkl. metaboliter, nedbrytnings- och reaktionsprodukter”. Dessa bör därför utvärderas på samma sätt som övriga bekämpningsmedel inom vattenförvaltningsarbetet, det vill säga med generella tröskelvärden på 100 ng/l (0,1 µg/l) för enskilda ämnen och 500 ng/l (0,5 µg/l) för summahalten i ett prov, vilket även motsvarar Livsmedelsverkets gränsvärden för dricksvatten. Dessa tröskel- och gränsvärden är baserade på försiktighetsprincipen och en "nära noll-vision" gällande bekämpningsmedel och deras nedbrytningsprodukter i grundvattenförekomster och dricksvatten.
WHO har tagit fram ett hälsobaserat riktvärde på 1 500 ng/l för summan av fyra tennorganiska ämnen (tributyltenn (TBT), dibutyltenn (DBT), trifenyltenn (TPT) och dioktyltenn (DOT)) baserat på immunotoxiska effekter [7]. Detta riktvärde bygger på ett uppskattat tolerabelt dagsintag om 250 ng/kg kroppsvikt, samt att en person som väger 60 kg och dricker två liter vatten per dygn inte ska få i sig mer än 20 procent av det tolerabla dagsintaget via dricksvatten. 1 500 ng/l kan alltså användas som hälsobaserat jämförelsevärde för dessa tennorganiska ämnen.
TBT regleras också genom prioämnesdirektivet (2013/39/EU), och därmed för ytvatten inom vattenförvaltningen genom Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter (HVMFS 2019:25) om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten. För TBT-föreningar gäller ytvattengränsvärdet 0,2 ng/l uttryckt som årsmedelvärde. Denna halt är 500 gånger lägre än gränsvärdet och tröskelvärdet för enskilda bekämpningsmedel (100 ng/l), och 7 500 gånger lägre än WHO:s riktlinje för dricksvatten avseende summan av TBT, DBT, TPT och DOT. Akvatiska organismer kan alltså skadas vid långt lägre halter än människor, eftersom ämnet är framställt just för att agera som biocid i akvatisk miljö.
Tennorganiska föreningar finns inte upptagna som separata ämnen eller ämnesgrupper i den generella tröskelvärdeslistan i tabell 1 i bilaga 3 till SGU:s föreskrifter om kartläggning, riskbedömning och klassificering av status (SGU-FS 2023:1). Ämnena kan dock anses falla in under parametern Aktiva ämnen i bekämpningsmedel inkl. metaboliter, nedbrytnings- och reaktionsprodukter. Parametrar som ingår i listan utgör underlag för beslut om miljökvalitetsnormer för kemisk grundvattenstatus.
När vattenmyndigheten fastställer ett tröskelvärde för en parameter i en grundvattenförekomst görs det utifrån anvisningar i SGU:s föreskrifter. Anpassade tröskelvärden beslutas vid behov, till exempel om påverkan på grundvattenberoende ekosystem motiverar ett lägre tröskelvärde.
Om den kemiska sammansättningen i en grundvattenförekomst är sådan att en miljökvalitetsnorm i en grundvattenansluten ytvattenförekomst inte kan uppnås, eller kan leda till betydande sänkning av statusen hos sådana ytvattenförekomster, ska vattenmyndigheten även besluta om tröskelvärden för dessa ämnen enligt 3 kap 4 § i SGU-FS 2023:1. Detta kan beröra enskilda tennorganiska föreningar.
Vända trend-värdet beslutas för förekomster som riskerar otillfredsställande status och är direkt kopplat till åtgärdsbehovet. Vända trend-värdet är den koncentration av ett förorenande ämne vid vilken åtgärder senast ska sättas in för att grundvattenförekomsten ska behålla god status.
Vissa tennorganiska föreningar, däribland TBT och tricyklohexyltenn, har varit godkända som bekämpningsmedel i Sverige [1]. Flera andra tennorganiska föreningar som mono- och dibutyltenn (MBT och DBT) är möjliga metaboliter till tennorganiska ämnen som använts som bekämpningsmedel. Mot denna bakgrund faller flera tennorganiska föreningar in under parametern ”Aktiva ämnen i bekämpningsmedel inkl. metaboliter, nedbrytnings- och reaktionsprodukter” inom vattenförvaltningsarbetet, och halter av dessa ämnen i grundvatten bör därför bedömas på samma sätt som övriga bekämpningsmedel. Detta gäller om ämnena hamnat i miljön på grund av att de använts som växtskyddsmedel eller biocider, till exempel i båtbottenfärg, träimpregnering eller inom jordbruk. För bedömning av tillstånd för tennorganiska föreningar som härstammar från bekämpningsmedelsklassade ämnen, se därför tillståndsklasser på sidan Bekämpningsmedel – gränsvärden och tillståndsklasser (se länk under Relaterad information).
Tennorganiska föreningar förekommer inte naturligt, och även låga påvisade halter indikerar antropogen påverkan från en föroreningskälla. Det är därför viktigt att utreda orsakerna även till låga uppmätta halter, och vid behov vidta åtgärder så att halterna inte ökar med tiden eller ett större område förorenas.
Senast ändrad 2024-01-29